Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verlden. Mången kan vara mera virtuos i ett eller
annat hänseende eller äga mera improvisatorisk fart,
mången kan vara mera uppfinningsrik eller mera eldig,
mera blixtrande, mera effektfull, mera färgrik – med
ett ord, äga en eller annan sida yppigare utvecklad än
Runeberg, men få äro så helgjutna, så harmoniska, så
enkla och dock så omvexlande som han. Han är nemligen
ingen virtuos, som på de öfrigas bekostnad uppdrifvit
en sida af förmågan; han är ingen improvisatör,
som raketlikt glänser för ögonblicket, medan det
skakas ur ärmen mer eller mindre förgängliga blommor;
han är en konstnär, hvars snille brinner med stilla
värmande låga, liksom solen en vår- eller höstdag.
Hvad vi här anfört, bevisas först af Runebergs
förhållande till sina samtida, isynnerhet den nya
skolans män, fosforisterna, både i Finland och
Sverige. Af de förra är särdeles Arwidson, "Sonen i
"Örnskog" såsom han kallade sig i de dikter, han utgaf
under titel "Ungdomsrimfrost", föremål för skämt,
liksom äfven de likartade vitterlekarne i Sverige,
hvilkas braskande ordprål och falska bildståt han
obarmhertigt blottat. Att han ej heller skonade våra
storheter, när det gälde hvad han ansåg rätt och sant,
bör numera icke väcka ond blod hos någon. Äfven
solen har sina fläckar; och den sanning, som ligger
i många, äfven de skarpast yttrade anmärkningarna af
Runeberg, måste af literaturhistorien antecknas och
komma troligen icke att sakna sin lärorika betydelse
i vår vitterhets utveckling. Hvad en sådan man som
Runeberg yttrat, antingen det gäller en positiv åsigt
rörande poesin och konsten eller en kritisk granskning
af något samtida alster, måste alltid till följd af
hans oveldiga ställning till vår literatur vara af
värde och intresse, isynnerhet som der alltid står
en man af gedignaste natur bakom ordet, och emedan
detta ord sjelft genom sin enkelhet och klarhet gör
intryck af att hafva genomgått, liksom hvarje dikt,
en konstnärlig reningsprocess.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
