Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sanningen af vår korta och allmänliga
karakteristik bevisas allra främst af hans
dikter. Hans lyrik bär den harmoniska mästarepregeln
i flertalet af stycken, men isynnerhet i dem, der
skalden målar en bild ur lifvet samt i hela cykeln
Idyll och epigram, som är ett enda sammanhängande
perlsmycke, hvars knutar utgöra bilderna af Pavo från
Saarijärvi samt af den gamle krigsmannen i bondens
koja. I den äldre samlingen fanns, märkligt nog,
ej mer än ett enda tillfällighetsstycke, om man
så kan kalla tillegnan till Franzén; i senare tid
har tillkommit den sista sången till damerna vid
teologie-doktors promotionen. Att Runeberg dock äfven
eger flere sådana dikter af stort värde, ehuru han
sjelf ringaktar dem, tro vi oss kunna försäkra, och
som bevis taga vi oss friheten här meddela ett par,
hvilka ej fått en plats i diktsamlingen. Den ena,
tryckt i Borgå tidning 1840, är skrifven till Otto
Mauritz Stålhammar på 50:de årsdagen af slaget vid
Björkö, der denne finske veteran miste sin ena arm,
och lyder, som följer:
Morgonen randas,
Majvindar andas,
Fjärden sig krusar i vattrade drag;
Öfver dess vatten
Simmar fregatten
Stolt mot en ovän. Det stundar till slag.
Mins du bataljen,
Glödande svalgen,
Ynglingens fröjd vid kanonernas larm?
Ädle, att svara
Höje du bara
Sjuttioårig din stympade arm.
Stolt kom granaten: –
Blodig af daten,
Flög den sin bana; den flyger ej se’n,
Skål för dess minne!
– Våren är inne –
Femtio vårar den hvilat sig re’n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
