Ensliga sken,
flamma, som stjärnornas ren,
ljus från mitt fädernehärd,
tindrar i natten du än?
Glada, förtroliga värld,
väntar du vandrarn igen?
Dagen är all,
mörk är min bana och kall,
dyster i skogarna här
vintern, den isiga, rår;
ljus, där du tindrar, o där
finner jag kärlek och vår.
Skynda din gång,
lycklige! Kanske en gång
kommer du åter och ser
stum mot ditt fädernetjäll;
ljus är din hydda ej mer,
kulen och ödslig din kväll.
