Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söders ”English School”
Engelska lektioner och översättningar.
Erstagatan 26. Allm. Tel. Söder 36035.
Annie 1. Scott.
sig de äga frälsegods eller icke, och
alla män under 21 år” Han anför
ingen auktoritet, intet skäl, intet
prejudikat — det fanns helt enkelt icke
något sådant. Dock stammar från detta
enstaka, i diskussionens hetta fällda
yttrande all följande opinion och
lagstiftning mot kvinnans rösträtt.
Samme Coke gjorde sig för övrigt vid
upprepade tillfällen bemärkt för sin ovilja
mot kvinnorna. Kanske berodde
denna till stor del på hans egna olyckliga
äktenskapliga förhållanden, kanske
också därpå att han som ende brodern
till sju systrar förleddes att överskatta
sitt eget kön.
Året efter visade emellertid
kvinnorna själva att de hyste ett livligt
intresse för allmänna angelägenheter. Sista
dagen som parlamentet det året — 1641
— var samlat, iakttogs en mängd
kvinnor skocka sig utanför underhusets
dörr, och den vakthavande officeren
måste vända sig till underhuset självt
och fråga vad han skulle göra med
dem, då de förklarat att där det var
en i dag, skulle det vara 500 i morgon.
Underhuset lovade dem då att få
avlämna sin petition, vilket skedde
följande dag. I denna anhöllo de, att då
de ansågo sig ha samma intressen som
männen, få samma rättigheter som de.
Det heter om denna petition att den
”blev tacksamt mottagen och skulle
omsorgsfullt tagas under
övervägande” Den tycks emellertid ej ha lett
till något resultat, och för en lång tid
framåt är det Coke’s ande som
här-skar. Det råder ej häller något tvivel
om att icke puritanismen å ena sidan
och de högre kretsanias lättsinne å den
andra bidraga att göra kvinnorna
nöjda med sina inskränkta politiska
x*ät-tigheter och brist på
utbildningsmöjligheter. Endast bland kväkarna
behöl-lo kvinnorna sin gamla plats, och det
ar ingen tillfällighet att så många av
de första modärna rösträttskvinnorna
utgått xir kväkarnas led, såsom
Lucre-tia Mott, Susan B. Anthony, Martha C.
Wright m. fl.
Det gick emellertid nu som alltid:
genom att först mista en rättighet
mister man sedan flera.
Ärvtlighets-lagarna ändrades, egendomslagarna
likaså — och alltid till kvinnornas
nackdel. Arbete ansågs ej passa för en
dam, utom då det skedde utan
ersättning; husligt arbete uppskattades ej
i gångbart mynt, och därför sades
kvinnorna vara försörjda av sina
manliga släktingar. En naturlig följd blev
att kvinnorna hÖllos på en låg
bildningsgrad; det föll sig lättast att ta
rättigheter från dem som ej visste vad
de förlorade.
Detta kvinnornas undertryckande
försiggick dock icke alldeles utan
protest. Särskilt tre kvinnor lysa här som
o förskräckt a förkämpar var på sitt
område för kvinnornas rätt.
Den första är Anne Glifford,
grevinna av Pembroke, 1590—1676, som
särskilt vände sig mot oi’ättvisan i
arvslagarna. Genom sin ihärdighet
lyckades hon slutligen till alla delar få ut
samma arv som om hon varit en man,
och de rättigheter, som tillhörde
hennes titel, gjorde hon med framgång
anspråk på, så t. ex. att bära
konungens svärd, vilken syssla ålegat hennes
far. Åven i Övrigt förefaller hon att
ha varit en resolut och energisk dam;
det berättas om henne att en
klädesvävare arrenderat en stuga av henne
för en årlig hyra av en höna, men då
han icke ville erkänna henne som
berättigad att mottaga denna avgift,
pro-eessade hon med honom, till dess hon,
efter att ha givit ut 200 pund,
slutligen lagligt tillerkändes hönan och den
rätt, för vilken den var en symbol. I
egenskap av sheriff (närmast
motsvarande konungens befallningshavande)
RiKs 25 50
Allm. 62 96
|S<«
<■» £>”
ms
ter
Malmtorgsgatan 6, Stockholm
för Westmoreland hade hon även rätt
att uppställa kandidat till
parlamentet, och vi känna åtminstone ett
tillfälle, då hon med sin vanliga kraft
drev sitt val igenom, trots ihärdigt
motstånd från motkandidaten och hans
anhängare, domare och biskopar och
många and x*a.
En förkämpe för bättre uppfostran
åt kvinnorna finna vi i Mary Aslell,
som 1694 utgav en liten anonym skrift
med titeln ”Ett allvarligt förslag till
kvinnorna, av en älskare av deras
kon”. Detta, förslag går ut på
grundandet av en anstalt för den högre
flickundervisningen — hon hade näm*
ligen funnit att för 150 år sedan läste
kvinnorna både grekiska och latin, och
hon måste tro att detta var det rätta
sättet att uppfostra dem, då historien
inte har något exempel på så många
framstående kvinnor som mellan 1500
och 1600. En annan bok av henne,
”Tankar om äktenskapet”, som utkom
1700, innehåller fullt modärna åsikter
om mannens och hustruns
likställighet inom äktenskapet.
