Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FÖR KYIISNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktör: Gurli Hertzman-Ericsok.
Redaktion cch Exp.: 6 Karduansmakaregatan11
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. l/*3—V*4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel. 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1918 Kr. 2: 50. |
Lösnummer 15 öre. j
Annonspris: 10 öre per mm. å sista sidan^l5 |
Öre å de övriga. Vid längre tids annonsering j
rabatt. !
Rösträtten på Mars.
Den kvinna, som lever sitt liv fram [
i likgiltighet för sin rösträtt och var- j
ken är kall eller varm, anses i allmän- i
het av de rättrogna som ett lik i
lasten. Det enda man kan göra åt henne
ar att inte låta henne få dö i fred.
Den kvinna, som ännu ej fått npp
ögonen för de möjligheter hon bar
inom sig, är som en oarbetad gruva.
Man vet inte vad det kan bli, nar
djupet börjar pejlas. Därför är det bäst
att behandla henne som en mina,
vilken helst bör explodera inom en sluten
krets, och så bjuder man henne på
rösträttsmote på Tunnelgatan — på
Mars.
I slask och snö och överfyllda
spårvagnar har hon kämpat sig fram till
de andras mål. Hon har hört fruar grä- j
la på sina män över att ”ja sa’ ju att
vi inte skulle* kunna komma med
någon vagn”. Hon har knuffats av
starkare kvinnor från sin plats på
plattformen. Hela hennes väsen har
otaliga gånger rest sig mot fruntimrens
saknad av de enklaste rättsbegreppen
— och nu är hon på väg till mötet för
kvinnans rösträtt — men hon är
bjuden, och så är det egentligen ett spex.
Det är det enda hon ursäktar sig själv
rned.
Snart sitter hon i kretsen av de
rätt-trogna, som offra sina krafter och sin
tid åt ett hittills otacksamt värv. Det
är nog många flere än hon, som äro
bjudna, men där sitta dock i täta led
de, som vilja något och veta vad de
vilja. Liket i lasten tycker nästan att
det är litet vemodigt att tänka på med
vilken entusiasm och energi dessa
arbeta för att alla kvinnor, även de
som ej det ringaste intressera sig
därför, skola få det bättre ställt i livet.
Och så går ridån upp. Skådespelare,
amatörer, ur rösträttskvinnornas
egna led låta repliker från riksdagens
protokoll ”gå igen”. Där borde varit
flere män bland åskådarna. De skulle
eäkert skrattat hjärtligt åt sin egen
vishet, och det finns väl knappast något
som så för människor tillsammans som
att skratta åt samma sak. Utan
förstående går det inte. Där var många
roliga saker, som männen sagt. Man
skulle knappast tro att där skämtades
eå inom riksdagen, men så var det
också sagt på allvar och ingenting att
skratta åt, inte förrän näsvisa och
kvicka kvinnor gjort en stuvning av
det och låtit det passera på Mars.
När ridån går ned, har liket i lasten
haft riktigt roligt i två timmar och
det känns nästan oförtjänt.
Minan exploderade inte den kvällen,
och gruvan, som ingen vet om det
finns något i, ligger ännu oarbetad.
Men det Imns kanske kvinnliga
ingenjörer, och om de äro så sakkunniga och
spirituella som fru Gulli Petrini, eller
så skälmska och söta som fru Karin
Holmgren, så kan man ju aldrig veta —
Outsider,
Kvinnor i kommunerna.
I Åtvidabergs barnavårdsnämnd har
invalts fröken Ester Röhl och barnmorskan
Amanda Granlund, båda medlemmar av
Åtvidabergs F. K. P. R.
Fernqvists Kappaffär
Drottninggatan 09
n. b. och 1 tr. npp
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.! Beställningaavdelmng,
Yid iqrpvisande av medlemskort i F. K. P. JR. lämnas 6 % rabatt.
Till kamp mot den stora samhällsn
orättfärdigheten.
Den reglementerade prostitutionens vara eller icke vara.
Årets trontal kom med det
efterlängtade löftet om en kunglig proposition
angående politisk rösträtt för Sveriges
kvinnor. Förutom detta för
kvinnorna ljuvliga och glada budskap bådade
trontalet också, att en annan, en länge
vilande och för kvinnorna djupt
betydelsefull fråga ävenledes skall komma
att föreläggas årets riksdag till
avgörande, nämligen förslag till lag
angående åtgärder mot utbredning av
smit-tosamma könssjukdomar. (Vilken
fråga ju gäller den reglementerade
prostitutionens vara eller icke vara.)
