Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnorna i livsmedelsnämderna.
Några anvisningar for verksamheten i
landsorten.
I livsmedelBnämderna i landsorten sitta
nu överallt kvinnor, liksom Stockholm har
sitt kvinnoråd, som verkar inom F. H. K„
och initiativrika kvinnliga krafter i
Stockholms livsmedelsnämd.
Som en ledning för det kommande årets
arbete, räknat från höstens början, kanske
ett par påpekanden skulle vara på sin
plats.
De kvinnliga ledamöterna i
livsmedelsnämderna böra i god tid klargöra för sig
vad de behöva dyrtidsanslaget till. I vissa
orter kan det vara behövligt med
sömnads-verkstäder för lagningar och ändringar eller
skomakeriverkstäder för husmödrarna, där
dessa själva få lära sig laga familjens
skodon. Sådana verkstäder finnas i Stockholm
och fröken Schager, adress
Livsmedelsnäm-den, Centralsaluhallen, Stockholm, ger svar
på förfrågningar. Åven för rabatter kunna
ju dyrtidsanslagen användas.
For den del av konserveriugstiden, som
kvarstår, borde livsmedelsnämderna
anskaffa konserveringsmedlet benzoesyrat
nat-ron, för sur inkokning av frukt (1 gr. uatron
till varje liter frukt). Kvinnorådet i
Stockholm, ordf. fru Agues Ingelman, har som
bekant utgivit häften om konservering, man
kan hänvända sig till detta, exempelvis till
fröken Ingeborg Walin, för att erhålla
sådana.
En viktig uppgift vore att anordna små’
barnsbespisning, som torde komma att bliva
behövlig i år. Genom Drottningens
Centralkommitté ka*\ man få anvisning på
lämpliga kokerskor för en dylik massbespisning
— på vissa orter torde bespisningen väl även
behövas bland större skolbarn.
Livsmedelsnämderna kunde även göra sig
underrättade om användandet av sällcött
oeh bidraga till spridande av kännedomen
om denna utdrygning av vinterns
matförråd.
den sociala skalan. l)et gäller tor den äkta
mannen liksom förut för fadern eller
brodern att vakta sin egendom.
I Athén har man en annan och bekvämare
utväg att göra sig av med ett för stort
antal barn, man stoppar in dem i
hittebarns-husets lucka, där ingen frågar eller forskar,
där man inte behöver visa sitt ansikte en
gång, utan en klocka automatiskt träder i
funktion och annonserar att ett nytt
”nummer" har kommit. Utan begränsning
emot-tagas alla barn och försörjas tills de fyllt
12 eller 14 år (jag minns ej bestämt vilket).
Dödligheten inom detta hittebarnshem är 90
proc. De återstående 10 proc. hjälpa nog i
avsevärd grad till att Öka de prostituerades
skaror.
Den grekiska kvinnan är i allmänhet
vacker till hon fyllt 25 år, då ser hon redan så
gammal ut, som en nordisk kvinna på 40.
Särskilt på hennes kropp märker man, att
hon aldrig sportat och gymnastiserat,
knappast gått. Hett blod flyter som bekant i den
sydländska kvinnans ådror, snara äro de till
både skratt och gi*åt. Hysteri och
nervositet frodas i hög grad, betagande älskvärd
oeh översvallande smeksam den ena
minuten, sjudande ilsken ocli ond ända till
raseri den andra, ständigt och jämnt
opålitlig — pådan är grekinnan. Ocli doek har
hon något av barnets lekfullhet som^ör, att
man har F.vårt att bli ond på henne, man
förlåter henne gärna, när hon ler sitt
soligaste leende.