Den kraftigaste oppositionen under
denna långa stillaståendets tid kom
från Mary Wollstonecraft med
hennes 1792 utgivna ”Försvar för.
kvinnornas rättigheter”, där hon sår den
sådd, som nu skjutit upp och nalkas
sin blomning.
Under förra hälften av 1800-talet
voro ännu åsikterna om kvinnans rätt
mycket förvirrade. James Mill säger
i artikeln Government i supplementet
till Cyelopsedia Britannien, att ”en sak
är alldeles tydlig: att alla de, vilkas
intressen ovedersägligen inneslutas i
andra personers intressen, utan
olägenhet kunna avskäras från politiskt
inflytande. I detta ljus se vi alla barn
upp till en viss ålder, vilkas intressen
inneslutas i deras föräldrars. I detta
ljus kunna ii ven kvinnonia ses, då
nästan alla av dem ha samma
intressen som deras fäder eller män.” Dock
fick detta ej stå oemotsagt. William
Thompson utgav 1825 en liten bok med
titeln ”Vädjan från ena hälften av
mänskligheten, kvinnonia, mot den
andra hälftens, männens, anspråk på
att kvarliålla dem i politisk och
därigenom i medborgerlig och huslig
träl-dom”. Denna intressanta bok är det
första rop en 1800-tals man höjt för
kvinnornas självständighet. Vad skall
det bli av dem, som ej innefattas i
orden ”nästan alla?” frågar han. Vad
skall det bli av dem som innefattas
däri? Alla de kvinnor, som ej 1m
någon far eller någon man, med vars
intressen deras egna kunna
sammanfalla, höra till den klass, som kallas
värnlös. Vuxna döttrar kunna förvärva
lagliga rättigheter mot sina fäder, men
måste vid ingående av äktenskap
uppge sin frihet ocli återgå till att
sammanställas med barn och dåi’ar.
Gemensamma intressen måste innebära,
att den ene har samma rätt som den
andi*e — är detta fallet med man och
hustru?
I reformbil len av år 1832 insattes för
första gången ordet ”manlig” fraxnför
”person”. Aldrig förr eller senare har
sammanställningen ”manlig person”
förekommit i någon engelsk lag. Först
genom denna bill blevo kvinnorna
formellt utan rösträtt enligt den engelska
konstitutionen. Det första resultatet
av borttagandet av kvinnornas
rättighet blev genomförandet av en lag, som
fråntog dem deras urgamla rätt till
morgongåva, vilket i praktiken
innebär att mannen har rätt att lämna
hustru och barn utån ett öre.
Kommunerna följde snart statens exempel
och inskränkte rösträtten till ”manliga
personer”.
^gqtmrtia
Svenskt välkändt fabrikat, solid
konstruktion, lätt gång, stor hastighet
Förmånliga a/betalningsvillkor
&D Tnmi TT T nrGBEW 9r flm Sveriges äldsta, största o. bäst
i“Di dUUll V| uUIuIUjlt Gu ViU renommerade specialaffär i
Siiea-&Ylle-Kläånlniistyger
A. T, 48 jprcrvert. landsorten sändas gratis o, franc o
* Kungl. Hofleverantör -
nu*. *2* Freftsiatan 3, Stocklioln.
–––MffliMMHiiiimuHtintni_____
FÖRORDA/ AV LÄKARE
allman s\Jagh?t,
n*r\Js7si t* t,
överansträngning ocb sc-rr>n!ösbct.e^
A. B. PH AR tv1AC i A, Stolkho lm
Kontrollant; PROFCSSOR A.VESTERB£RG.
Kvinnornas krav.
Den österrikiska sektionen av
Internationella kvinnokommittén för en
varaktig fred (I. C. W. P. P.) och
All-gemeiner österreiehischer Frauenverein
ha genom utrikesministeriet riktat
följande vädjan till de i Brest-Litovsk
församlade fredsdelegationerna och till
greve Czernin:
På den internationella
kvinnokon-gressen i Haag 1915 beslöto kvinnor ur
båda lägren av krigförande och alla
då neutrala länder enhälligt, ”att med
erkännande av folkens rätt till
själv-hestämning skall intet område avträ’
d as utån samt y eke av de man o c h
kvinnor, som bebo detsamma”. Då nu
denna fråga om folkomröstning står
som en av fredsförhandlingarnas
grundvalar vid delegationernas
Överläggning, yrka vi, att vid varje
beslut om folkomröstning a v en den
kvinnliga befolkningen i landet i fråga
må tagas med i räkningen. Ty även
kvinnorna drabbas av sitt lands Öde,
de utgöra hälften av folket, och deras
medbestämmanderätt bottnar i den
demokratiska principen, vilken utgör
grundtanken i dessa
fredsförhandlingar.
