Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
stanna qvar i medvetandet. Omöjligheten häraf var både
af Malebranche och sedermera af Berkley tillfyllest
ådagalagd. Kasta vi en blick på senare hälften af den första
sidan i Kants Critik, så stärkes denna vår förmodan,
emedan det der heter: ”om ock alla våra kunskaper
börja med erfarenheten, så följer dock ej deraf, att
de börja ur densamma. Ty det vore väl möjligt, att
till och med vår erfarenhetskunskap vore ett
sammansatt af det, som vi erhålla genom intryck, och det, som
framgår ur vår egen kunskapsförmåga (blott den väckes
till actualitet af de sinnliga intrycken); hvilken tillsats
vi ej afskilja från sjelfva innehållet förr, än lång öfning
har gjort oss uppmärksamma derpå och skickliga till
denna afsöndring.” — Ehuru vi således få intryck
utifrån, så är dock den kunskap, som deraf blir ett resultat
ej hka med de yttre tingen, eller en afbild af dem, utan
dertill kommer ännu ett moment ur vår egen
kunskapsförmåga. Huru beskaffad denna sammausättning är, derom få
vi upplysning, om vi påminna oss några ställen i Företalet
till Critiken. Det heter nemligen der, att de ting, som
skola bli objecter för vår kunskap, måste rätta sig efter
vår kunskapsförmågas Lagar, så att vi ej kunna få kunskap
om tingen i sig sjelfva, utan blott om tingen såsom
phænomener, d. v. s. sådane, som de, förmedlade af vår
kunskapsförmågas nödvändiga natur, visa sig; hvilket dock ej
hindrar, att tingen för sig sjelfva kunna, väl ej kännas,
men dock tänkas af oss, ”emedan annars den orimliga
sats skulle följa, att phænomener funnos, utan något,
som synes eller ligger till grund derföre” (Erscheinung
ohne Etwas, was da erscheint) 1). Det yttre således, som
2) Se p. a. st. Företalet sidd. XV, XVI, XVII, XX, XXI, XXII.
Emellan att känna (erkennen) och tänka (denken) ett ting gör Kant
den skiljnad, att till det förra fordras, att jag skall kunna uppvisa
dess reala möjlighet (d. v. s. möjligheten af dess existens såsom
föremål för åskådning eller såsom phænomen), antingen genom Erfa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
