Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fernqvists Kappaffär
Drottninggatan
%9%3p n. b. och 1 tr. upp
Stort lager av in* o. utländska nyheter
i alla slags
DAMKAPPOR, DRÄKTER & KJOLAR
till billiga bestämda priser. Obs.! Beställningsavdelning.
Vid uppvisande av medlemskort i F. K. P; R. lämnas 5 % rabatt.
Rösträtt och sommartider.
SÖSTRÄTT FÖR KVINNOR
utkommer den 1 och 15 i var m&nail.
Redaktör: Qubu Hertzman-Ebicson.
Redaktion och Exp.: 6 Karduansmakaregatan11
Redaktionstid: onsdag och lördag kl. l/*3—l/>4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1—4.
Rikstel, 8600. Allm. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1918 Kr. 2; 50.
Lösnummer 15 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av kr.
3: 25 i postanvisning till tidningens exped.
Annonspris: 10 öre per mm. å sista sidan, 15
öre å de övriga. Vid längre tids annonsering
rabatt.
tressen och levnadsförhållanden djupt
ingripande lagförslag skola komnaa
under behandling oeh möjligen
avgöras under denna valperiod (4 år), bland
dem alla de av den skandinaviska
fa-miljerättskommissionen utarbetade
lagförslagen i familjerätt, vidare flera
stora skol- oeh uppfostringsfrågor
samt viktiga kyrkliga frågor, ocli
slutligen en hel rad sociala frågor. Men
intet av allt detta framhölls på
starkare vis under valagitationen, som i
det hela gick i krigssituationens
tecken.
Vad som tydligen hade det största
inflytandet på kvinnornas deltagande
i valet, var krigssituationen och ej
minst den sida därav, som berör
folknäringsförhållandena. Det är dock
naturligt nog att dessa spelat en större
roll för städernas kvinnor än för
kvinnorna på landsbygden, då
folknäringsfrågorna — om man frånräknar
reglerings- och
ransoneringsbestämmel-ser — ju utan tvivel äro mer
brännande i städerna än på landsbygden.
Därför kan man ej heller draga några
slutsatser av det förhållandet att
kvinnorna på landet oftare ha röstat efter
politiska linjer än städernas kvinnor,
vilka, utgående från den praktiska
uppfattningen, att våra
folknärings-problem artat sig någorlunda väl
under den sittande regeringen, i stort
antal röstat på regeringspartiernas
kandidater och listor.
För kvinnosaken i allmänhet kan
valet icke sägas ha utgjort någon
påtaglig seger. Den har till det yttre icke
spelat någon roll i något avseende, och
knappast någon av de valda
kandidaterna kommer att intaga en ren
kvin-nosaksståndpunkt. Men det har ej
varit möjligt att få fram sådana
kandidater, hur värdefullt det än skulle ha
varit under riksdagens behandling av
de ovannämnda olika frågorna att ha
haft åtminstone någon representant
för kvinnosaken.
Likväl finnes det goda möjligheter
för att valen indirekt bidragit till att
ge kvinnorörelsen vind i seglen. Från
Dansk Kvindesamfund framställdes
en rad interpellationer till samtliga
kandidater, som dels tillställdes dem
skriftligen, dels vid valmötena. Det
var frågor angående kvinnornas och
barnens ställning i det moderna
samhället. Den outtröttlighet, varmed
dessa frågor bragtes på tal från
kvinnornas sida liksom den älskvärdhet
varmed de genomgående mottogos av
kandidaterna, har utan tvivel varit av
betydelse såsom väckande intresse. Man
kan hoppas, att jordmånen har blivit
väl förberedd i många och stora
kretsar för de idéer, som den moderna
kvinnorörelsen representerar. De
danska kvinnorna kunna således taga upp
arbetet under de kommande åren med
det goda hoppet, att nästa valdag skall
medföra betydligt större resultat för
kvinnorna. Karen Hes sel.
#
Vid de senaste valen till det danska
Landstinget ha följande kvinnor blivit invalda:
Nina Bang, Marie Christensen, Marie
Hjel-mer, Olga Knudsen och Inger Schmidt.
Sommaren, förskingringens tid för så
många, står for dörren. Från städerna
söka sig alla, som kunna, ut till landet,
skogarna, fjällen, havskusten. Vinterns
atrofi skakas av, arbetets nötning på
krafter och sinne fordrar ersättning i
nya, friska celler; för en och annan
måste också ett intensivt nöjesliv
under vintermånaderna utbytas mot ett
lika intensivt under sommarens dagar,
ehuru vanligen under sundare former.