Det är synd om den grekiska kvinnan,
mest om henne, som håller på att vakna,
ty hon känner sina bojor. Kvinnorörelse —
det ordet finns inte på grekiska — rösträtt,
därom har man aldrig ens drömt och likväl,
en och annan börjar sända ut små trevare,
ett och annat tecken varslar om kommande
förbättringar, en och annan tanke börjar
taga fart, som kanske skall svepa som en
frisk vind genom gammal försoffenhet. Jag
har t. o. m. träffat en grekisk kvinna, som
skrev Jedareartiklar i en stor daglig
tidning, naturligtvis under sträng anonymitet
och så att säga "med hjärtat i halsgropen”.
Utvecklingen är en underlig historia — den
går upp och ned i vågdalar oeh vågberg —
men vi tro att den går ständigt framåt!
E. P.
Skydi Hr kvinnor i krigs
Man vill värna
I Amerika ha kvinnorna dragits in i
krigsarbetet liksom i de Övriga
krigförande landen, men tack vare
regeringens hållning, fackföreningarna
och flera krigsskyddsorganisationer
har det varit moiligt att draga fordel
av några av de läxor andra länder
jned längre krigserfarenhet ha lärt.
President Wilson angav regeringens
hållning gent emot kvinnoarbetet i ett
tal i den Nationella
barnarbetskommit-téen 20 december 1917. Han sade:
Allteftersom den arbetssituation, som
skapades genom kriget, utvecklar sig, är
jag mera intresserad än någonsin, om
detta ar möjligt, att så mycket som
möjligt skydda de kvinnor och barn,
som deltaga i krigsarbetet, så att de
icke må tryckas av någon outhärdlig
och skadlig börda.
Enligt bef olkn ingsstatistiken 1910
voro redan då 8 miljoner kvinnor
innehavare av ”vinstgivande
sysselsättningar”. Detta antal har ökats mycket
under de 7 år, som ligga emellan 1910 års
folkräkning och Förenta Staternas
inträdande i kriget
Mer än hälften av dessa kvinnor
voro anställda som tjänarinnor,
lärarinnor eller sysselsatta med åkerbruk. Av
de mer än 1 miljon, som arbetade i
åkerbruk, voro största delen farmares
hustrur oeh döttrar, som arbetade
tillsammans med andra medlemmar av
familjen.
Över 2,000,000 arbetade i fabriker och
mekaniska industrier. Dessa utgöra
naturligtvis kärnan av den nya
arméen av kvinnor i krigsarbete. Många
av dessa voro redan organiserade i
fackföreningar, när kriget bröt ut. Den
nationella War Labour Board satte sitt
inflytande mot varje ansträngning atfc
sänka lönerna genom kvinnoarbetets
genombrott genom att förklara sin
ställning sålunda: ”Om det blir
nödvändigt att använda kvinnor i det arbete,
som vanligen utföres av män, måste
de få lika betalning för lika arbete och
få icke tilldelas uppdrag, som stå i
disproportion till deras styrka”.
I början av kriget innan War Labour
Board hade bildats, hade kontrakt for
de militära beklädnadsfabrikerna
redan sörjt för kollektiv underhandling,
8 timmars arbetsdag, minimilön och
lämpliga arbetsförhållanden. Denna
överenskommelse reglerade arbetsvill-
Nationernas förbund och kvinnorna.
En vädjan till Skandinaviens
regeringar.
Den svenska sektionen av
internationella kvinnokommittén för varaktig
fred (medlemmarna äro Mathilda
Widegrcn, Ellen Palmstierna, Anna
Kleman, Anna Lindhagen och Nina
Andersson) har den 19 september haft
företräde hos statsministern och
därvid framlämnat en gemensam skrivelse
från de skandinaviska sektionerna av
I. C. W. P. P., ställd till de
skandinaviska ländernas regeringar. Samma
skrivelse har i dagarna Överlämnats
till regeringarna i Danmark och
Norge.
Skrivelsen begär en teoretisk,
vetenskaplig utredning av de närmare
förutsättningarna för åstadkommandet av
ett nationernas förbund jämte en
ingående undersökning av de praktiska
svårigheterna vid dess förverkligande
just nu.
