- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / VII Årg. 1918 /
11:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Protestmöten över hela landet.

"Låt oss blåsa liv i glöden, låt oss hålla värmen kvar”.

Dessa ord ur Snoilskys översättning
av en av Bérangers dikter borde i
dessa dagar ropas ut till alla Sveriges
kvinnor, ty glöden får icke slockna,
likgiltighetens falaska får icke lägra
sig över känslor, ännu så levande av
harm och indignation. Över allt
Sveriges land har protesten mot
Första-kammarhögern samlat kvinnorna i
tu-senden och åter tusenden, vilka givit
uttryck åt de känslor som behärskat
dem sedan de åter blivit försmådda
och kastade åt sidan. I Skåne
anordnades av Skånes länsförbundoch
Männens F. K. P. R. därstädes ett
synnerligen storstilat möte, som samlade
deltagare till ett antal av 5,000. Mötet
ägde rum i Malmö Krist ihimmels
färdsdagen och fru Elsa Nordlund skriver
därom följande:

”Dagen bröt in med strålande sol,
och vid 11-tiden var det en ansenlig
skara representanter, som vid
bangården samlades kring de unga
studentmarskalkarna för att få upplysningar
om vägen till mötesplatsen.

Där sågs den ädla och blida fru
Kristina Borg, som med sitt
brinnande hjärta och sina uppoffrande
krafter alltid är redo, när ett stöd
behÖ-ves, där sågs fru Anna Wickseil, vår
avhållna och saknade ordförande i
Skåne förbundet, som kommit ner för
att ge glans och kraft åt Skånes
protest och många andra trogna arbetare
i rösträttens tjänst. Dagens
förhandlingar inleddes med ett enskilt
ombudsmöte å realskolan. Där mottogos
vi av Skåneförbundets outtröttliga
sekreterare, fröken Anna Nilsson^ i
hennes eget rike, läroverkets
teckningssal. Förhandlingarna leddes av
förbundets vice ordförande, e. o.
hov-rättsnotarien fröken Elisabet Nilsson,
och rörde sig huvudsakligast om
riktlinjerna för vårt upplysnings- och
agi-tationsarbete under kommande höst.

Vid halv 1-tiden var det tid att
bryta upp till Slottsparken, där det
offentliga mötet ägde rum klockan 1. Redan
vid ingången till den vackra parken,
som stod i sin fagraste vårskrud,
möttes vi av unga, vitklädda studentskor
med band i rösträttens färger. De
hade redan börjat försäljningen av det

Små grytor ha också öron.

Far och mor och småflickorna sutto vid
frukostbordet i det ljusa, vackra
matrummet. Det stod friskt björklöv i blomklasen,
och det var våren själv, som fläktade in
genom fönstren. Endast fru Karin själv
såg en smula trött och medtagen ut, och
när hon mätt upp Britas ransonerade
grötportion, utbrast hon med en suck av
lättnad:

— O, så skönt att det är slut nu.

— Menar du havregrynen? undrade
professorn, som för tillfället hade sin
tankeverksamhet inriktad på
livsmedelsproble-met.

— Ånej, jag menar rosträttsmötet. Jag
kan inte sova på nätterna, om jag så bara
har ett lillfinger med i arrangemangerna.

— Och nu bar du hela bördan. År ni
kvinnor alltid så där samvetsgranna?

— Jag antar, om det nu är en dygd, att
den är medfödd hos de flesta. Kanske
därför att vi under generationer fått upphöja
detaljer till huvudsaker. Men vad nu
mötet beträffar, så var det en succés.

— Obetingat. De tre talarinnorna
kompletterade varandra och då Första
kammaren så beredvilligt bestått sprängämnen,
blev explosionen så lyckad man kunde
önska.

— Sprängde dom människor i luften?
undrade lilla ljushyllta Brita.

— Nej, men deras åsikter, vilket är
nästan lika farligt, svarade professorn och
högg med ett energiskt snitt toppen av sitt
ägg.

lilla ”rösträttsflaggmärket”, som sedan
syntes ganska allmänt på såväl män
som kvinnor. Nere vid Linnéplatsen,
där talarstolen rests, stod redan en
talrik skara och väntade. Talarstolen
var vackert klädd med svenska flaggor
och rösträttsflaggor, oeh på var sin
sida stodo Malmö F. K. P. R:s och
Kristianstads F. K. P. R:s vita
standar för att representera de båda länen.
Mötet öppnades av förbundets
nuvarande ordförande, fru Maja
Strandberg, som med några ord omtalade
anledningen till mötet och hälsade de
närvarande välkomna. Sedan bestegs
talarstolen av fru Anna Wickseil,
mottagen av stormande applåder. Hon
upptog till behandling och
vederläggning högerns tre huvudsakliga skäl
mot vår fråga. De övriga skälen fann
fru Wickseil ej värda att ens uppta
för att skämta med. Som första skäl,
vilket högern upprest mot kravet,
rälånade fru Wickseil, att högern ville ha
utredning, men högern hade aldrig
begärt utredning, endast talat om en
dylik, då det lär vara kutym inom
kamrarna, att det parti, som begär
utredning, i viss mån anses bunden för
frågan, men högern vill ej låta binda sig
i detta fallet. Det andra skälet var,
att-högern hänvisat till att inte ens
vänstern stod enig vid frågans behandling,
men oenigheten var ej större, än att
socialdemokraterna, trots sin
självständiga och divergerande uppfattning
i frågan om att gifta kvinnor skulle
för sin rösträtt vara beroende av, om
deras män falla för konkurs- och
ut-skyldsstrecket, dock röstade för
regeringens proposition. Så var det med
den oenigheten!