Det är ett nog så odiöst och
underligt sammanträffande av frågor. Den
ena innefattar i sig själva toppmålet
för kvinnosakssträvandena och utgör
för kvinnorna den huvudnyckel, som
för dem skall öppna framtidens
samhälle. Den andra frågan innesluter i
sig det djupaste bland djupen i
kvinnokönets förnedringshistoria, och den
avser att ställa en klass av kvinnor
helt och hållet utanför samhället.
Frågan gäller nämligen ingenting mer och
ingenting mindre, än om det gamla
slavmärke männen och samhället i den
reglementerade prostitutionen påtryckt
kvinnokönet nu även skall komma att
påtryckas det av lagen.
Rent praktiskt torde
sammanträffandet av de båda frågorna vid samma
riksdag också kunna anses vara
ofördelaktigt, då intresset för
rösträttsfrågan möjligen skulle kunna komma att
neutralisera kvinnornas intresse för
den andra och i allmänhet med ganska
skygga ögon betraktade frågan, som
doek har en så fundamental betydelse
för kvinnorörelsen. Dessutom verkar
det i denna kompensationspolitikens tid
nära nog oroande, att de båda
frågorna sålunda sammanträffat. I alla
händelser ligger däruti en egendomlig
ödets ironi.
Det är emellertid nödvändigt att
kvinnorna i tid för sig klargöra
förhållandena och stå beredda att med
värdighet och kraft möta dem.
I själva verket kan det nog vara att
frukta att kvinnorna i ivern över vad
de ha att vinna av den ena frågan
skulle kunna underkänna vad de ha
att förlora i den andra. Och detta kan
ju vara så mycket mera att befara,
som rösträttsrörelsen bäres upp av en
omfattande och mäktig organisation
och en allmänt utbredd stark opinion,
abolitioniströrelscn däremot blott
drivits fram av en svag och fattig
organisation, som dessutom aldrig bakom
sig haft någon verkligt bärande
opinion.
I tjugufem långa år hade den
svenska federationsavdelningen kämpat
sin sega och ihärdiga kamp, innan dess
strävanden år 1903 äntligen
resulterade i tillsättandet av den kungliga
kommitté, vilkens lagförslag nu skall
föreläggas årets riksdag. FÖr
federationsavdelningen inträdde härmed en
vapenvila. Denna blev lång,
ödesdigert lång. Åtta år drog om, innan
utredningen i januari 1911 blev färdig.
Sju år har kommittébetänkandet
sedermera haft på sig för att cirkulera
bland vederbörande administrativa
och medicinska myndigheter och
korporationer “ en tågordning
osedvanligt lång ii ven för den kungl. svenska.
Och detta oaktat — när frågan nu
äntligen skall föreläggas riksdagen,
kommer den för flertalet som en
överraskning. Det sades, att man före dess
framläggande ville tillgodogöra sig de
erfarenheter i saken, som kriget
skulle komma att giva. FÖr federationens
tappra lilla skara har, som sagt, de
femton årens långa väntan varit
ödesdiger. Många dess yppersta kämpar
äro borta — såsom en Hugo Tamm, en
O. M. Westerberg, — men den lilla
handfull veteraner som återstår skall
förvisso lika offervilligt och modigt som
någonsin upptaga den kamp som
stundar. En mäktig bundsförvant ha de
vunnit i en av kommittéledamöterna,
professor Johansson, vilken som
reservant mot kommittéförslaget framlagt
ett lagförslag efter de abolitionistiska
linjerna.
Hittills ha de svenska kvinnorna
inte tagit någon synnerligen A-erksam
del i kampen för upphävande av
reglementeringen, utan i det stora hela stått
ganska oförstående och likgiltiga för
strävandena. Den indignation och
ovilja, som av särskilda anledningar
visserligen då och då blossat upp mot
systemet och tagit sig uttryck i
mötesuttalanden och petitioner, har i alla
händelser varken haft den omfattning
eller den uthållighet, att den i
synnerlig grad kunnat påverka den
allmänna meningen eller ens skapa någon
mera utbredd kvinnlig opinion.
Det skulle vara allt for hårt mot
den decimerade lilla skara, som
kämpat mot den stora
samhällsorättfär-digheten, reglementeringssystemet —
nej, det skulle snarare vara alla
ansvarsmedvetna kvinnor själva
ovärdigt, om de icke nu i elfte timman
äntligen skyndade abolitionisterna till
undsättning och sökte resa en opinion.
En opinion, som kunde bära och
stödja dem, när de nu åter skola träda i
elden för den sak, som för
kvinnorörelsen är av en så fundamental
betydelse — frågan om de båda
människosonens likvärdighet och
jämnbördighet som kön.
Sannolikt ligger frågan vida sämre
nu, än om den kommit att föras fram
ett par år tidigare. Gulasehtiden har
knappast varit främjande för sedliga
uppfattningar eller för samhällsmoral.
