Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT FOR
KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
VII. ÅRG.
En av de största som
brutit väg.
Franska revolutionen gjorde
ingenting för kvinnorna. Den gav dem
likställighet på sehavotten, men när det
blev tal om att formulera och utföra
”de mänskliga rättigheterna”, då
glömdes kvinnorna, trots att det dock i
dessa stormiga tider fanns röster, som
påminde om dem.
I Amerika hade de mänskliga
rättigheterna proklamerats tidigare än i
Europa, men oekså här var det blott
mäns rättigheter, som räknades för
mänskliga — i <
avhängighetsförkla-ringen 1776 räknas icke kvinnorna
med. Kvinnorna gjorde sig påminta,
men för lågmält, man hade inte tid
med dem. I Amerika hade man ett
annat förtryck, som högljuddare krävde
sin lösning, de svarta männens. Och
ur den jordmån, som
antislaverirÖrel-sen i Amerika skapade, växte
kvinnorörelsen. De svarta männen fingo
medborgerliga rättigheter, men icke de
vita kvinnorna. Och i sin kamp för de
svarta männen, en spontan och
uppoffrande kamp, skapad ur en känsla
av rättvisa, fingo kvinnorna lära, att
just i denna kamp och efteråt blevo de
åsidosatta som kvinnor.
Kvinnorna måste, medan de hjälpte
de förtryckta negrerna, börja taga om
hand sitt eget förtryck. Vi veta det,
det hör till de grundläggande dragen i
rösträttsrörelsens historia — minns till
exempel hur på det stora
antislaveri-mötet i London de amerikanska
kvinnliga delegerade vägrades få vara med
— för att de voro kvinnor. Vi veta
det, men nutidens kvinnor ha säkert
svårt att utan en smula möda
verkligen sätta sig in i hur kränkande detta
var. Än i dag är rashatet levande i
Amerika. Än i dag ryggar den vita
amerikanen för cn närmare beröring
med negern, han må vara professor
och teoretiskt aldrig så erkänd. Men
när det gällde kvinnorna, läto de vita
männen sina egna kvinnor
förödmjuka» och tillbakasättas, under det att
världen genljöd av indignation för
dessa samma negrers skull, emedan de
icke räknades som människor.
STOCKHOLM, 1 OKT. 1918
Birgittadcxgens kvinnogestalt.
SUSAN B- ANTHONY.
Failure iä impodAible.
(Suéan B. Anthony.)
Att de amerikanska
rösträttspionjä-rerna blevo kämpar i verklig mening,
det blir allt mera klart, sett mot
bakgrunden av slavrörelsen. Och sett mot
bakgrunden av livet i detta unga land,
där Susan B. Anthony en gång i
effi-gie brändes på ett torg och ett
slavmöte, där hon talade, hölls med
detektivpolisen överallt bland mängden oeh
med en laddad revolver på
ordförandebordet.
Vem hon var.
Susan Anthony. Man har sett
porträtt av henne som mycket gammal,
en vördnadsvärd gammal dam, som
det måste ha varit gripande att höra,
då hon talade på möten ännu vid 84
års ålder. Men man glömmer lätt att
hon varit ung och att just denna höga
ålder tyder på stål kraft i ungdom och
-mannaålder, hade jag så när sagt. Vi
sakna ju ord för detta begrepp hos
kvinnor, den gängse uppfattningen
tycker inte om att tänka sig kvinnor
i 30—50-årsåldern som deras bästa,
verksammaste år. Susan Anthony är
inte någon sniill taiit, som yngre
röst-rättskvinnor funnit rar och
vördnadsbjudande. Hon är en ståtlig
människa, en egendomligt utpräglad
ledarbegåvning, en kvinna, som bidragit
till icke blott att bygga upp Amerikas
kvinnor, utån bygga upp sitt stora
land med alla dess obegränsade
möjligheter.
Hon var av k v ii kar släkt, en sträng,
förnämlig familj från det äldsta
Amerika. Men hennes religiositet var så
praktiskt inrättad på att göra det bätt-
N:r 15.
re för människor, att den kortsynta
mängden förföljde henne for
irreligiositet. Hon levde på jorden och i nuet,
men för en sak, som var henne helig,
hon bar ett kors, fast ingen såg det.
Hon har sagt rent ut, att vanligt
praktiskt bondförstånd syntes henne mera
värdefullt an alltför mycket
himmelskt vetande — man kan förstå hur
ett sådant yttrande kunde tydas av de
pietistiskt lagda anglosaxerna. Hon
var en verklig amerikanska av
pioniä-rernas släkt, man kan, när man söker
göra sig en bild av henne, inte se bort
från hennes ursprung, från de
samhällsförhållanden under vilka hon
levde oeh från slavrörelsen, som måtte ha
satt djupa spår i hela hennes riktning.
Detta var hennes arv. Till hennes
individualitet hörde alla dessa
egenskaper, som hennes vän från senare år,
Anna H. Shaw, räknar upp: hon var
mångsidig, hade humor, mod,
snabbhet, sympati, god uppfattning, styrka,
överlägset gott förstånd, osjälviskhet.
Därtill kom att hon var relativt
fattig, hon hade icke ett eget hem förr
än hon var 75 år och levde alltid
knappt.
På sig själv tänkte hon aldrig. Då
hon för första gången en kväll sökte
upp Anna Shaw, låg denna till sängs
efter ett ansträngande möte. Hon satte
sig vid sängkanten och talade — om
saken, alltid om saken. Hon talade
iv-[ rigt tills det dagades. Då insåg hon
plötsligt att Anna Shaw måste vila och
i dörren frågade hon, om Anna Shaw
inte skulle behöva en kopp kaffe? Hon
var då sjuttio år.
En av de detaljer, som bäst
karaktärisera hennes stålvilja är den, att hon
var en i hela sitt liv driven talare,
trots att hon ofta överfölls av en
förlamning i stämbanden. Hon kunde då
inte få fram ett ord, måste tvärtystna
mitt i en mening. Anna Shaw var
alltid med, hon fortsatte då talet —
ingen av dem skrev sina tal. På den
ti-I den, då Susan Anthony agiterade för
| kvinnornas rättigheter, fick man åka i
j kärror mil efter mil och tala på öppna
| platser i glödande hetta, man fick tåla
| trötthet och törst, men alltid vara
i ”brinnande i anden”. Det är något av
! en cowboys senor i detta och det goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
