Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rousseau eller Pestalozzi?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som man ser, finns det dock ett och annat som
stridande pedagoger äro ense om. Gentemot de
vanliga missgreppen vid undervisning stå de egentligen
som en man. Det är särskilt på två områden som
man något envist velat sätta sig över detta, som
är självfallet i all pedagogik, det är bland prästerna
och bland militärerna. Förhållandet är lätt att
förklara, men svårt att försona sig med. Ju högre
ämne, dess mera stereotyp undervisning, det är en
lag som är mera naturlig än moralisk. När det
gäller att verka för religion och fosterland, bli själva
medlen snart heliga, därefter kanoniserade och i sinom
tid hinder för målet. Man vågar ingenting ändra i
så stora ting. Endast de gamla, beprövade metoderna
duga där; och förfaringssätt däremot som efter
århundraden gått fram som resultat av mognad
erfarenhet, alltså de i verkligheten beprövade, de duga
icke! Därför binder kyrkan religionsundervisningen
icke blott vid ett visst sanktionerat innehåll, utan också
vid en viss framställningsform, t. ex. katekesens. Vore
det fråga om ett profanämne, skulle ingen klok
människa vilja undvara det medel till undervisningens
förbättring som ligger i läroböckernas successiva
förbättrande genom fria försök. Vad nu militärväsendet
beträffar, skall det väl icke numera förvåna, att man
sätter det i sammanhang med pedagogiken. Militärer
göra det själva, och det är uppenbart, att
pedagogiken borde få ett ord med både beträffande det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