I bästa fall befinner sig massan av
människor under den stora trötthetens
tecken.
Det är således knappast tider, då det
blir lätt att resa en opinion, minst i
en fråga, som betraktas med så
allmän obenägenhet. Det är inte tider,
då det är lätt, att hos människor
väcka någon indignationens eld eller
någon handlingens kraft.
Det är inte tider för allt detta och
dock måste det göras.
Och inte nog därmed, det måste
hastas, ty tiden är dyrbar.
W. B.
Remissdebatten.
Centralstyrelsen lämnade vid senaste
centralstyrelsemöte sitt tillstånd till att
även Rösträtt för Kvinnor finge
begagnas som ett medel för det
upplysningsarbete i rent politiska frågor, som allt
framgent kommer att bli ett av
Landsföreningens viktigaste syftemål.
Redaktionen hade tänkt sig att tidningen
härvidlag dels under riksdagsperioden
skulle bringa översikter över
riksdagens behandling av viktigare
lagförslag, dels också vid behov införa
upplysande artiklar rörande de mest
aktuella politiska frågorna. Översikterna
bli väl mestadels refererande och torde
näppeligen bli i någon högre grad
parti färgade; artiklarna däremot avse att
framlägga de olika partiernas olika
syn på vederbörande fråga i så
positiv och saklig anda som möjligt; här
skall det följaktligen bli redaktionens
strävan att få varje fråga behandlad
ur alla partiers synpunkt. Vi lämna
i dagens nummer en kort översikt över
remissdebatten; längre fram skola vi
söka åvägabringa en mera ingående
behandling av Ålandsfrågan och av de
olika författningsfrågorna.
Vår riksdag hnr två ärligen
återkommande stora debatter av allmänpolitisk
innebörd, remissdebatten och dechargedebatten.
Den förra rör sig formellt om
remitterandet till statsutskottet av
statsverkspropo-sitionen. regeringens budgetsförslag för
nästkommande fi nan sår. I detta
budgets-förslag finnas alltså intagna alla anslag,
som regeringen begär, och alla förslag till
anskaffande av medel för att täcka dessa
anslag; genom trontalet har riksdagen
några dagar tidigare gjorts bekant med de
större lagförslag och andra reformer, som
regeringen tänker framlägga för
riksdagen under loppet av sessionen. Genom
dessa två dokument få riksdagens
medlemmar en översikt över regeringens
allmänna politik, och remissdebatten ger dem
tillfälle att uttala sig angående denna
allmänna politik. Det är alltså
huvudsakligen oppositionen, som har ordet till kritik,
och regeringen har att försvara sig; den
ton i vilken remissdebatten på det hela
föres anses vara signifikativ för hela årets
riksdagsar.bete.
1 detta avseende måste man säga att
1918 års remissdebatt var mycket stillsam.
Det är högern, som i år intager
oppositionsställningen, och debatten började i
båda kamrarna med längre anföranden av de
båda partiledarna, hrr Trygger och
Lindman. Utom deras uttalanden
karaktäriserades debatten huvudsakligen av
jordbrukarnas och deras förespråkares klagan Över
att få bära en tyngre kristidsbörda än vad
fallet är med industrin och handeln.
Rörande den fråga, som särskilt
intresserar oss, framkom under remissdebatten
intet, av vilket man skulle kunna dra några
som helst slutsatser för frågans vidare öde
under detta år. Hr Trygger inneslöt den
i sin allmänna förvåning över att
regeringen överhuvud i dessa tider tänkte
framlägga vittgående författningsförslag i
synnerhet utan en grundlig och fullständig
utredning av desamma; han lovade att
dessa frågor skulle underkastas den objektiva
prövning från synpunkten av vad statens
väl kräver, som frågornas vikt och
betydelse påkalla. Detta löfte är naturligtvis
att taga fasta på speciellt för den
kvinnliga rösträttens del. Hr Tryggers senare
förklaring, att ”det nationella partiets röst
ieke kan givas för någon annan lösning av
det kommunala och politiska
författningä-spörsmålet än en sådan, som skänker
kommunerna en betryggande förvaltning och
bibehåller ett verkligt tvåkammarsystem”,
kan knappast åsyfta den kvinnliga
rösträtten, vilkens genomförande vid valen till
Andra kammaren ju icke har minsta
inflytande på ”sammansättningen av
representationens ena hälft, riksdagens Första
kammare”. Till Första kammaren ha ju
kvinnorna redan samma indirekta rösträtt som
männen. Detta intryck bekräftades också av
den omständigheten att i Andra kammaren
ej ett ord nämndes av partiledaren om den
kvinnliga rösträtten; samma förklaring som
i Första kammaren lämnades även av hr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
