Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Protestmöten över hela landet.
"Låt oss blåsa liv i glöden, låt oss hålla värmen kvar”.
Dessa ord ur Snoilskys översättning
av en av Bérangers dikter borde i
dessa dagar ropas ut till alla Sveriges
kvinnor, ty glöden får icke slockna,
likgiltighetens falaska får icke lägra
sig över känslor, ännu så levande av
harm och indignation. Över allt
Sveriges land har protesten mot
Första-kammarhögern samlat kvinnorna i
tu-senden och åter tusenden, vilka givit
uttryck åt de känslor som behärskat
dem sedan de åter blivit försmådda
och kastade åt sidan. I Skåne
anordnades av Skånes länsförbundoch
Männens F. K. P. R. därstädes ett
synnerligen storstilat möte, som samlade
deltagare till ett antal av 5,000. Mötet
ägde rum i Malmö Krist ihimmels
färdsdagen och fru Elsa Nordlund skriver
därom följande:
”Dagen bröt in med strålande sol,
och vid 11-tiden var det en ansenlig
skara representanter, som vid
bangården samlades kring de unga
studentmarskalkarna för att få upplysningar
om vägen till mötesplatsen.
Där sågs den ädla och blida fru
Kristina Borg, som med sitt
brinnande hjärta och sina uppoffrande
krafter alltid är redo, när ett stöd
behÖ-ves, där sågs fru Anna Wickseil, vår
avhållna och saknade ordförande i
Skåne förbundet, som kommit ner för
att ge glans och kraft åt Skånes
protest och många andra trogna arbetare
i rösträttens tjänst. Dagens
förhandlingar inleddes med ett enskilt
ombudsmöte å realskolan. Där mottogos
vi av Skåneförbundets outtröttliga
sekreterare, fröken Anna Nilsson^ i
hennes eget rike, läroverkets
teckningssal. Förhandlingarna leddes av
förbundets vice ordförande, e. o.
hov-rättsnotarien fröken Elisabet Nilsson,
och rörde sig huvudsakligast om
riktlinjerna för vårt upplysnings- och
agi-tationsarbete under kommande höst.
Vid halv 1-tiden var det tid att
bryta upp till Slottsparken, där det
offentliga mötet ägde rum klockan 1. Redan
vid ingången till den vackra parken,
som stod i sin fagraste vårskrud,
möttes vi av unga, vitklädda studentskor
med band i rösträttens färger. De
hade redan börjat försäljningen av det
Små grytor ha också öron.
Far och mor och småflickorna sutto vid
frukostbordet i det ljusa, vackra
matrummet. Det stod friskt björklöv i blomklasen,
och det var våren själv, som fläktade in
genom fönstren. Endast fru Karin själv
såg en smula trött och medtagen ut, och
när hon mätt upp Britas ransonerade
grötportion, utbrast hon med en suck av
lättnad:
— O, så skönt att det är slut nu.
— Menar du havregrynen? undrade
professorn, som för tillfället hade sin
tankeverksamhet inriktad på
livsmedelsproble-met.
— Ånej, jag menar rosträttsmötet. Jag
kan inte sova på nätterna, om jag så bara
har ett lillfinger med i arrangemangerna.
— Och nu bar du hela bördan. År ni
kvinnor alltid så där samvetsgranna?
— Jag antar, om det nu är en dygd, att
den är medfödd hos de flesta. Kanske
därför att vi under generationer fått upphöja
detaljer till huvudsaker. Men vad nu
mötet beträffar, så var det en succés.
— Obetingat. De tre talarinnorna
kompletterade varandra och då Första
kammaren så beredvilligt bestått sprängämnen,
blev explosionen så lyckad man kunde
önska.
— Sprängde dom människor i luften?
undrade lilla ljushyllta Brita.