Det tredje skälet bestod i att högern
denna gång önskade, att den kvinnliga
rösträtten skulle behandlas
tillsammans med de övriga
författningsfrå-gorna. Så låter det nu, men när
kvinnorna, då den allmänna rösträtten
behandlades, begärde att få sin fråga
upptagen och löst i samband med
männens, då hette det: nej, kvinnornas
rösträttsfråga bör lösas ensam, ej
sammankopplad. Vi böjde oss då, ty
männens arbete för sin fråga hade pågått
längre och vårt var ungt ännu, men

nu ha även vi strävat och arbetat och*
hade hoppats, att eftersom vi kommo
ensamma, så skulle vi bli hörda, men
för Första kammaren finnas alltid
anledningar, när det gäller att neka och
bromsa.

Sedan övergick fru Wickseil något
till talet om kvinnans plats i hemmet
och bevisade, att just Första
kammarhögern stjälpt sådana petitioner, som
från rÖsträttshåll framlämnats för att
genom bättre tryggad ekonomi för
barn och mödrar bereda möjlighet för
kvinnorna att stanna i hemmet hos
sina barn. Detta ger blott en liten
inblick i det gedigna och varma
föredraget, som hälsades med stormande
applåder.

Sedan bestegs talarstolen av teol. d:r
Nyström, ordförande i männens
lokalavdelning av F. K. P. R. i Malmö,
som behandlade ”Kvinnornas
rösträttsfråga ur Imman synpunkt”.
Talaren utvecklade på sitt vanliga
medryckande och vältaliga sätt sitt ämne och
uttalade, att ett hårt ansvar drabbar
den representation, som tillbakavisar
halva nationen, när den ärligt och
målmedvetet räcker handen för att
hjälpa och stödja fosterlandet, i
synnerhet under dessa hemsökelsens tider.
Och det tror jag, vi alla kände, ty att
just nu, när vi kvinnor så tungt fått
känna tidens tryck, bliva stötta
tillbaka, när vi ärligt och modigt begärde
att under ansvar få dela bördan, det
kändes tungt! — — — Men, ”låt oss
hålla värmen kvar”.

Slutligen antogs följande resolution:
”Män och kvinnor från skilda trakter
av Skåne till ett antal av 5,000,
samlade till offentligt möte i Malmö den 9
maj 1918, uttala en bestämd protest
mot att Första kammaren utan
bärande skäl även detta år fällt kvinnornas
rösträttsfråga.”

*



Även av följande föreningar ha
protestmöten hållits, vid vilka samma
resolution antagits:

Alf ta, Alnö, Arvika, Bollnäs, Bredbyn,
Broby, Brunskog, Bräcke, Eksjö,
Eskilstuna, Falkenberg, Falköping,
Finne-kumla, Gävle, Ilanebo, Huddinge,
Härnösand, Hörby, Höör, Johannishus,
Karlskrona, Katrineholm, Kiruna,
Klippan, Kopparberg, Kristianstad,
Krokstrand, Landa, Linsell, Lysekil,
Mora, Motala, Mölnlycke,
Norrahammar, Nyköping, Ronneby, Rönninge-

— Pappa gör som Jesus, lian talar i
bilder, sade tioåringen Astrid förklarande,
men mamma vad. är det egentligen
röst-rättskvinnorna vill?

— De vill hjälpa till att göra världen
bättre och människorna lyckligare. De vill
försöka att ändra lagarna så att det inte
längre skall finnas så många små barn, som
lider Röd och umbäranden.

— Kan dom det då? i

— Det går inte på en gång, men
rösträtts-kvinnorna vill åtmintsone inte hindras i
att arbeta för vad de anser vara rätt. När
du härom dagen ville hjälpa Mina i köket,
så sade hon: ”Det kan inte Astrid”, men
när hon till slut lät dig försöka, såg hon
att hon hade nytta av dig.

— Men varför får inte rösträttskvinnorna
också försöka?

— Därför att det sitter en del herrar i
riksdagen som inte vill tillåta dem det.
Dc är lika envisa som Mina och tror bara
att det är de själva som duger något till.

— Stygga gubbar! utbrast Brita
snusför-nu ftigt.

— Ja, så snälla är de just inte, sade
mamma leende, det är aldrig snällt att inte
unna sin nästa vad man unnar sig själv.

— Kan inte mamma resa upp och tala
med de där gubbarna, undrade Astrid, som
hade en osviklig tilltro till sin mors
förmåga att ställa allting till rätta.

