Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvists Kappaffär
O O Drottninggatan OO
lil) n. b. ocii l tr. upp O O
Jtort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till b;lliga bestAmda priser. Obs.! Beställningsavdelning.
Yid uppvisande av medlemskort i F. K. P< B. lämnas 5 % rabatt.
Den kvinnliga ungdomens undervisning.
En motion vid årets riksdag.
RÖSTRÄTT FÖR KY1HÄIOK
åtkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktör: Gu au Hkktzmah-Ebicson.
Redaktion och Exp«: 6 Karduansmakaregatan11
Redaktionstid: onsdag och lördag kl» å/«3—^i4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4*
Rika tel 8600. Alim. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1918 Kr. 2; &0.
Löttnnmmer 15 öre.
Annonspris: 10 öre per mm. å sista sidan, 15
öre å de övriga. Vid längre tids annonsering
rabatt ___
———■
hösträt tsbyrån
6 Karduansmakaregatan II, Stockholm
Allm. tei. 147 29. Rikatel. 86 00.
Öppen vardagar kl. 1—V* 5 e. m.
L. K. P. R:« sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
Lord Curzons moraliska
dilemma.
Sedan lord Curzon indirekt hjälpt
rösträttskvinnorna genom att nedlägga
sin röst och uppmana Bina
partikamrater i överhuset att göra sammaledes,
återstod för honom en efterräkning i
form av ett angrepp från
antirösträtts-kvinnorna, som ansågo att han svikit
deras sak. I ett brev till The Morning
Post av den 14 jan. beklagade sig den
kända författarinnan mrs. Humphry
Ward över att antirösträttskvinnorna
under hösten upphört med sin
agitation, emedan de hade lord Curzons löfte
att han, då stunden var inne, både
skulle tala och rösta emot kvinnorösträtten.
Nu hade han gjort sig till avfälling
genom att nedlägga sin röst och varna
lorderna för en allvarsam konflikt med
underhuset, och häri kunde mrs.
Humphry Ward inte se annat än att
anti-rösträttsforeningens ordförande skänkt
kvinnorna den rösträtt han alltid
opponerat emot.
På denna beska anklagelse svarade
lord Curzon med en lång skrivelse, som
dagen efteråt publicerades i The
Morning Post. Han påpekade däri, att om
han också röstat emot förslaget oeh fått
sina anhängare med, skulle de ändå
inte haft majoritet i huset, och ehuru han
alltjämt var motståndare till
kvinnorösträtten, kunde han inte under
rådande kristider med lugnt samvete vilja
kasta sitt land in i den ödesdigra
konflikt, som skulle blivit en följd av de
båda husens divergerande meningar.
Han begärde icke någon sympati i sin
egen moraliska dilemma, men han ville
åtminstone opponera mot det
missförstånd, som gjort sig gällande.
Lord Curzons ställning är ganska
klar. Han gör ingen hemlighet av sin
motvilja mot kvinnorösträtten, men han
förstår att kvinnorösträttens seger är
oundviklig, och han vill inte genom
sin anslutning till en sak, som är dömd
att förlora, slunga sitt land in i
ödesdigra förvecklingar eller skada den
sittande regeringen. Dessutom vet han
att folkopinionen är för
kvinnorösträtten. Han är inte den förste politiker,
gom kompromissat, men minga ha gjort
det för sämre mål.
Utsikterna för kvinnorösträtten i
Frankrike.
Vid en nyligen hållen
kvinnoröst-rättskonferens profeterade monsieur
Pierre-Etienne Flandin om att
Frankrikes kvinnor skulle erhålla kommunal
rösträtt omedelbart efter kriget.
Kommittén för allmän rösträtt hade
beslutat detta, oaktat en del opposition
väckts mot förslaget. Monsieur
Flandin ansåg att den kommunala
rösträtten skulle förbereda kvinnorna till
deras framtida rättigheter. Den
allmänna opinionen i Frankrike lutar åt att
bevilja kvinnorna kommunal rösträtt,
men vad den politiska rösträtten
beträffar äro meningarna mycket delade.
En kvinnosakskvinna yttrade för
några tiotal år sedan, att det fanns tre
ting, vilka hon framför andra önskade
se förverkligade: kvinnornas politiska
rösträtt, reglementeringens
avskaffande och en lika lättillgänglig högre
undervisning för flickor som för gossar.
Med ett egendomligt
sammanträffande komma alla dessa tre frågor före
just vid innevarande riksdag, de två
första därtill på så framskriden
ståndpunkt att hopp finnes om deras
lösning.
Den tredje däremot har just blivit
framdragen.
I Andru kammaren har hr Björck,
socialdemokrat, väckt motion om
utredning angående åtgärder for att statens
undervisningsverksamhet må kunna
utvidgas att omfatta även den kvinnliga
ungdomen.