Ett av våra mest typiskt svenska
karaktärsdrag, den lyriska
naturkärleken och det utpräglade stadshatet
bryter fram i försommartider lika ofelbart
som markens blomster och löven på
träden. För en hel del bland oss,
säkerligen den största kategorien,
utgö-res sommarvilan blott av några få,
oändligt hastigt flydda semesterdagar,
ur vilka skall sugas så mycken
rekreation som möjligt efter långa månaders
nervslitande mödor och så pass
krafter, som det står till att uppdriva till
arbetet, som snart åter står för dörren.
För landsbygdens kvinnor, mödrarna
och döttrarna i jordbrukarhemmen,
ställer sig sommaren i de allra flesta
fall helt annorlunda. FÖr dem betyder
den ljusa årstiden flera arbetstimmar
på dygnet, solen väcker tidigt och går
själv sent i säng, trädgården skall
skötas om, intensivare nu än annars,
folket skall ha mat och passning, och
tusen sysslor ligga och vänta på flitiga
kvinnohänder. För mor eller syster
gäller det att inte känna efter varken
krämpor eller trötthet. ”Sjuk, det får
man vara på vintern.” Det blir heller
inte mycken tid över att tänka och
reflektera. Man tycker ju att det var
litet eget det där med rösträtten
förstås, som inte gick igenom i år heller,
och det kommer kanske så långt som
till ett nappatag med manfolken om
den saken, men på det hela taget tar
man det ganska lugnt och låter vem
som vill få sista ordet, när man skall
ut och ge kritterna mat eller det lider
mot mjölkdags. Det känns nu en gång
så för många av dessa jordbrukets
kvinnor, att antingen de hade rösträtt
eller ej, så går livet i sina gamla fåror
som det alltid gjort, sysslorna äro
desamma i år som i fjol och skulle bli
nästa år, och någon ”lönefråga” har
man i allmänhet inte att dras med.
Man bara går på som mor och mormor
gjort före en själv.
Många ha dock börjat fundera på att
rösträtt, det vore nog inte så galet att
ha i alla fall. Man borde kunna ha ett
och annat att säga till om, fast man
var kvinna och bodde på landet. Det
märktes på många ting, att den som
hade makt, den fick lättare sin rätt än
den som ingen makt hade. Det var så
mycket som i synnerhet i dessa sista
tider grep in i den enskilda
lanthushållningen, som man kunde velat vara
med om att bestämma. Inte ens i
ortens livsmedelsnämnd hade de tänkt på
att välja in en kvinna. Och barnen sen,
som skulle ut i världen! Det vore ju
inte alldeles ur vägen, om mor också
kunde få känna det direkta intresset av
att i sin lilla mån kunna jämna vägen
for dem, där de snart skulle sträva, var
på sitt håll. Och det gjorde hon bättre
och effektivare med valsedeln i handen
än utan, det hade hon tydligt klart för
sig. Det var så många ”frågor”, som
skulle lösas, så många lagar och
förordningar, som stiftades, och
framtidens släkte, barnen oeh barnbarnen,
nog lågo de henne varmast om hjärtat
av allting, och visst ville hon efter
måttet av sina krafter vara med om att
resa murarna och bättra på den
samhällsbyggnad, där de skulle rycka in
och bli bofasta.
Det finnes många intelligenta, vakna
jordbrukarkvinnor i vårt land, som
inse, att kvinnorna ingenstans komma
utan sin medborgarrätt och många
andra, som blott behövde en impuls, ett
ord i rätta ögonblicket för att inse
detsamma. Sommaren är en tid, som i viss
mån sammanför städernas och
landsbygdens befolkning. Den
rösträtts-intresserade kontoristen eller
lärarinnan, som om vintrarna har tillfälle att
bevista rosträttsmöten och föredrag,
skall bli förvånad över att finna så
mycken livaktighet och vakenhet i
avlägsna landsändar, där milen äro
många och skymningen faller tidigt om
vinterkvällarna. Men hon skall även
finna ett kompakt oförstående och en
fullständig brist på
reflexionsformå-ga på många håll. Låt de snart flydda
sommarveckorna icke rinna bort
förgäves! Det faller sig ganska
naturligt att samtalet kommer in på
kvinnorösträtt i dessa tider. Grip
det psykologiska Ögonblicket och
gör vad göras kan av det! Det är
inte precis roligt att gå omkring med
flygblad i fickan och verka kolportÖr.
Det är inte heller det fanatiska,
läsar-aktiga i vår rörelse — tendenser ditåt
finnas, gunås! — som griper människor
ocli kommer dem att begrunda saken,
det är fastmer den sunda, klara
logiken, den enkla påtagligheten, det
”Stuart Millska”, som åstadkommer
omvändelserna.
