Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTRÄTT KOK KV1NNOH
utkommer den t ocli In i var månad.
Redaktör: Veka v. Kr^emer.
Redaktion och Exp.: 24 Brunkebergstorg1
Redaktionstid: onsdag och lördag ki. * -•* **.
Expeditionen öppen vardagar fcl. 1—4,
Rikstel. 8Ö00. Allm. tel. 147*^1».
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm
Prenumeration gesioti: ;wsten:
Pri» för 1H1S Kr. 2: TO,
4:e kvartalet 75 öre.
Löauummbi 15 ort>.
För Utlandet öker prenuinerarion antingen ge
nom posten elier genom insändande av kr.
3:25 i poHtanvistnnm till tidningens exped.
Annonspris: 10 öre per mm. å sista sidan, 15
öre å de övriga. Vid längre tids annonsering
rabatt.
RÖSTRÄTT«BVRAX
24 Brunkebergstorg I, Stockholm
A ilm. fel. L47 ’2,*$. Rikstel. 86 00.
Öppen vardagar kl. 1—4 e. m.
L. K. P. R:s sekreterare träffas personligen
kl. 1—3 e. m.
A.-B. JOHN V. LÖF8REN & C:o
renommerade specialaffär i
- Kungl. Hoflevcrantör ■
« , , » 0f ,, , Siden- & Ylie-Klädningstyger
Freflsgatan 3, Stockholm.
Kvinnornas motståndskraft i industriarbetet.
lynne, Susan Anthony alltid hade, är
äkta amerikanskt.
Drag ur hennes Hr.
Pä ett möte i Berlin 1904 av
internationella kvinnorådet, där Carrie
Chapinan Catt först väckte tanken på en
internationell rösträttsallians, togs
Susan B. Anthony emot av tyska
kejsarinnan, som i parentes sagt
oklanderligt behärskade alla kulturspråken.
Kejsarinnan hedrade henne särskilt,
bl. a. genom att bed ju henne sitta ner,
när alla andra stodo och det måste ha
varit egendomligt, att se dessa båda
kvinnor livligt tala med varandra, de
representerade ju vitt skilda inre
världar. Susan Anthony var alltid sig
själv. Likaså när hon
sammanträffade med den cigarrettrökande Annie
Besant i sida vita kläder oeh när hon
hade hurnor nog att cu gång gå på
cirkus och högtidligt hälsades av
Buffalo Bill. Därmed förhöll det sig så, att
hon en gång sagt att ungdom kunde
ha mer nytta av cirkus än av en dålig
predikan- Delta tjusade Buffalo Bill,
som ställde till hennes förfogande en
loge på sin cirkus och hon gick
verkligen med eu liten skara och
Kentue-kyöversteh ocli hon växlade högtidliga
reverenser. Vilken mänsklig humor
och självständighet i något sådant, så
fritt från pose och falsk förnämitet.
Hennes död är lika flärdfritt ståtlig
som hennes långa, rörliga, kloka oeh
kampfyllda liv.
Hon visste att den amerikanska L.
K. P. R:s årsmöte 1906 i Baltimore
skulle bli det sista hon kunde vara
med om. Rörelsen, saken voro för
henne hem och livets mening, hon var
ställd på jorden att föra saken
framåt, så länge hon levde. Och eftersom
hon tänkte så, ville hon ha detta sitt
sista möte präktigt och gjorde
energiska arrangemang för att få till stånd
den yttre pondus med mottagningar
etc., som hörde till. Hon talade på
mötet och hon sade, att hon visste att
hennes livsverk var slut. Den 15 februari
fyllde hon 86 år, födelsedagen firades
i Washington med ett stort möte, till
vilket presidenten sänt ett brev. Hon
sade då sina sista ord offentligen, med
handen på Anna Shaws axel, hon lade
kvinnorna på hjärtat att föra saken
vidare. Det var nu hon slöt med de
ord, som blivit en paroll: Failure is
impossible, att misslyckas är omöjligt.
Fråg un. sol t! <■ bc.lt/3ut,-it/ ce (h;t jr^iisLr;.
Man liar i Frankrike hörjal inse, alt i’ii
klok organisation av fabriksarbete kan
draga fördel av kvinnornas läggning för
raskt ar betr och ändå minska hennes
ansträngningar oeh öka hennes lön. Ilär ett
exempel:
Kvinnor som arbetade i svervstoktrna. i
en amnnmitionsfabrik i Lyon svarvade 200
granater å n fränes pr 100 under en 10
timmars arbetsdag. Men 85 proeent av den tid,
som behövdes för proceduren, satt
arbeterskan sysslolös, endast 15 procent av tiden
använde hon för själva arbetet, den övriga
i iden behövde hon för att ta in oeh flytta
bort. pjäserna. Ledningen ändrade då
saken sä, att en arbeterska skötte två
svarvstolar, detta minskade den bortkastade
tiden till 75 proeent oeh ökade produktionen
från 200 till 400 pjäser. Den betalade 2: 50
för 100 stycken i stället för 5 fränes, men
arbeterskoriui kunde det oaktat, genom att
mindre triinad arbetskraft räckte dem
verktygen etc., förtjäna 4 franes mer om dagen
oeh fabriken förtjänade 6 francs mer på
varje arbeterska — detta utan att hennes
arbetskraft togs mer i anspråk.
