Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RiKs 25 50
Allm. 62 96
flcar‘st>^1
fKgi.
Malmtorgsgatan 6» StocKholm
I kampen för rösträtten.
I Österrike ha socialdemokraterna
upptagit en energisk kamp för
kvinnorösträtten och under den stora
freds-s tre j ken uppsatte arbetarna kvinnornas
kommunala röstratt som ett villkor
för att de skulle återgå till arbetet.
Redan i februari månad väckte den
so-sialdeniokratiske deputeranden
Hille-brand å sitt partis vägnar en motion
om politisk rösträtt åt kvinnor, vilken
skall tvinga regeringen att visa vad
den verkligen bär i skölden och om den
är villig att uppfylla sina löften till
demokratien.
I motionen heter det bland annat:
”Av samma orsaker, som göra det
omöjligt att längre neka kvinnorna
den kommunala rösträtten, kunna de
icke heller utestängas från den
politiska. Utsträckta plikter borde
medföra utsträckta rättigheter, men
kvinnorna sakna varje delaktighet i
representationen. Stora politiska
omvälvningar måste bli en följd av kriget.
Folkens rätt att bestämma Över sina
egna öden och demokratiens rätt kan
icke längre förhindras. Den hemliga
diplomatin med dess intriger och
ränker måste försvinna. Folken fordra
att under öppna förhandlingar ingå
traktater med varandra. Detta kommer
att i framtiden öka parlamentens
betydelse, och det kommer även att inom
nationernas olika sektioner öka
intresset för deltagandet i statens
angelägenheter. Som arbetande
samhällsmedlemmar, som medborgare, som mödrar oeh
som släktets uppfostrarinnor ha
kvinnorna rätt till politiskt deltagande.
Rösträtten får icke längre undanhållas
dem.”
En genomgripande reform i
folkundervisningen.
Vid riksdagens sammanträde den 8
maj beslöto kamrarna enhälligt
inrättandet av obligatoriska tvååriga
fortsättningsskolor av praktisk
läggning och med påbyggnad av
förberedande yrkesskolor. Reformen
genomfördes under en samdräkt, som vittnar
om att dess betydelse i den svenska
folkundervisningen till fullo
uppskattas.
I. P. IIIEUSIU miELIFFH i
STOCKHOLM
1 Barnhusgatan 1
(hörnet av Drottninggatan)
j MÖBLER
g i ek, mahogny, valnöt samt andra
| träslag äfven målade, till billigaste priser. J
jj Allm. Tel. 11410 Rike Tel. 6505 jj
Feministisk litteratur.
HILDA SACHS; Kvinnoporträtt, Tidens
förlag. Pris 3 kr.
Samma dag, som Förstakammarhögern
gav sin fällande dom över
regeringspropositionen om kvinnans politiska rösträtt,
förelåg Hilda Sachs senaste bok i tryck, och
man kunde ej annat än göra den
reflexionen, att Första kammaren bland annan
lektyr före debatten borde haft detta arbete
till begrundande.
Vid genomläsandet av boken ser man
liksom i blixtljus framför sig en grupp av de
kända ansiktena från kvinnomöten och
sammanträden, oeh just de kvinnor, som
det är en ära för den. svenska
kvinnorörelsen att äga, de, som åt Sverige givit en
hedersplats i kvinnosakens världshistoria i
våra dagar.
De flesta av dem, vilkas porträtt
förekomma i boken, hava genom sitt dagliga
arbete utfört gärningar, som många män
kunde känna sig stolta över: villigheten
att offra tid oeh krafter i samhällets tjänst
och till medmänniskors bästa har varit
gränslös, arbetsförmågan långt över
medelmåttans, oeh insatsen i landets kultur, i
dess utveckling och dess sociala liv
avsevärd. Mångas meritförteckning är så lång,
att man knappast kan fatta, att en enda
människa arbetat så mycket.
Hilda Sachs, som i flera årtionden
uppmärksamt följt utvecklingen hos
kvinnorörelsens olika grenar och personligheternas
insats på skilda områden, lämpar sig
särskilt att skriva dylika monografier^ och
hon har löst denna sin uppgift på ett
synnerligen lvekligt sätt.
Författarinnans aldrig sinande
entusiasm, hennes varma övertygelse, hennes tro
på kvinnorna, hennes säkra psykologiska
blick samt det taktfulla framställningssätt,
som särskilt utmärker hennes
journalistiska verksamhet, göra detta lilla arbete ej
blott till en synnerligen innehållsrik
uppslagsbok, utån även till en värdefull
tillökning av den feministiska litteraturen.
N. K.
HILDA SACHS: Mån och barn. Frams
förlag. Pris 25 öre.
Söders ”English School”
Engelska lektioner och översättningar.
Erstagatan 26. Allm. Tel. Söder 36035.
Annie I. Scott.
En brevväxling.
