Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågan är, har lagen skall kunna
ändras, så ätt nu nämnda
missförhållande avhjälpes. Jag vet egentligen
ingenting som hindrar att i här
omtalade fall, då en vuxen son går hemma
hos föräldrarna och arbetar i deras
bedrift, helt enkelt göra föräldrarna
direkt ansvarsskyldiga, naturligtvis med
rätt för dem att avräkna beloppet från
det underhåll eller det arv, som de
eljest låta komma sonen till del.
Därmed sknlle denna speciella lucka i
lagen vara fylld. Föräldrarnas
ansvars-skyldighet kunde också mycket väl
utsträckas jämväl till de fall, då
vuxna barn av dem åtnjuta underhåll
för utbildning eller gå hemma utan
att ta sig något för.
Emellertid torde detta ingalunda
vara tillräckligt. Hur väl man täpper
till luckor i lagen, kommer det ändå
alltid att finnas en stor mängd fall,
där de barn det här är fråga om —
och för resten andra barn också — bli
utan det underhållsbidrag, som lagen
velat tillförsäkra dem. Då den
under-hållsskyldige dör eller insjuknar eller
går arbetslös eller själv ligger
fattigvården till last, säger det sig själv att
hans barn, de vare födda inom eller
utom äktenskap, bli hänvisade enbart
till moderns förvärvsmöjligheter.
Mödrarna göra här underverk ibland,
verkliga hjältedater av arbete och
självuppoffring, och det räcker ändå
icke till; barnen få halvs välta och
halvfrysa, de gå utan tillsyn, de sättas
själva till förvärsarbete i en ålder, då
varken deras kroppar eller själar äro
mogna för ansträngt arbete, och de ta
skada såväl till kroppar som till själar.
För allt detta finnes det bara en
hjälp: att det allmänna träder
stödjande till och under vederbörlig
kontroll men utan fattigvårds verkan
hjälper den ensamstående modern, så hon
kan draga fram sina barn på ett sätt,
som både dessa och samhället kan
vara betjänt med. Så sker i Norge och i
Danmark; det finnes intet som helst
skäl, varför det icke skulle kunna ske
jämväl i Sverige. I det uttalande som
centralstyrelsen för L. K. P. R. i
januari 1917 gjorde med anledning av den
då väntade kgl. propositionen
angående lag om barn utom äktenskap ha
också förskott ur allmänna medel till barn
som därav vore i trängande behov
upptagits som allra första önskemål
bland åtskilliga andra, K. M:t vågade
dock lika litet som lagberedningen
föreslå utbetalande av dylika förskott,
och de motioner i ämnet som väcktes
vid 1917 års riksdag ledde ej heller till
något riksdagens beslut i positiv
riktning. Detta är emellertid ett område,
där vi få vara beredda på att
återkomma igen och igen, tills det slutligen
lyckas.
Orsaken varför det sitter så hårt åt
att få denna reform genomförd är
naturligtvis, att kommunerna, vilka
denna förskottering skulle åligga, anse
sig icke ha råd till denna utgift. Det
är möjligt att de svenska
kommunerna äro fattigare än de danska, men de
äro helt säkert icke fattigare än de
norska, som dock fått vidkännas sådan
förskottering nu under många år. Vid
Dansk Kvindesamfunds årsmöte 13—14
juni 1918 diskuterades frågan: ”På
vilka vägar bör staten (d. v. s. det
allmänna) underlätta
försörjningsskyl-dighetenl” och där framkom ett
uppslag, som kanske kunde vara att taga
vara på för att skaffa pengar till detta
ändamål. Diskussionens inledare,
kontorschef landstingsman K. K. Steincke,
föreslog nämligen, att i framtiden
intet barn skulle kunna ärva mer än ^
av föräldrarnas efterlämnade
egendom; vad som måtte bli över skulle
tillfalla en kommunens
barnavårds-fond, ur vilken bidrag skulle utgå till
barn, vilkas föräldrar eller mödrar icke
voro i stånd att underhålla och
uppfostra dem tillfredsställande.