Vi tro, heter det, att Europas
neutrala stater äro särskilt skickade for
en sådan internationell uppgift, ja, att
de böra känna sig moraliskt
förpliktade därtill. Dessa stater, vilkas andliga
krafter icke i samma grad som de
krigförandes blivit påfrestade av
krigets lidanden och fasor, kunna lättare
upptaga detta arbete i mänsklighetens
tjänst. Vidare kunna de genom sin
arbetet i Förenta staterna.
rasens mödrar.
koren för en av de största grupper av
kvinnor, som deltogo i krigsarbete, och
uppsatte en måttstock, som har haft
stort inflytande vid bestämmandet av
villkoren för annat slag av arbete.
I flera städer, bl. a. New York och
Brookly^n, fingo kvinnorna även bli
spårvagnskonduktörer. Förenta
Staternas arbetsbyrå har nyligen
fullbordat en undersökning av de
förhållanden, under vilka dessa kvinnor arbeta,
och har funnit, att de oregelbundna
timmarna, nattarbetet, det besvärliga
arbete i en överfylld vagn samt de
otillräckliga anordningarna i
stallarna göra detta arbete föga lämpligt för
kvinnor. Desutom fann man, att en
av orsakerna, varför kvinnor
användes, var, att man skulle kunna
bibehålla en lönenivå, som redan var alltför
låg för att bereda ett någorlunda
sorgfritt liv, och som icke hade ökats
tillräckligt för de genom kriget stegrade
levnadsomkostnaderna. Den slutsats,
som drogs av undersökningen var
följande: Av de fakta, som framdragits,
är det uppenbart för varje tänkande
människa, att det är praktiskt
omöjligt att göra spårvägstjänstens
förhållanden ens någorlunda möjliga att
uthärda för kvinnor och att detta yrke
är ett av de sista, till vilket kvinnor
skulle lockas eller tvingas. Det finns
tusentals anställningar på kontor och
i fabriker, som nu innehavas av män,
vilka kunde fyllas lika bra eller bättre
av kvinnor. Det sunda förnuftet
säger, att kvinnor först skulle användas
på sådana områden, där förhållandena
äro mest gynnsamma och lättast
an-pasade efter deras anställning. Om
kriget gör det nödvändigt att anställa
kvinnor i mindre önskvärda yrkensom
t. ex. spårvagnskonduktörernas, så
borde allmänheten först tvinga denna
industri att lämpa sig efter
kvinnornas anställning och sörja för ett visst
minimum av anständighet och
komfort, innan det tilläts den att anställa
kvinnor. Dessutom har varje försök
att anställa kvinnor i avsikt att sänka
lönerna eller hindra dem från att stiga
i någorlunda proportion till de ökade
levnadsomkostnaderna en fördärvlig
inverkan på arbetsmarknaden och
kommer att resultera i sänkandet av
lönenivån oeh arbetsförhållandena för
både manliga och kvinnliga arbetare.
neutralitets- och skiljedomspolitik
åberopa sig på att redan ha brutit med
maktprincipens användning i
mellan-statliga förhållanden.
Skrivelsens yrkande har följande
lydelse: I den övertygelse, att särskilt de
skandinaviska länderna här ha en
världsmission att fylla, tillåta vi oss
att hemställa till de skandinaviska
ländernas regeringar att de måtte
föranstalta om tillsättandet av en
skandinavisk kommission med uppgift att
utarbeta förslag till grundprinciper
och närmare bestämmelser for
bildandet av ett ffnationernas förbund
Vi uttrycka vår förhoppning, att de
skandinaviska ländernas regeringar
snarast möjligt måtte upptaga denna
sak till behandling, så att förslag
kunna föreligga, då denna tanke i en som
vi hoppas snar framtid står inför sitt
förverkligande. Vi ha oss bekant, att
kommissioner med liknande uppgift
redan äro tillsatta av andra länders
regeringar, såväl neutrala som
krigförande.
