Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kungl. propositionen om rösträtt och valbarhet
för Sveriges kvinnor.
I förra numret av Rösträtt för
Kvinnor redogjordes i korthet för
innehållet av den kungliga proposition om
politisk rösträtt och valbarhet för
Sveriges kvinnor, som 27 februari d. å.
inlämnades till riksdagen. K. M:t
framlägger därvid till riksdagens
prövning följande förslag till ändrad
lydelse av 9, 16, 19 ocli 21 i
riksdagsordningen:
$ 9-
Till ledamöter i Första kammaren kunna
ei]dast väljas män och kvinnor, som
uppnatt trettiofem års ålder samt äga och
minst tre år näst före valet ägt fastighet
till taxeringsvärde, ej understigande
fem-tiotusen riksdaler, eller ock till staten
skatta samt under tid, som nyss är sagd, skattat
iör minst tretusen riksdaler årlig iukomst.
Kommer riksdagsman, efter det han vala
blivit, i den ställning, att han ej längre
skullo varit valhar till ledamot i
kammaren, frånträder han sin befattning.
§ 16.
Valrätt tillkommer en var välfrejdad
svensk man från oeh med kalenderaret näst
efter det, varunder han uppnått tjugufyra
års ålder, doek ej
a) den som står under förmynderskap
eller är i konkurstillstånd;
!>) den som häftar för imderstöd, vilket,
under löpande eller sistförflutna
kalenderåret av fattigvårdssamhälle tilldelats
honom själv, lians hustru eller minderåriga
barn;
0) den som icke erlagt de honom påförda
vitskyldor till stat och kommun, vilka
förfallit till betalning under de tre
sistförflutna kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke fullgjort de
honom till och med utgången av sistförflutna
kalenderåret åliggande värnpliktsövnin^ar.
Under samma betingelser tillkommer
val-nitt jämväl kvinna, dock att gift kvinna,
som icke vunnit boskillnad eller
hemskillnad, ej äger valrätt, därest hennes man är
från valrätt utesluten på den grund att lian
är i konkurstillstånd eller att han icke er
lagt hono ni påförda ut sk yl der.
Till efterrättelse vid val skall finnas
röstlängd; och skall, på sätt i vallagen finnes
närmare bestämt, valrätten grundas på
förhållandena vid t ide u för röstlängdens
tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar.
§ 19.
Till ledamöter i Andra kammaren kunna
endast utses män och kvinnor, som äga
valrätt inom valkretsen, eller, där fråga är
cm stad, bestående av flera valkretsar,
in-cm någon av dessa.
§ 21.
Riksdagsman, som för Andra kammaren
vald blivit, må ej denna befattning sig
undandraga, med mindre han företer giltiga
skäl för avsägelse. Som sådana anses:
1) de hinder allmänna lagen npptager
såsom laga förfall;
2) ålder över 60 åT;
3) att den valde tillförne såsom
riksdagsman bevistat tre lagtima riksdagar.
Kvinna är berättigad att avsäga sig
riks-dagsmannauppdrag, även om icke något av
ru nämnda skal är för handen.
Avsägelse av riksdagsmannauppdra^r,
evad den göres vid valtillfälle eller
efteråt, mellan riksdagar, prövas av Konungens
befallni ngsh a vande.
Departementschefen hänvisar först
till 1912 års kungliga proposition och
de allmänna grunder, som där
framförts, samt påminner om de olika
parti-motioner i frågan som såväl 1914 som
1917 väckts dels av det liberala dels av
det socialdemokratiska partiet. Såväl
1912 års kungliga proposition som 1914
års liberala motioner tillstyrktes av
konstitutionsutskottet, varemot 1917
samtliga motioner av utskottet
avstyrktes. I kamrarna ha såväl 1912 års
proposition som 1914 och 1917 års
liberala motioner antagits av Andra
kammaren men avslagits av Första.
Den kvinnliga rösträttens
landvinningar utanför Sverige ha
vederbörligen uppmärksammats, varvid
naturligtvis först och främst avseende fästs
vid de länder där den på senare tid
genomförts. Därvid redogöres
utförligt för rösträttsbestämmelserna med
avseende på kvinnorna i Norge,
Danmark, Island, Finland, England,
Holland, Förenta staterna, Canada och
Australien, och erinras om det av
ungerska regeringen hösten 1917
framlagda förslaget om politisk rösträtt och
valbarhet jämväl för kvinnor.
Samtliga upplysningar härutinnan torde
vara för våra läsare bekanta.
Det framgår av denna redogörelse,
säger departementschefen, att det är så
långt ifrån att, såsom från vissa håll
påståtts, sympatierna för kvinnans
rösträtt äro i avtagande inom
främmande länder, att tvärtom den
kvinnliga rösträttsrörelsen aldrig haft
sådana framgångar som under senaste
tiden.