Så som detta förslag föreligger, tror
jag för min del icke att det är använd-
Den federala rösträtten i Förenta
Staterna uppskjuten.
Från Amerikas Förenta stater äro
nyheterna tyvärr ej så gynnsamma som
från Canada. Den amerikanska
senaten har nu ajournerat sina
sammanträden över sommaren utan att ha
behandlat den kvinnliga
rösträttspropo-sitionen, som antogs av
representanternas hus 10 januari d. å., samma dag
som överhuset i England antog den
stora engelska författningsreformen.
Åven inom senaten behöves för att en
grundlagsändring skall vara antagen
% majoritet, och det är denna
majoritet, som icke kunnat skaffas. Det har
fattats två röster. Under hela våren
ha ansträngningar gjorts att skaffa
dessa två röster, och flera gånger har
man trott, att nu skulle det lyckas. Den
10 maj sattes frågan på dagordningen,
alla dess vänner inom senaten, vilka
voro frånvarande, kallades till
Washington pr telegraf, mrs Catt och övriga
ledande rÖsträttskvinnor foro dit för
att vara närvarande vid
Överläggningarna — och så i sista stund återtogs
propositionen från programmet — de
två rösterna fattades fortfarande.
De amerikanska kvinnorna ha dock
den glädjen, att motståndet mot
kvinnornas politiska rösträtt icke går efter
partilinjer. Inom båda de stora
partierna väga anhängare och motståndare
nästan jämt. Det är ej heller så, att
alla sakens motståndare äro emot
kvinnlig rösträtt i och för sig. En hel
del äro endast motståndare mot dess
införande på federal väg; de anse att
detta är ett ingrepp i de enstaka
staternas rätt, och i synnerhet
senatorerna från en del av söderns stater ha
aldrig kunnat glömma att på sin tid
negrernas rösträtt påtvingades dessa
stater på federal väg. Nu vilja de ej
vara med om att även negerkvinnorna
på samma sätt skola bli röstberättigade.
Orsaken varför frågan icke fick gå
till omröstning utan ströks från
programmet var att den då ännu kan
komma till omröstning i senaten under
hösten och intill mars 1919. Har den
däremot verkligen avslagits, kan den
ej åter upptagas av senaten, förran den
ännu en gång gått igenom i
representanternas hus. Vi kunna alltså ännu
ha någon förhoppning om att det under
hösten och vintern skall lyckas att
erhålla de felande rösterna och få frågan
antagen. Den är ej i hamn ens därmed,
utan går sedan till de enstaka staterna;
först i fall den antages jämväl av ¥k
bland dessa ha alla Unionens kvinnor
verkligen erhållit den politiska
rosträtten.
bart. Det tyckes exempelvis alldeles
upphäva testamentsrätten, vilket väl
ändå knappast vore önskvärt Men
idén kan vara värd att tänka på
ändå. Om man exempelvis i varje
kommun upprättar en sådan
barnavårds-fond och ger den jämte bröstarvingar
en laglott i den hälft av en arvlåtares
dödsbo, som är undantagen från
arvlå-tarens fria dispositionsrätt, då
bröstarvingar finnas, samt rätt till
exempelvis Vio av barnlösa arvlåtares bo, så
skulle detta bli fullt tillräckligt att med
tiden tillförsäkra vart enda barn i
landet en uppfostran efter dess anlag och
möjligheter. Minst hälften av till
dessa fonder influtna medel borde
fonderas, så att endast räntorna därav finge
användas, och då fonderna växt sig:
stora nog, kunde deras användning
utsträckas till förbättrande av
kommunens skolor och andra för barnen
nyttiga ändamål.
Lagberedningen skall denna höst ta
itu med revisionen av vår ärvdabalk;
det är mera än väl behövligt att K.
