De komma, de komma,
de vingade skaror, som flytt,
till lundar, som blomma,
till sjöar, som ljummas på nytt.
Där stormarna ilat,
hörs sången melodisk och ljuv,
där drivan har vilat,
bor glädjen och skönheten nu.
Blott kärleken fäster
en flykting från skyarnas rand,
och himmelens gäster
besöka blott leende land.
Mitt hjärta skall blomma,
min känsla skall ljummas på nytt;
kanhända de komma,
de vingade änglar, som flytt.