”Under de senare åren genomförda
reformer”, så yttrar motionären, ”ha åt
kvinnan i det svenska samhället
tilldelat en ställning av allt mera
utpräglad jämlikhet med mannen. Hon har
tillerkänts kommunalt med in fly t ande,
hon har successivt medgivits alltjämt
ökade möjligheter att såsom
befattningshavare göra sig gällande inom
statens olika verksamhetsområden. Och
till årets riksdag är proposition om
politisk rösträtt och valbarhet för
kvinnor ställd i utsikt.
Det vill nästan synas, som om man
vid detta reformarbete förbisett eller
undanskjutit en sak av största vikt,
åstadkommande av effektiva
statsåt-gärder till förmån för kvinnans
undervisning och uppfostran till medborgare
och utbildning för sin ställning i
samhället För mannens undervisning har
staten i vårt land nedlagt mycken
omsorg och betydande kostnader. Men
icke så ifråga om kvinnorna.”
Vidare påvisas i motionen, att av
alla de undervisningsanstalter, som
bygga vidare på folkskolans grund,
äro endast de mindre städernas
realskolor samt universiteten och
högskolorna öppna för den kvinnliga
ungdomen. ”Hela utbildningen till
studentexamen äro kvinnorna således
hänvisade att förvärva sig på enskild väg
— — alltid med stora enskilda
ekonomiska uppoffringar för den enskilde.
— Undervisningen av alla
uppväxande svenska medborgare, oavsett kön och
samhällsställning, är ett av de mest
vitala statsintressen.”
Förunderligt tyst från kvinnornas
sida har det under en lång följd av år
varit kring den brist på intresse de i
detta fall fått röna av staten.
Undervisning var dock hos oss kvinnosakens
första längtan och begäran, ja, man
kan säga att ett rop om kunskaper var
dess första livspust. Ljus åt
kvinnornas själar, bildningens ljus för att
kvinnorna såväl som männen måtte bli
upplysta, värdiga
samhällsmedlemmar, kunskapens ljus för att de unga
kvinnorna måtte kunna skapa sig en
egen framtid, detta var Fredrika Bre-
mers dröm for sina medsystrar,
hennes livs diktan och traktan, ja, nära
nog hennes diktnings och livsverks
lösenord. Det kan sägas att hon
glömde de rättigheter vi så mycket fått och
ännu få fäkta för: var kvinnan först
en myndig varelse och hade hon
tillfälle att släcka sin andes törst, så
syntes det henne, då skulle sedan allt detta
falla henne till.
Och undervisningen kom. För
lära-rinneutbildningen sörjdes, i landets
städer växte upp skolor med samma
ämnesmängd som i gossarnas, och när
flickor fingo tillåtelse att avlägga
studentexamen och universitetens portar
slogos upp för dem, då var ju
likställigheten uppnådd, tycktes det. Tyvärr
dock endast ett sken av likställighet.
Om också rätten till den högre
undervisningen och de akademiska
studierna vunnits, fanns dock ännu full
till-lämpning för en bekant strof i det
verstal Knut Wicksell en gång höll för
kvinnan:
För folkets söner öppnas lärdomsskolan
och för dess döttrar — ladugårdens dörr.
Nar Hans ur kojan går till biskopsstolen
får Greta vackert mjölka kor som förr.
I den ödmjuka tacksamheten för att
en flicka äntligen kunde få studera
glömde man, att hon fick detta endast
med erläggande av ett vida högre pris
än den manliga ungdomen, och att
inbjudningen inte kunde komma mer än
ett fåtal till del och därför i grunden
inte var så myckert att tacka för.
Under det att gossarna hade vägen banad
och klar i statens skolor och
gymnasier, voro för en flicka, om hon inte
bodde i huvudstaden, studierna fram
till studentexamen allt annat än
lättillgängliga: enskilda lektioner, en examen
som privati st eller förflyttning till
Stockholm. Så var det när rätten först
blev beviljad, och så är det i till och
med rätt stora städer ännu den dag
som i dag är efter nära ett halvsekel.
Endast 8 städer i vårt land utom
Stockholm ha skolor, vid vilka en flicka kan
avlägga studentexamen.
Och även om skolor med denna rätt
finnas, äro avgifterna i dessa betydligt
högre än i läroverken för gossar. I
några av huvudstadens gymnasier för
manlig ungdom är årsavgiften omkring
100 kr.; flickorna däremot, som alla äro
hänvisade till enskilda skolor, ha att
för ett gymnasieår betala mellan 300
och 350 kr. Ett mycket stort antal
gossar äro också befriade från
skolavgifter, och i en del av huvudstadens
läroverk kommer halva antalet lärjungar
från folkskolan, vilket bevisar hur
mycket ekonomiskt lindrigare vägen
där anses vara än i flickskolorna, dit
endast ytterst få komma från
folkskolorna. Visserligen finnas i
flickskolorna en del friplatser: staten har för det
anslag den beviljar de flesta större av
dem fäst detta villkor. Men dessa äro
icke många, och de utgöra dock hela
l-B. JOEN T. LÖF6REN & C:o
■ KungL Hofieverantftr -
Rtkst
»9 Freisgatan 3, StocUola.