M:t även nu adjungerar fru Broomé
eller en annan lämplig kvinna, som
inom beredningen kunde bevaka
samhällets intressen, då det gäller arvsrätten.
Och allra först i betraktande Jborde
komma samhällets fattiga barn.
Anna Wickseil.
Främmande lands
kvinnorörelse.
Spaniens kvinnor vakna.
I Spanien har kvinnornas
rösträttsrörelse gått långsamt framåt men nu
har en förändring inträtt, kvinnorna
ha livligt följt de senaste valen och ha
månader i förväg arbetat på att sätta
sig in i politiska frågor.
Orsaken ligger nära till hands.
Kriget har här som överallt gjort det
fruktansvärt dyrt att leva och då
kvinnorna plötsligt funnit sina barn och sig
själva på svältgränsen, ha de helt
naturligt börjat fråga efter orsaken.
Man ser samma förändring, hur den
kriget åtföljande hungern väcker
människorna till reflexion, och även hos
kvinnorna i det spanska Sydamerika,
enligt vad de amerikanska
kvinnotid-ningarna kunna vittna om, visar sig ett
alltmer växande intresse för offentliga
angelägenheter.
Indiens kvinnor och den politiska
nydaningen.
Indiens statssekreterare, mr
Monta-gu, har efter en flera månaders
vistelse i Indien delgivit engelska
underhuset en försäkran för indiska
regeringens vidkommande rörande en ökad
sammanslutning av hinduer på alla
områden för att bidraga till ett
gradvist växande självstyre i Indien som
en odelad del av brittiska väldet. Den
engelska kvinnorörelsens
representanter ställa frågan: Vad ämnar
regeringen göra vis å vis kvinnorna i Indien
i samband med detta självstyret och
Indiens kvinnor instämma i frågan.
Sålunda har till mrs Henry Fawcett
ingått skrivelser från två olika indiska
kvinnogrupper i saken, en skrivelse
från en indisk kvinnodeputation till
statssekreteraren och en annan från
sekretariatet av ”The Womens Indian
Association” i Adyar i Madras. I den
första skrivelsen understrykes vikten
av upplysning, men också de indiska
kvinnornas önskan att få dela det
politiska ansvaret. De bedja att få
räknas med, när det är tal om ”folket”.
Den andra skrivelsen understryker i
ännu vältaligare ordalag behovet av
politisk frigörelse.
”De indiska kvinnornas ställning är
otillfredsställande, även om man
bortser från skillnaden på öster- och
västerländsk uppfattning, heter det bl. .a.
Indiens kvinnor ha redan börjat
kämpa för upplysning, äktenskapsreformer
etc. och jag kan försäkra de engelska
kvinnorna, att de äro lika dugliga, lika
begåvade, lika villiga att bistå i alla
verk för mänsklighetens bästa som
andra kvinnor i världen och dessutom
äro i besittning av en anda av
självuppoffring, som övergår vad andra
nationers kvinnor äro i stånd att ge.
Jag är i tillfälle att väl veta och hava
reda på hur kvinnor i alla delar av
Indien tänka och känna, då jag reser
omkring med min make och håller
föreläsningar och på varje plats vi
besöka, håller kvinnomöten och kommer
i beröring med kvinnor i stad och by.
Aven har den sammanslutning, vars
sekreterare jag är, filialer i alla delar
av Indien och talrika medlemmar,
överallt förefinns en stark åtrå efter
upplysning och efter att få tillåtelse
att taga del i landets liv, en visshet om
att de som kvinnor äro mäktiga att
bidraga ^till nationens väl om det ges
dem tillfälle därtill. Jag bör nämna
att männen i detta land ha föga
kännedom om vad kvinnorna tänka och
känna om dessa ting, då det icke är
brukligt att de båda könen samtala med
varandra och utbyte av tankar, även
bland nära anhöriga, är sällsynt.”