Det är antagligt att de franska
arbeter-skorna länge ännu få 4å1a att bliva
betalda efter andra normer än männen, men
industrien. kan dock inte numera, av hänsyn
till det arbetsresultat den vill vinna, betala
dem svältlöner.
Nu har emellertid ledningen for
vapentillverkningen i Frankrike, hittat på ett
system, som är mera orättvist än olika
hetal-ningsskaior: arbeterskan får en fjärdedels
mindre lön för ”slitage på maskinerna”.
En fullkomligt oovad arbeterska får 3
franes om dagen, nnder det att en oövad
arbetare far 4 francs för precis samma
arbete. Det;a även då det gäller handarbete,
nian går bara ut ifrån att kvinnan är
underlägen. |
Vid vissa svarvstolar ha kvinnorna fått \
pneumatiska verktyg, under det männen j
arbeta för hand. Kvinnorna ha V\ mindre j
lön, och bli sålunda tvungna att producera ;
125 pjäser för att förtjäna lika mycket som |
en man far för 100 pjäser. Det är dessa för- \
hallanden, under vilka kvinnor arbeta, som I
i
gor arbetet svart för dem, icke arbetet i |
och rör sig självt. j
Frän mannens sida har börjat en rörelse \
vför lika lön för lika arbete”, inte av rätt- j
visa, ulan emedan männen äro rädda för j
kvinnornas underbetalning. Emellertid, se- ■
dan kvinnorna nu i så stora skaror givit I
och
;-;.g tdi ammmiit imisfabrikerna, börja män*
nen se på henne med den nedärvda sueiala
oviljan och hennes underbetalning är nu
allniiiii. De mera intelligenta männen inse
dock, att eu lönestegring bör uppnäs av
arbetarna som kår, inte uppdelade i kön.
Om de förklara kvinnorna mindre värdiga
i stallet för lika. skall inan begagna sig av
detta. Männen kunna ha motvilja mot
kvinnans inträde på arbetsmarknaden eller
de kunna besluta att lära henne organisera
sig och ge henne sin fackföreningsdisciplin
— en sak är viss, kvinnan finns på
ai‘-betsmark naden. Det finns inga exempel på
att kvinnor dragit sig tillbaka från ett
yrke, dit de en gång kommit. I den moderna
industrien är hennes arbete i stigande.
Det ar dock sant att kvinnor bfi fortare
utslitna än män av fabriksarbetet, inte
blott emedan arbetet väger tyngre på
hennes fysik, utan emedan, nar hennes
dagsverke är slut, ett nytt börjar — hustruns,
moderns, husmoderns. Hon har aldrig ro,
har aldrig arbetat färdigt.
Industrien måste därför korta av
arbetstiden i proportion till den kvinnliga
arbetskraft den använder. I Frankrike har
man börjat härmed med en lag av 1892—
l’J00, där kvinnor av alla åldrar samt barn
ieke fä arbeta mer (!) än 10 timmar. I en
stor del av industrien går det emellertid
ej att skilja på mäns oeh kvinnors arbete
— spinnerier oeh väverier skulle totalt stå
stilla samma timme kvinnorna lämnade
arbetet.
Att matta ut kvinnorna genom lång
arbetstid och låg lön är en dumhet av
industrien, det ligger i fabrikens eget intresse
att arbeterskan är mindre trött än
arbetaren. Den del av en nation som hårdast
drabbas av minskad folkökning är just
den, som behöver arbetare. Kvinnan måste
leva en människovärdig tillvaro. Om hon
försvarar sig genom att miuska på
födelserna, vem vågar anklaga henne för att på
det sättet, när samhället inte hjälper
henne, söka få livet drägligare?
Industrien bör hjälpa mödrarna och
bästa vägen är att giva kvinnan 1‘ull lon för
den tid hon ieke kan arbeta. På annat sätt
kan man i eke för de arbetande kvinnorna
bevisa att man ieke önskar deras fördärv.
Mödrarnas sociala rättigheter kräva att
bliva genomförda och kvinnans stigande
del t a. gande i ert allt bättre betalt
industriellt arbete gör problemet ak t md lare for
\arje dag.
Hi mnes död och verk.
Nästa morgon fördes hon till sitt
hem i Eochester, en månad senare dog
hon. När hon låg för döden, kunde
man av de namn hon nämnde förstå,
att alla kvinnor, som verkat för
saken, gingo förbi hennes syn i en lång
skugglik rad. Hon nämnde också då
namn, som de andra icke kände till,
kvinnor som verkat, utan att ha blivit
kända och berömda. Hon glömde
ingen, där hon låg döende. Hennes själ
var klar, ”det är bara min gamla
utslitna kropp, som inte kan mera”.