•C?NG3H$C3I«NC^#MC3NC3«
| i. I AHOERSSOHS MOBELAFFRl f
• STOCKHOLM •
6 1 Barnhusgatan 1 «
(hörnet av Drottninggatan) Ii
S JTtort tag*r af finur• och mnklarm ^
2| MÖBLER
£ i ck, mahogny, valnöt samt andra
f träslag äfven målade, till billigaste priser.
D Allm, Tel. 11410 Riks Tel. 6505
Kloka synpunkter.
Dagspressen brukar i allmänhet vara
ganska njugg med uttalanden om
kvinnorösträtten. Ett undantag från regeln utgör dock
den nystartade ’”Tidningen”, som i sitt
in-ledningsnutnmer av den 14 januari hade
ieke mindre än två röstrattsai-tiklar. Den
ena utgjordes av en intervju med fru
Eza-line Boheman om vad Sveriges kvinnor
hoppas, oeh den andra behandlar kvinnoröst^
rättens segrar i England och Ryssland. Med
tanke på dessa revolutionerande händelsers
inflytande på lösningen av de svenska
kvinnornas rösträttsfråga yttrar tidningen:
Bägge dessa epokgörande tilldragelser mer
eller inifidre direkt framkallade eller
påskyndade genom världskris oeh -krig, måste
för visso ge rörelsen för politisk rösträtt åt
kvinnor här i landet "luft under vingarna’*
med sådan kraft, att det nu mer än
någon-i sin måste karakteriseras som blott ”en
tidsfråga”, när oekså den svenska kvinnan skall
iyftas upp oeh ut ur den
undantagsställning, som sedd mot bakgrunden av nu
antydda förhållanden blir än mer kuriös — för
att använda ett mycket milt uttryck.
Aldrig förut inför någon riksdagsbegynnelse
ha våra kvinnor kunnat möta upp i en så
stark position, helst som segervissheten ju
måste ökas genom att nu äntligen också på
re ge ringsliåll kan påräknas ej blott
förståelse för, utan även initiativ till den stora
reformen.
Allt detta skedde emellertid ej utan
protester. 1850 antogs lord
Broug-hams motion om att ”förkorta språket
i parlamentsakterna”, vilket innebar,
att i ord, som ursprungligen beteckna
män och kvinnor, ii ven skola
innefattas kvinnor, såvida ej annorlunda
uttryckligen angives. Året därefter
framlämnade earlen av Carlislc en petition,
om politisk rösträtt för kvinnor, och
samma år trycktes i Westminster and
Foreign Quarterly mrs Mills berömda
artikel ”Om kvinnornas rösträtt”,
vilken innehåller så gott som alla de
argument, varmed kvinnorna än i dag
stödja sina rösträttskrav. Bl. a. heter
det: ”det är ett axiom till den
engelska friheten, att beskattning och
rosträtt alltid hora tillsammans, ett annat
är att alla anklagade skola förhöras av
sina likar — båda delarna nekas
kvinnorna”. 1867 väckte hennes man, John
Stu art Mill, xnotion i xxnderhuset oxn
att ordet ”man”, som samma år åter
insatts i st. f. ”manlig person”
uttryckligen skulle förklaras även innefatta
kvinna. Den blev visserligen avslagen,
men från denna tid stammar den
modärna engelska rösträttsrörelsen, som
nu efter 50 års träget arbete nått sitt
mål att komma i besittning av
röstsedeln, utan vilken kvinnorna aldrig
kunna bliva någon verklig maktfaktor
i sitt lands sociala och politiska liv.
Ester Brisman.
Rättelse.
Undertecknad måste be att sent omsider
j fä rätta en felaktig uppgift i min artikel
j Vi kvinnor och ungdomen, Rösträtt for
j Kvinnors 1-december nummer i fjol. I ett
i omnämnande av sakkunnigkommittén för
| den fortsatta folkskoleundervismngen
an-I märkte jag, att denna hade endast manliga
medlemmar. Först efteråt har jag fått
veta. att där tvärtom en längre tid seta t även
två kvinnliga ledamöter, fröken Kerstin
Hesselgren och fru Agda östlund. Det är
ledsamt att upptäcka att man farit med
osanning. Ledsamt också, att våra egna
kvinnoorgan så ofullständigt hålla oss å
jour med viktiga händelser på områden,
som beröra våra intressen så nära. Mig
veter]igt har inte förrän i ett av Herthas
allra senaste nummer och i denna tidning
ingenting alls nämnts om att den av vår
egen centralstyrelse for ett år sedan
inlämnade skrivelse, vari vi anhöllo, att nämnda
kommitté måtte förstärkas med kvinnliga
medlemmar, verkligen lett till åsyftat
resultat.
Låt oss nu emellertid glädjas åt detta
resultat och ännu mer åt utsikten att årets
riksdag* skall lägga grunden till en påbygg’
nad av vår folkundervisning, som tycks
komma att i en nära framtid få mer
storartade dimensioner, än kanske någon av
oss vågat drömma om!
Maja Forsslund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