Krigets inverkan på
rösträttsfrågan.
Särskilt hava de, som hämtat stöd för
sitt motstånd mot kvinnornas
rösträttskrav ur föreställningen om att
kvinnan står och bör lämnas utanför det
yttre statslivet och samhällsarbetet,
fått grunden för sin ståndpunkt
undanryckt genom händelserna under
världskriget.
Det har sagts, att uteslutandet av
kvinnor från rösträtt vore en
konsekvens av att endast männen ägde
skyldigheten att deltaga i landets försvar.
Denna sats har alldeles, förlorat
betydelse efter vad som timat under
krigsåren. Det moderna kriget har visat sig
taga alla medborgares krafter i
anspråk. Arbetet för folknäringens
tryggande, för tillverkning av krigsmateriel
m. m. har fått en ofantligt mycket
större utsträckning och vikt än tidigare
varit fallet. I detta arbete hava kvinnor i
jämbredd med männen, och i långt
övervägande antal, tagit en verksam
del. De mödor och lidanden, som
kvinnorna i övrigt haft att underkasta sig
i och for sitt lands försvar, kunna, om
än av annan art, fullt jämföras med
vad männen haft att utstå. Kvinnornas
oumbärlighet i den för det folkliga
for-| svaret nödiga samhäUsverksamheten
har ock i väsentlig mån bidragit till
att i de krigförande länderna vinna
anhängare av den kvinnliga rösträtten.
Särskilt i England har detta
förhållande obestridligen medverkat till
kvinnorösträttens genomförande. Politisk
likställighet som grundval för full
solidaritet mellan landets män och kvinnor
har ansetts utgöra en gärd av rättvist
vederlag för de kvinnliga
samhällsmedlemmarnas arbete och offervilja.
Kriget har alltså visat, att ett
samhälle, som vill samla alla sina krafter
för utomordentliga ansträngningar i
nödens stund, behöver kvinnorna med i
arbete och ansvar. Kvinnornas intresse
och ansvariga deltagande i
samhällsarbetet framstå efter detta som given
förutsättning för en god
försvarsbe-redskap. Å andra sidan äro kvinnorna,
som erfarit krigets verkningar om
möjligt än mera allvarsamt än männen, i
särskild grad kallade att deltaga i den
stora uppgift, som efter detta krig
synes böra framstå såsom den viktigaste
av alla: beredandet av
förutsättningarna för en allmän och varaktig fred.
Kvinnornas intresse av att få äga del
i avgörandena om krig och fred har
vuxit i sådan grad, att det omöjligen
längre kan försvaras att utestänga dem
från deltagande i de
statsangelägenheter, vilkas vårdande direkt eller
indirekt inverka på dessa ett folks
livsfrågor.
Utvecklingen i de krigförande
länderna må tjäna oss till en lärdom, den
där så mycket lättare bör kunna
tillgodogöras, som vi själva förskonats
från krigets största lidanden.
Världskriget har dock i neutrala länder,
jämväl i vårt land, haft tillräckligt
ingripande verkningar for att lära oss
inse värdet av alla goda krafters
an-spänning för att samfällt, under
känslan av lika rätt och ansvarighet,
uthärda för män ocli kvinnor gemensamma
svårigheter. Kvinnornas verksamhet
har även i neutrala länder under
krigsåren i allt större utsträckning tagits
i anspråk utom hemmet såväl inom
näringslivet som i det allmänna
välfärds-arbetet. Deras berättigade intresse av
att, i politisk likställighet med männen,
deltaga i stiftandet av lagar, som angå
deras ställning i samhället, har
därmed ökat i styrka. Men samtidigt har
det ofta nog hörda argumentet, att
kvinnans uppgift såsom ”fallande
inom hemmets värld” icke tilläte hennes
deltagande i det politiska livet, också i
annat avseende förlorat varje rimlig
mening. Till världskrigets mest
olycks-bringande verkningar hör
otvivelaktigt, att tusenden förut relativt
välställ-da hem upprivits eller utblottats ocli att
många familjeband slitits. Nöd och
bostadsbrist tilltaga, hittills vidtagna
åtgärder for nödig vård av barn i den
späda åldern befinnas otillräckliga,
vanart och brottsliga anlag hos det
uppväxande släktet ökas i
oroväckande grad. Är det nu riktigt, att
kvinnans högsta uppgift faller inom
hemmet och familjelivet, synes det ock
vara obestridligt, att hennes naturliga
anlag och intresse på detta område böra
komma till sin rätt, då det gäller att
med lagstiftningens hjälp söka råda
bot på de växande missförhållandena i
det inre samhällslivet. Även i de fall,
där de nutida förhållandena betagit
henne möjligheten att personligen
utöva en kvinnas plikter i hemmet, synes
henne icke böra förvägras att genom
sin rost vid valurnan Öva inflytande i
de allmänna frågor, för vilka hon som
kvinna har ett särskilt intresse.