Med anledning av mottagandet av
Landsföreningens protestskrivelse, som
tillställts samtliga högertalarna i
riks-dagsdebatten, lät hovrättsrådet K. J.
Ekman i Aftonbladet den 4 maj införa
följande brev:
Till
Landsföreningen för kvinnans politiska
rosträtt.
Jag har i dag mottagit eder, i en
synnerligen förolämpande ton avfattade skrivelse
angående Första kammarens behandling av
fiågan om kvinnans politiska rösträtt.
Ehuru jag personligen är en principiell
anhängare av densamma, är det mig
omöjligt att med någon sympati se på denna
fråga, så som den framföres av
Landsföreningen oeh dess meningsfränder.
Den bytespolitik, om vilken
statsministern i sitt olyckliga anförande talade och
som i den mig tillställda Skrivelsen även
beröres, är dessutom för mig och, så vitt
jag känner, för varje högerman inom
kammaren fullkomligt främmande. Vad skulle
tillbytas eller bortbytas?
Det vore tfagneligare, om Landsföreningen
ville söka klargöra för vänsterns ledning,
att någon kvinnlig rösträtt icke kommer att
inskrivas i Sveriges grundlag förrän
partierna gått varandra till mötes.
Kanske är det så, att vissa ledande
krafter inom vänsterblocket icke hade så
synnerligen mycket emot, om en högre ålder
stadgades för de kvinnliga väljarna och att
frågan finge behandlas i samband med
övriga författningsfrågor — om de blott
därmed icke ohjälpligt bröto med sina
allierade längre till vänster?
Där torde det förnämsta hindret sitta.
Liksom nykterhetsfrågan löstes i samma
stund som vänsterblocket remnade på
lo-kala-vetofrågan, så torde också den
kvinnliga rösträttsfrågan komma att lösas, så
snart tillmötesgående från en tillräcklig
del av vänstern visas.
Med förolämpningar vinner man inga
parlamentariska framgångar. Det torde
årets röstsiffror i frågan i Första
kammaren hava tillräckligt visat.
Ej heller geuom att frågorna sättas på
sin spets, såsom skedde lång tid — alltför
länge — i nykterhetsfrågan och såsom även
i denna fråga hittills skett.
Stockholm den 2 maj 1918.
K. J. Ekman.
Till svar därå publicerade
Landsföreningen i Aftonbladet den 11 maj
nedanstående genmäle till hovrättsrådet
K. J. Ekman:
Till
Ledamoten av riksdagens Första kammare
Hr hovrättsrådet K. 3. Ekman.
Dä ni i edert brev till Landsföreningen
för kvinnans politiska rösträtt betecknar
vår skrivelse såsom avfattad i en
”synnerligen förolämpande ton” bedja vi att få
meddela att denna vår protest var ett sant
uttryck för den starka känsla av
indignation som högerns avslag i rösträttsfrågan
och de härför angivna skälen uppväckt
hos de rösträttskrävande kvinnorna, en
känsla som även förefinnes hos kvinnor
inom högerns egna led.
Då t. o. m. en av moderata partiets mest
framskjutna män, professor Hjärne, nnder
debatten fastslog att det verkar
nedsättande på kammarens anseende att komma
med skäl som ge sken av att vara en
und-skyllan, så må det förlåtas oss om vi ha
samma uppfattning.
Likaså måste vi uttrycka vår förvåning
över den bestämdhet varmed såväl ni som
— under debatten — hr Trygger såsom
otillbörlig avvisade varje misstanke om att
högern skulle vilja använda
kvinnorösträtten som föremål för köpslående partierna
emellan i författningsfrågorna. Det låter
som om den sortens kompromisser vore
något nytt och oerhört i vår svenska
riks-dagspolitik. Så är emellertid icke förhål-
landet. Vår oro är därför ganska
förklarlig eftersom högern nödvändigt vill
sammankoppla vår rösträttsfråga med Övriga
författningsfrågor. Samtidigt förebrår
högern vänsterpartierna att de ej självmant
framkommit med ett kompromissförslag i
den kvinnliga rösträttsfrågan som skulle
strida mot deras egen uppfattning, men
överensstämma med högerns. Detta är väl
snarare något nytt. Eljes brukar ju varje
parti framkomma med sitt förslag till en
frågas lösning, varefter man på ett eller
annat sätt söker få en sammanjämkning
dem emellan, eller åtminstone föreslår det
ena partiet en sådan ändring i det andras
förslag, att en kompromiss kan äga rum,
om man verkligen önskar en lösning. Men
ingen positiv ansats av något slag har nu
utgått från högern i rösträttsfrågan,
endast alla möjliga försök att komma den
kungl, propositionen till livs. Det är detta
som givit det starka intrycket av bristande
god vilja och framkallar den allmänna
indignationen.
Stockholm den 7 maj 1918.
Landsföreningens för kvinnans politiska
rösträtt verkställande utskott.