Båda de kvinnor som skrivit dessa
brev hava vänt sig till de män, som
anses som ledare av den politiska
rörelsen i Indien, men hava icke rönt
någon sympati för ett samarbete.
Däremot hava kvinnorna rönt
uppmuntran i och med en stark vädjan för de-
Elegant
kemiskt tvättad oeh prässad blir Eder
kostym, kl&nning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till
örgryte Reniska Tvätt-1 Firgnl L S.
GÖTEBORG
ras politiska frigörelse, som kan läsas
i en bok ”Indien i ett
övergångsstadium” av Aga Khan, Ismali
muhammedanernas överhuvud. Ett kapitel i
denna bok pläderar i kraftiga och
initierade ordalag för kvinnornas
likställighet med männen. Han påpelcar här
en massa sociala missförhållanden,
särskilt barnaäktenskapen, som
kvinnorna, om de hade medborgarrätt,
skulle kunna avhjälpa och det har sin stora
betydelse att se, hur han grundar sina
krav att kvinnorna från början må
givas plats i väljarkåren på nationella
och icke enbart feministiska grunder.
Kvinnorna i de brittiska självstyrande
kolonierna.
Under det nuvarande kriget ha de
brittiska sj älvstyrande koloniernas
kvinnoföreningar samman slutit sig till
en samorganisation, British Dominions
Woman Suffrage Union. Denna
organisation höll sitt tredje tvåårsmöte i
London under juni och behandlade en
hel rad av kvinnofrågor. Resolutioner
rörande kvinnornas tillträde till
statens ämbeten ävensom valbarhet till de
olika parlamenten, lika lön för lika
arbete, mödrarnas likstälighet med
fäderna gentemot äkta och fädernas
likställighet med mödrarna gent emot oäkta
barn, gifta kvinnors nationalitet,
prosti tutionslagstiftningen, undervisning
i sexuell hygien m. fl. ämnen antogos
enhälligt eller så gott som enhälligt.
Enhälligt och med entusiasm antogs
likaledes ett önskemål, att ifall det
skulle bildas en federation mellan
England och dess självstyrande kolonier,
lika rösträtt för män och kvinnor måtte
antagas som en grundläggande
princip inom federationen.
Preussen förkastar kvinnorösträtten.
Vid andra läsningen av den
kvinnliga rösträttsbillen i preussiska
riksdagen framkom socialdemokraten Braun
med förslaget att kvinnorna skulle
beviljas rösträtt vid 24 års ålder.
Förslaget förkastades med 421 röster
mot 22. Av de 22 voro 10
socialdemokrater och 12 polacker.
Kvinnorna i det judiska Palestina.
I den nya judiska stat som skall
upprättas i Palestina, kommer icke att
behövas någon kvinnlig rösträttsrörelse.
Lika rösträtt för män och kvinnor är
där av dem, som skola reorganisera det
judiska samhällslivet, redan accepterad
som en självfallen sak.
Redan före krigets utbrott hade lika
rösträtt vunnit fast fot i Palestina,
kravet har i själva verket funnits allt
ifrån början av den nuvarande judiska
koloniseringen på 80-talet.
Detta drag är f. ö. karakteristiskt
för den zionistiska rörelsen över hela
världen, kvinnorna rösta helt
självfallet med på de internationella
kongresserna och de nationella
sammankomsterna.
Civil värnplikt även för kvinnor
i Finland.
Finska lantdagen har antagit en lag
om allmän arbetsplikt. Enligt denna
skall varje finsk man och kvinna från
sitt 18 till sitt 56 år vara pliktig att
utföra — med vissa begränsningar —
arbeten för jordbruket och landets
försvar. Regeringen kan avbryta såväl
enskild som statsliga sysselsättningar
för att för den åsyftade tiden utkräva
den arbetsplikt som är nödvändig i
enlighet med den nya lagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