Högerpartiets invändningar 1917.
I det utlåtande, som i anledning av
motioner i frågan avgavs av
konstitutionsutskottet vid 1917 års riksdag’ och
som gick i avstyrkande riktning,
anfördes nämligen såsom skäl varför
åtminstone en del av majoriteten icke
kunde biträda motionerna
huvudsakligast, att frågan tarvade ytterligare
överväganden och utredningar i vissa
avseenden, nämligen dels beträffande
den omfattning, i vilken kvinnorna
borde tillerkännas rösträtt, och dels
beträffande vissa detaljbestämmelser.
I förra hänseendet framhölls, att det
ingalunda vore givet, att kvinnorna
borde tillerkännas rösträtt i samma
omfattning som männen, och
framkastades särskilt fråg*an, huruvida
samma åldersgräns borde fastställas för
män och för kvinnor. Det ifrågasattes
sålunda, huruvida kvinnan med
hänsyn till sin verksamhet lika fort som
mannen tillägnade sig de politiska
insikter och det intresse för hithörande
frågor, som krävdes för rösträttens
utövande. Men speciellt gjordes gällande,
att en gemensam åldersgräns för män
och kvinnor skulle giva kvinnorna en
högst avsevärd Övervikt inom
väljarkåren, och påpekades härvid att enligt
siffrorna vid folkräkningen den 31 de-
cember 1910 vid en åldersgräns av 24 år
skulle på 1,000 män komma 1,131
kvinnor. Denna övervikt framträdde
särskilt starkt i städerna: i Stockholm
1,421, i övriga städer 1,273 kvinnor på
1,000 män. Tillika erinrades om att i
det förslag om införande av rösträtt
for kvinnor, som framlagts i England,
åldersgränsen satts väsentligt högre
för kvinnor än för män. Ett förslag,
som icke toge hänsyn till denna enligt
utskottets mening fullt riktiga princip,
vore redan på denna grund icke
antagligt. Ävenledes ansågs böra statistiskt
undersökas, huru kvinnorna inom de
ålderskategorier, som kunde
ifrågakom-ma, fördelade sig med avseende å yrke,
civilstånd m. m. inom olika
administrativa områden, då kännedom härom
vore av intresse för bedömande av
frågan om verkningarna av rösträttens
eventuella utsträckning på ena eller
andra sättet.
Moderata kvinnors
rösträttsförenings skrivelse.
I detta sammanhang torde jag för
Eders Kungl. Maj:t få anmäla en av
moderata kvinnors rösträttsförening
ingiven skrivelse, vari föreningen
hemställt om framläggande av förslag i
ämnet på grundval av en åldersgräns,
högre för kvinnor än för män och
automatiskt sjunkande, tills den för männen
bestämda åldersgränsen uppnåtts.
Föreningen ansåge, att vissa kategorier av
Sveriges kvinnor, innan de fulltaligt
nådde sin rösträtt, behövde en
övergångsperiod, under vilken de genom
förvärvande av upplysning om statens
ocli samhällets livsfrågor kunde bereda
sig att öva det inflytande, som politisk
rösträtt innebure. Åldersgränsen
tänkte man sig bestämd till 33 år, från
vilken den skulle år från år sänkas, tills
den för männen fastställda
åldersgränsen uppnåddes. Det anfördes, att av
1910 års folkräkning framginge, att
antalet röstberättigade män vid 1911 års
val uppgått till 1,066,200 samt att, om
kvinnorna haft rösträtt och det
beräknade antalet diskvalificerade kvinnor
fråndragits, 1,186,217 kvinnor skulle
hava kunnat deltaga i valen, om
åldersgränsen varit densamma för kvinnor
som för män. Med en åldersgräns av
33 år skulle däremot endast 905,646
kvinnor vara röstberättigade. På 1,000
män skulle vid en ålder av 24 år
sålunda ha kommit 1,113 röstberättigade
kvinnor, men ett antal av endast 849
vid en åldersgräns av 33 år. Vid
27-åringarnas anslutning skulle, enligt de
gjorda beräkningarna, män och
kvinnor stå ungefär jämnt i antal.
Departementschefens motskäl.
De skäl, som sålunda anförts för att
tilldela kvinnorna rösträtt allenast i
in sk ränktare omfattning än männen,
synas mig icke övertygande. Hed an
den föreslagna gemensamma
åldersgränsen 24 år är i och för sig tämligen
hög. Att i genomsnitt taget kvinnorna
skulle i förhållande till männen vara
©’©Vid allmän s\7agh?t, [-överansträng-ning-]
{+överansträng-
ning+} ocb sömnlöshet.©v©
DAST Z APOTEK
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollen*: PROFESSOR A.VESTERBERO,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