Bland de skrifter som sett dagen med
anledning av de nya barnavårdslagarna finns
— så vitt jag vet — endast ett inlägg av
en kvinna, nämligen broschyren ”Män och
barn” av Hilda Sachs.
Äntligen kvinnosynpunkter på vår egen
hjärtefråga!
Uttrycket ”kvinnor och barn” äro vi
förtrogna. med från tidernas början, men ”män
och barn” såsom på något sätt samhöriga
är ett nytt begrepp, som förtjänar att
beaktas.
De nya barnalagarnas syfte att väcka
fadersansvaret, ger förf:n sitt erkännande,
men hon anser att vid sidan av den
ekonomiska plikten bör stå den moraliska: det
är faderskapets anda som måste ingjutas
hos männen och ansvaret gälla alla barn,
vare sig de äro födda inom eller utom
äktenskap,
Förf:n säger på ett ställe: ”alla mödrar
skola förstå mig”. Samma uttryck kan
användas om de åsikter hon gor sig till tolk
for; alla kvinnor skola förstå dem och vara
tacksamma för att mycket av vad de anat
och tänkt nu kommit fram i klar och fast
form oeh med även nya synpunkter,
grundade på en kvinnas uppfattning och
medkänsla.
F. C.
lä^ugqöoma
gumflghintr.
Detta märke ar en garanti
då Ni köper eti symaskin.
Begär alltid Husqvarnal
Gulli Petrinis spex i Göteborg.
För att få in pengar till fortsatt
upplysningsverksamhet bjöd Göteborgs F. K. P. R.
på spex två kvällar förra veckan. I
början hade föreningen visst inte så
högtflygande planer utan inskränkte sig till att
hoppas på något så när fullsatt salong
första kvällen, den 29 april, på Nya teatern.
Det blev emellertid inte bara fullsatt
salong utan så stormande förtjusning, att
spexet fick ges da eapo samma vecka. När
det så den 2 maj spelades på
Lorensbergs-teatern, var bifallet fortfarande så
ihållande, att den, som skriver dessa rader, för
sin del tror, att det skulle samla talrik
publik minst en gång till trots fagra
majkvällar och andra lockelser.
For R. f. K:s läsare är spexet ingen
nyhet. Det har ju redan förut tjusat
stockholmarna oeh refererats i dessa spalter.
Men det är ett ännu bättre kriterium på
dess förträfflighet, att det ävenledes
lyckades göra göteborgarna betagna. Detta
påstående är ingalunda ett utslag av
sjalv-förhävelse eller lokalpatriotism, utan
snarare tvärtom, for det är nu en gång så, att
det behövs något ”noch nie dagewesenes”
för att förflytta de av naturen något
till-knäppta göteborgarna utom sig själva. Och
de voro utom sig! Men det var
heller inte underligt, att de voro
betagna! Gulli Petrinis fina, älskvärda
satir möter en minsann inte alla dagar.
Man är tyvärr van vid grövre artilleri. Än
för hon oss in bland en samling välvisa
riksdagsmän i denna den bästa av världar,
än styr hon med säker hand sitt luftskepp
mot åtminstone i mångas Ögon högre
rymder, till Mars, krigets förlovade land, ”den
manliga renässansens” hemort, där
knappast någon ”fredsoffensiv” hotar, utan
krigstillståndet är permanent och tryggat
— ty vad förmår väl där ”Kvinnornas
kÖ-bildningsfackforening” med sin strejk,
magarna äro där redan ”omlagda” för den nya
tidens krav! — Men det är väl inte värt att
börja berätta; då vill man bara fortsätta,
och vi få väl anse, att spexet redan är
känt. Vi ville bara tacka doktor Gulli
Petrini för vad hon här givit oss av gott
humör, kvickhet och behag. Vi vänta på
mera av det slaget!
Det var fru Manda Bjorling, som lett
inspelningen, och som båda kvällarna
belönades med välförtjänta inropningar ocli
applåder. Och ”vår Anna-Stina” var en
tjusande Beatrice. Det var inte bara
professorn och flygaren, bon lade för sina
fotter den kvällen, ”das cwig Weibliclie” slog
an både på Mars och bland publiken.
Dessutom fanns det många inom härvarande
F K. P. R. välkända förmågor, som man
med glädje återsåg. Spelet var gott på alla
händer. Apropos, en särskild honnör
förtjänar den plastiska dansen på Mars!
Men efter lek kommer allvar. Och
kanske räcker icke ens det sista ordet för att
uttrycka, vad säkert alla kände, då de
enhälligt instämde i den protest, fru Carlberg
vid föreställningens slut uttalade mot
Första kammarens sätt att avfärda vår
rösträttsfråga. Det var icke bara allvar utan
sorg och förtrytelse, som besjälade alla, och
som tillsammans med den ljusa stämning,
som rått förut under kvällen, tycktes
förena oss allt fastare till fortsatt kamp mot
en alltför ”manlig renässans”,
Olga Lorent zon-Ber gmann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