— Hjälpte det, skulle jag resa ned till
Stockholm i morgon dag, men det vore
lönlöst, Astrid lilla, och ät nu upp din gröt,
annars blir den kall och dålig.

Professorn såg upp från
morgontidningen.

— Hör du, jag såg aldrig till Ester
Al-mén i går. Jag tycker inte att någon av
er i styrelsen borde saknats på
protestmötet.

Fru Karin rodnade.

— Hon har väl inte blivit sjuk?

— Nee-j.

— Kära barn, sade professorn skrattande,
jag vet att ingenting plågar ditt
feminis-tiska samvete så som att behöva dra fram
ofördelaktiga saker om kvinnorna, men.
herro gud, vi är ju alla människor och till
mig kan du väl tala rent ut.

— Nåja, du vet att en avdelning av
Dramaten var här i går, och det är så ytterst
sällan vi får något till livs i den vägen.

— Och Första kammarens avslag får ni
regelbundet varje år, menar du, så att år
1919 har vi åter ett protestmöte, men kanske
inte de Wahl och Bosse.

— Vad jag menar, det vet du. Jag
anser att man bör försaka ett personligt nöje
for sakens skull.

— Men så resonerade inte Ester, utan hon
gick på teatern i stället.

— Jag har hört talas om riksdagsgubbar,
som suttit och spelat schack, då deras
röster behövts i voteringen, sade fru Karin
en smula retligt.

— Ja, men det var m det.

— Usch, nu är du stygg.

— Inte £räla, inföll Brita och lyfte ett
litet neutralt pekfinger.

Astrid satt tyst, men hon såg tankfull
ut, och så blev det tid för henne att spat-

..............

FORORDAJ- AV LÄK ARE

e^Vid allmän s\)agb*t,
n*r\?csi tet,
överansträngning och söronlösbct.evs

A. B. PHARMACIA, Stockholm

Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.

Olika vägar mot samma mål.

Inom Frankrikes kvinnliga
röst-rättsvärld göra sig numera två olika
riktningar gällande. Den ena
representeras av La Comité d’Action
Suffra-giste, som med kraft och energi
arbetar på att parlamentet omedelbart
skall uppta kvinnorösträttsfrågan till
behandling och utan uppskov sätta
kvinnoima i tillfälle att utöva sina
medborgerliga rättigheter. Den andra
riktningen, som erkänner energin och
entusiasmen hos den unga rörelsen,
representeras av L’Union Frangaise pour
le Suffrage des Femmes, som länge
arbetat för kvinnorösträtten, men är
försiktigare och trögare. Den anser
det klokare att för närvarande icke
sträcka sina anspråk högre än till den
kommunala rösträtten och att, när den
är vunnen, börja arbetet för den
politiska.

Föreningen anser den nya rörelsens
propaganda olämplig ur nationalistisk
synpunkt, men man kan knappast
undgå att skänka sin sympati åt en
sammanslutning, som med kraft hävdar
att dess fråga bör lösas genast, då man
vet hur lojalt de franska kvinnorna
deltagit i samhällsarbetet under
krigsåren, och ur fosterländsk synpunkt kan
det väl knappast motiveras som
olämpligt att kräva den rätt, för vars
utövning man visat sig inneha
betingelserna.

Tumba, Sandviken, Skara,
Simrishamn, Skellefteå, Sköldinge,
Stockholm, Strömstad, Strömsund, Surte,
Svartvik, Sävsjö, Söderköping,
Sölvesborg, Torshälla, Trollhättan,
Ulricehamn, Umeå, Uppsala, Varberg,
Vetlanda, Vimrnerby, Visby, Vivsta varv,
Vänersborg, Västerås, Västmanlands
länsförbund, Växjö, Åmmeberg,
Åtvidaberg, Östersund.

sera till skolan. På eftermiddagen var hon
ute och lekte med sina kamrater, men på
kvällen, när hon låg nedbäddad i sin vita
säng, och mamma duschade över Britas
lilla runda lekamen vid tvättstället, sade
hon:

— Mamma, vill inte rösträttskvinnorna
att allting skall "bli bra i världen?

— Jo, lilla Astrid.

— Men varför är inte alla kvinnor
röst-rättskvinnor då?

— Därför att inte alla vill det rätta och
goda.

— Men Annas och Signes och Gerdas
mammor är inte rösträttskvinnor.

— Det finns också sådana, som inte har
tänkt över saken, ser du, och det är för
deras skull vi håller möteri. Vi försöker
upplysa dem så att de ska förstå hur
många orättvisor det verkligen finns. Somliga
har det så bra att de inte tänker på andra,
som har det sämre än de.

— Tror mamma att det skulle bli fred,
om kvinnorna hade rösträtt?

— Ja, Astrid, det tror jag, om alla
jordens kvinnor höll riktigt enigt
tillsammans och ville detsamma.

— Skulle ni få rösträtt då också, om ni
allesammans höll ihop?

— Ja, det tror jag,

— Men mamma, då får man inte göra
som tant Ester, man får inte gå på
teatern i stället för på rösträttsmöte.

Logiken i barnets yttrande slog fru
Karin så att hon blev stum.

Gurli Hertzman-Ericson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/7/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free