— Nej, men deras åsikter, vilket är
nästan lika farligt, svarade professorn och
högg med ett energiskt snitt toppen av sitt
ägg.
lilla ”rösträttsflaggmärket”, som sedan
syntes ganska allmänt på såväl män
som kvinnor. Nere vid Linnéplatsen,
där talarstolen rests, stod redan en
talrik skara och väntade. Talarstolen
var vackert klädd med svenska flaggor
och rösträttsflaggor, oeh på var sin
sida stodo Malmö F. K. P. R:s och
Kristianstads F. K. P. R:s vita
standar för att representera de båda länen.
Mötet öppnades av förbundets
nuvarande ordförande, fru Maja
Strandberg, som med några ord omtalade
anledningen till mötet och hälsade de
närvarande välkomna. Sedan bestegs
talarstolen av fru Anna Wickseil,
mottagen av stormande applåder. Hon
upptog till behandling och
vederläggning högerns tre huvudsakliga skäl
mot vår fråga. De övriga skälen fann
fru Wickseil ej värda att ens uppta
för att skämta med. Som första skäl,
vilket högern upprest mot kravet,
rälånade fru Wickseil, att högern ville ha
utredning, men högern hade aldrig
begärt utredning, endast talat om en
dylik, då det lär vara kutym inom
kamrarna, att det parti, som begär
utredning, i viss mån anses bunden för
frågan, men högern vill ej låta binda sig
i detta fallet. Det andra skälet var,
att-högern hänvisat till att inte ens
vänstern stod enig vid frågans behandling,
men oenigheten var ej större, än att
socialdemokraterna, trots sin
självständiga och divergerande uppfattning
i frågan om att gifta kvinnor skulle
för sin rösträtt vara beroende av, om
deras män falla för konkurs- och
ut-skyldsstrecket, dock röstade för
regeringens proposition. Så var det med
den oenigheten!
Det tredje skälet bestod i att högern
denna gång önskade, att den kvinnliga
rösträtten skulle behandlas
tillsammans med de övriga
författningsfrå-gorna. Så låter det nu, men när
kvinnorna, då den allmänna rösträtten
behandlades, begärde att få sin fråga
upptagen och löst i samband med
männens, då hette det: nej, kvinnornas
rösträttsfråga bör lösas ensam, ej
sammankopplad. Vi böjde oss då, ty
männens arbete för sin fråga hade pågått
längre och vårt var ungt ännu, men
nu ha även vi strävat och arbetat och*
hade hoppats, att eftersom vi kommo
ensamma, så skulle vi bli hörda, men
för Första kammaren finnas alltid
anledningar, när det gäller att neka och
bromsa.
Sedan övergick fru Wickseil något
till talet om kvinnans plats i hemmet
och bevisade, att just Första
kammarhögern stjälpt sådana petitioner, som
från rÖsträttshåll framlämnats för att
genom bättre tryggad ekonomi för
barn och mödrar bereda möjlighet för
kvinnorna att stanna i hemmet hos
sina barn. Detta ger blott en liten
inblick i det gedigna och varma
föredraget, som hälsades med stormande
applåder.
Sedan bestegs talarstolen av teol. d:r
Nyström, ordförande i männens
lokalavdelning av F. K. P. R. i Malmö,
som behandlade ”Kvinnornas
rösträttsfråga ur Imman synpunkt”.
Talaren utvecklade på sitt vanliga
medryckande och vältaliga sätt sitt ämne och
uttalade, att ett hårt ansvar drabbar
den representation, som tillbakavisar
halva nationen, när den ärligt och
målmedvetet räcker handen för att
hjälpa och stödja fosterlandet, i
synnerhet under dessa hemsökelsens tider.
Och det tror jag, vi alla kände, ty att
just nu, när vi kvinnor så tungt fått
känna tidens tryck, bliva stötta
tillbaka, när vi ärligt och modigt begärde
att under ansvar få dela bördan, det
kändes tungt! — — — Men, ”låt oss
hålla värmen kvar”.
Slutligen antogs följande resolution:
”Män och kvinnor från skilda trakter
av Skåne till ett antal av 5,000,
samlade till offentligt möte i Malmö den 9
maj 1918, uttala en bestämd protest
mot att Första kammaren utan
bärande skäl även detta år fällt kvinnornas
rösträttsfråga.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