Ingen kan vara blind för det
verkliga narrspel högermotståndarna drivit
med kvinnornas rösträttsfråga år efter
år. Måttet rågades verkligen med den
på sina håll fullständigt urbota debatt,
efter vilken frågan ånyo fälldes för
några få veckor sedan.
Vi måste hålla rösträtten levande i
oss, kvinnor i stad som på landet, det
är enda utviigen, om den också inom
en Överskådlig framtid skall kunna bli
konkret verklighet. Vi få i år mindre
än någonsin låta sommaren bli ”den
döda säsongen” ifråga om
rösträttsar-betet. Nu är det sannerligen inte tider
att slå sig till ro och vila!
Elsa Alkman.
Elegant
kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
Örgryte Kemiska Tvätt- & Färgerl fl. B.
GÖTEBORG
Kvinnorna och
världsförsoningen.
Tron på att kvinnorna skulle kunnat
förhindra världskriget, om de haft
tillräckligt politiskt inflytande, har
kanske på sina håll rubbats. Men ännu
finnas, mitt i de krigförande länderna,
kvinnor, som ej låtit böja sig av all
besvikelse, utan tappert hålla stånd i
det aktuella fredsarbetet. Och hos
oändligt många finns åtminstone
vissheten om att kvinnorna ha en stor
uppgift vid den stora uppgörelsen, vid
återuppbyggandet av mänsklighetens
gemensamma egendom, hela den
internationella kulturen.
Det var den vissheten, som gav en
grupp schweiziska kvinnor mod och
styrka att redan nu åstadkomma en
kvinnokonferens för att förbereda det
internationella samarbetet, särskilt i
för kvinnorna aktuella frågor. Trots
oerhörda svårigheter, passhinder för
neutrala och krigförande, kom
konferensen till stånd i Bern i april detta
år, visserligen i mycket mindre skala,
än man hoppats. Men i Schweiz
funnos lyckligtvis i tid representanter för
olika nationer. Den detaljerade
rapporten om förhandlingarna är ännu ej
färdig, men visst är, att detta försök
som väsentligaste utbyte hos
deltagarna stärkt övertygelsen om kvinnornas
plikt och förmåga att med allvar
gripa sig an arbetet på försoning och
förståelse mellan de nu stridande folken.
Främst gäller denna plikt de
neutrala kvinnorna, vi som ännu ha krafter
att arbeta, som borde kunna
oförvillade av personlig ståndpunkt se det
bästa hos de olika parterna och binda
samman de gemensamma
kvinnoin-tressena, de djupast mänskliga
fÖre-ningsbanden.
Men hur bereda vi oss här for denna
uppgift att bygga broar mellan
folken?
Om kvinnorna icke inom sitt eget
folk ta som sin uppgift att verka
enande och försonande, att företräda
rättvisa och förståelse för
oliktänkande, respekt för motståndare, hur skola
de då kunna göra något för
mänsklighetens försoningi Tänk på tonen
bland bildade genomsnittskvinnor, när
samtalet kommer in på politik. Var
och en citerar sin tidning som
orygg-ligt sanningsorgan, bara att
påståendena bli ännu mer tvärsäkra, utfallen
mot andra sidan ännu mer hätska och
personliga, skvallret ännu
hänsynslösare. Det är troligt, att
genomsnitts-männen äro likadana, när de politisera
privat. Men om kvinnorna ej bli bättre
än dessa män, så är deras insats i det
politiska livet av föga värde. I stället
for att föra in en renare luft, komma
de att förgifta den än mer, hetsa
motståndarna och skarpa tvedräkten.
Men vi måste ju hoppas, att
räddningen ligger i det fulla ansvaret för
kvinnorna, att det skall tvinga oss till
självbehärskning och rättvisa. Det är
ju hög tid att förbereda sig på detta
ansvar, att kvinnorna i sitt eget land
praktisera den försonlighet, som de
sedan skola söka åstadkomma mellan
folken. Ofta blir det att göra sig själv
försvarslös, om man vägrar att
använda förgiftade vapen, men kanske är
detta enda vägen att småningom
avväpna motståndaren. Och först då
kunna vi väl uppträda som förmedlare
och hjälpare åt de i misstro och hat
ännu för långa tider skilda folken.
Naima Sahlbom.
&P TAUKT TT T nrGUPM fir Pin Sveriges äldsta, största o* bäst
rUi llUIli3 Y« juurilulut Om U«U renommerade specialaffär i
—iml –81(ej-S Yile-Kiäinlngstyger
Rlkst. 429 Fr8lS§ätSB 3j SlOCKflBlBt A. T. 5048 prover t. landsorten sändas gratis o. frauoo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