Begravningen blev en stor högtid,
hennes kista var svept i en fana och
R oeh esters kvinnliga studenter
paraderade, begravningen bevistades av
10,000 människor oeh många hus i
staden hade klätts i svart.
När hon dog hade fyra stater vunnit
rösträtt men sedan har det gått
fortare över hela världen. Det hårdaste
arbetet är det, som gjorts innan
resultatet blir synligt oeh det har Susan
Anthony gjort i sin oavlåtliga kamp.
Ett sista exempel på arten av den strid
hon stred oeh på hennes fa sia vilja.
Då hundraårsdagen av Amerikas
oavhängighet firades — denna akt,
var-över nationen är så stolt — måste
kvinnorna påminna om att nationen icke
räknat dem med. Dagen firades med
en stor fest ocli på denna ville
kvinnorna.läsa upp en protest. Det
svarades att ”vi fira vad vi ha gjort, inte
vad vi underlåtit”, ni kan inte få
komma med edra skrivelser. De övriga
kvinnorna menade, att här var
ingenting att göra. Men Susan Anthony
tänkte inte så. Och mitt under festen i
Independence Hall, stego hon och fyra
andra damer upp oeh gingo mot
tri-bunen. Här presiderade Amerikas
vicepresident mr Fcrry. Han blev vit av
bryderi oeh förskräckelse, när dessa
fem kvinnor siego fram bland alla
ämbetsmän och utländska gäster. De
räckte honom med några ord sin
deklaration, som mr Ferry stum tog
emot. På återvägen delade de ut
skrifter oeh fortsatte ut på gatan, där Su-
L. K. P. R. har hälsat kung Håkan*
Medlemmarna av Landsföreningen
för kvinnans politiska rösträtt hälsade
konung Håkan välkommen, då han
besökte Sverige den Jo—18 sept. med en
p r; t k i f u}! b l o m s t e r u p p s a t s j ämt e e i i
konstnärligt textad adress, så lydande;
”Medlemmar av Landsföreningen för
kvinnan:) politiska rösträtt x Sverige
bedja att på detta anspråkslösa sätt fä
välkomna h. m:t konung Håkan,
under vilkens regering Norges kvinnor
fått politisk rösträtt”
Till svar mottog Landsföreningen:
”H. M:t Kcngen har befälet mig at
bringe de sc-rede medlemmer av
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt i Sverige HÖistsammes bedste Tak
for det storartede
Blomsterarrange-ment, hvormed de har glsedet Hans
majest set.
^Erbödiget
J. Knagenhjelm.
Karl Warburg f.
I den rad av minnesrunor, som när
och fjärran r i stats över i dagarna
avlidne prof. Karl Warburg bor även
ett ord komina från ”Rösträtt för
kvinnor” som en gärd av tacksamhet
för vad han verkat för kvinnorna^
livssak. Att en man med så djupa
kulturella oeh sociala intressen oeh
insikter som utmärkte prof. Warburg, även
skulle förstå och behjärta kvinnor nas
krav på fullt medborgarskap är
förståeligt oeh i enlighet med sin öppna
natur kastade han sig även vid
fler-faldiga tillfällen i bresehen för dessa.
Han skall oekså alltid i
kvinnorösträttens historia ihågkommas som en av
dem, som i riksdagen motionerat om
denna.
Att han icke fick uppleva den
slutliga segern, minskar icke hans ära.
Men det intresse han visade för oeh
det arbete han nedlade på kvinn osa
-ken gör krav på så mycket störn*
tacksamhet som det låg utanför hans
ege n t li ga 1 i v s v e r k, 1 i 11 e ra t u r h i s t or ie n,
och det länder honom till heder, att
hans djupa inträngande i
samtiden-oeh gångna tiders kulturepoker
alstrade den vidsynthet och ett förstående
av soeial rättfärdighet, som visst ieke
alla äro i besittning av, som ägna sig
åt samma slags forskning.
san Anthony steg upp på
musiktribu-nen oeh för mängden läste upp
kvinnornas deklaration.
Hela nationen jublade den dagen
över nationens födelse, den som nu
förhärligats i eu jättefilm, som går över
världen. Men kvinnorna räknades ej,
icke kvinnorna, som varit med om att
grunda nationen, som vårdat
inbördeskrigets sårade, som glödande arbetat
för att Amerika skulle bli fri från
slavägandets skamfläck. Kvinnorna
nämndes ej på denna hundraårsdag
oeh djupt kränkande måste det ha
varit.
Men Susan Anthony bar
kränkningen som en krona, med upplyft huvud
förkunnade hon högt förödmjukelsen
oeh med den handlingen gav hon sinn
systrar den ära, männen nekat dem.
Att vända ett lidande till eu seger,
delta Kristi exempel tog hon upp på sitt
vis och hon verkar också än i dag, sont
hon trodde att hon skulle göra, när
hon döende sade: ”Kanske jag skall
verka mer för saken, när jag är borta,
än när jag är liär.”
Alltid saken, som aldrig kan taga
slut förr än den är fullföljd.
V. v. K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