A. T. 80 48
Sveriges äldsta, stdrsta o. bäst
renommerade specialaffär i
Siden- & Ylle-Kliiningstyger
Prover t. landsorten tändan gratis o. franeo.
den nådegåva den kvinnliga ungdomen
fick med detta statens anslag» som
började med den anspråkslösa summan av
70,000 kr. och nu stigit till 400,000.
Hur mycken kvinnlig
studiebegåv-ning, som genom dessa förhållanden
gått till spillo är oberäkneligt, och att
det kvinnliga släktet på detta sätt har
varit tillbakasatt har även haft en
annan, menlig följd. Hela det allmänna
omdömet om kvinnorna på
studiebanan har blivit förryckt, det talas om
de få som gå den akademiska vägen
och om så ytterst få, som nått långt
utan att det tas i betraktande inom
vilken ytterligt inskränkt krets urvalet
sker.
Aven då det gäller att helt enkelt
förvärva en högre skolbildning äro
kvinnorna dyrt brandskattade. De
åtta-klassiga läroverkens avgifter äro
dryga, i Stockholm ända upp till 250 å 300
kr. per år i de högre klasserna.
Realskolorna i de större städerna äro
obevekligt stängda för flickor, endast de
mindre städernas statssamskolor ge
dem tillträde. Försök som gjorts i ett
par städer att få flickorna in i
gymnasierna, där lärarna undervisa
förhalv-tomma bänkar ha, som vi veta,
ohjälpligt strandat I Italien, som vi ofta
lättvindigt döma tillbakablivet,
komma dock flickorna på denna väg in i
statens skolor och sitta nu sedan fyra
årtionden sida vid sida med manliga
kamrater ända fram till
studentexamen eller ha egna skolpalats. Den
milda tystlåtenheten angående
förhållandena hos oss kan ej förklaras med
annat än den icke ovanliga grunden,
att de mera välsituerade glömma hur
det skulle vara att inte vara det,
svedan i föräldrahjärtan att icke kunna
ge sitt barn bildningens gåva,
läshun-gerns kval i unga sinnen ha fått foga
sig som så mycket annat.
Oförklarligast av allt är dock att den kvinnliga
undervisningens målsmän, som borde
vara besjälade av nit om denna
undervisning, så lugnt kunnat åse att endast
en brödkant räckts åt flickorna. Som
försvar höres ibland, att
undervisningen i goss-skolorna måste under
statens tvång bli mer schablonmässig, ätt
flickskolans större frihet att försöka
nya metoder är en stor förmån —
vinningar som i sanning måste anses
väga fjäderlätt mot den stora betydelsen
av att den kvinnliga ungdomen i vida
kretsar hade tillgång till studier,
allmänbildning och den lätthet till
förvärv som kunskaper ge.
”Målet torde ligga klart”, så slutar
motionären sin framställning,
"anordnande av en statsundervisning, som
möjliggör för alla samhällsmedlemmar
att under samma yttre betingelser i
statens anstalter vinna såväl allmän
medborgerlig fostran som
specialutbildning för den blivande
verksamheten i livet.”
Kvinnornas eniga och kraftigt
nt-talade anslutning till detta mål kan
icke få fela.
Hilda Sachs.
Gift kvinna i järnvägens tjänst.
Efter framställning av järnvägsstyrelsen
har K. Mai:ts i dagarna medgivit
styrelsen att konstitnera sju kvinnliga gifta e.
o. kontorsskrivare i järnvägsstyrelsen till
ordinarie befattning. Vid sitt giftermål
innehade dessa ordinarie befattning, men
måste fr&nträda densamma. Efter ett
beslut av K. Maj:t den 29 juni 1917 kan
emellertid ordinarie kvinnlig tjänsteman, som
gifter sig och alltså enligt reglementet
förflyttas till extra ordinarie, åter
konstitueras till ordinarie efter framställning av
järnvägsstyrelsen hos K. Maj:t Likaså kan
e. o. kvinnlig järnvägstjänsteman, som
gifter sig eller är gift, förordnas till ordinarie
tjänsteman genom järnvägsstyrelsens eget
åtgörande.
Kvinnor i kommunens tjänst.
I Sköldinge barnavårdsnämnd har invalts
fruarna Anna Möller och Ebba Petterson,
båda medlemmar av F. K. P. R. Fru Möller
är även medlem av Sköldinge
kommunalfullmäktige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