”Det finns de, som begrava sig
själva i det förflutna9 på vilkas läppar
blott finnas talesätt från gångna tider,
traditionsbundna människor, för vilka
en orättvisa har laglig kraft emedan
den fortgått länge och som låta leda
sig av de döda ”
En reformators ålderdomliga syn
på kvinnan.
Några fynd ur Jean Jacques
Rousseau.
Alltid har man varit van att tänka
sig Jean Jacques Rousseau som en
ledande ande, hane idéer ha ju varit
fruktbärande for ingenting mindre än
franska revolutionen. Och givetvis har
han varit reformatorisk och
revolutionerande. Det är emellertid
egendomligt att se, hur ofta ett manligt
inge-nium doek förblir stängt inom sitt
köns gränser och — vad som är ännu
mer frappant — hur Eousseaus teorier
om flickors uppfostran i sin
andemening än i denna dag omfattas av ett
stort antal män. ”Emile” var ett
epokgörande verk — men ”Emile” gällde
bara gossars uppfostran. Beträffande
flickors uppfostran kunde Rousseau
inte frigöra sig från den gängse
kon-ventionenella synen, han var inte
nydanare längre än till en viss gräns,
som nu förefaller åtminstone den
vidsyntare delen av mänskligheten
synnerligen skarpt dragen.
Om flickors uppfostra skriver den
berömde mannen:
”Flickor böra känna sig bundna
tidigt. Beroendet av andra är kvinnans
naturliga tillstånd, flickorna känna
sig skapade att lyda. Resultatet av
detta ständiga tvång är en
nndfallenhet, som är nödvändig för kvinnorna
under hela deras liv eftersom de aldrig
upphöra att vara beroende av en man
eller männens meningar och de aldrig
kunna sätta sig över dessa meningar.
— Det ar av vikt icke blott att bon är
trogen, utån även att hon anses sådan
av sin man, av sina närmaste, av hela
världen. Bevarandet av det yttre
skenet ingår bland kvinnans plikter.
Då kvinnan gör det rätta, fyller hon
endast halva sin uppgift, ty vad man
tänker om henne, iir lika viktigt för
henne, som vad hon i verkligheten är.
Kvinnans hela uppfostran bör ha till
mål hennes förhållande till männen.”
Men ännu ett citat måste göras, det
bor bevaras från den glömska, där det
hittills dvalts.
”Eftersom myndigheterna böra
bestämma över kvinnans religion, gäller
det mindre att framställa skälen till
vår tro än att kort och gott meddela
henne vad vi tro.
Till odlingen av kvinnornas själ få
ej abstrakta böcker och vetenskapliga
studier förekomma. Deras studier
skola avse det praktiska livets krav. Alla
deras tankar, frånsett \ad som stå i
omedelbart samband med deras
plikter, böra riktas mot studiet av
människorna och förvärvandet av de
kunskaper, soin blott ba den goda smaken
till föremål.”
Vore det en vanlig
sjuttonhundra-talsherre, sona sagt dessa ord, skulle
man finna dem tämligen i sin ordning,
ehuru blott tämligen. Men det är den
revolutionerande Rousseau. Så långt
kan man alltså drivas, när man låter
sig styras av sitt köns synpunkter,
något som kvinnor oftast beskyllas för
och för all del med rätta.
Emellertid kunde Rousseau också få
vara i fred, om det inte vore så, att
hans argument och hans
”känslotän-kanden så lustigt sammanfalla med det
känslotänkande, som så ofantligt
många män trots allt än i dag ha vis å vis
kvinnan.
Det verkar understundom mera
uppryckande att läsa rosenrasande gyllene
ord än sådana, som man oreflekterat
och mekaniskt instämmer i, eller hur?
Maudlin.
Ny F. K, P. R*
Ny förening bildades den 25 augusti
i Stensby, Älvsborgs län efter föredrag
av fru Elisabeth Weern-Bugge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
