Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skall jag villigt bära dig på spången;
Sedan gå, och före Gud dig åter!"
Och de gåfvo sig på färden båda,
Ena tågande, den andra buren,
Tills vid början af en bättre skogsväg
De i vänlig brodersämja skildes.
Till sin lada gick tillbaka Adolf;
Förarn gick, fast svag, att hemta föda.
Men med ständigt vexlad gång och hvila
Hann han innan midda’n till ett hemman,
Gick der in och tog sin plats på bänken.
Honom kände värden straxt och talte:
"Nå förunderligt, min gamle granne,
Hvadan så till fots och så förbleknad?"
Djupa suckar drog af trötthet förarn,
Och med ryggen stödd mot väggen svarte:
"Granne, underlig har färden varit,
Underligt jag kommer till ditt hemman,
Ensam, så till fots och så förbleknad;
Men låt först mig stilla törst och hunger,
Sedan hör, hvad skett, och hvad bör göras."
Så han sade, i sitt hjerta redan
Stämplande försåt emot zigenarn,
Mot zigenarn Adolf och hans maka.
Mat och dricka hemtades på stunden,
Syradt kalja i ett stop af furu,
Mujkor, kött och bröd och smör och bränvin,
Och han sträckte glad sin hand till maten.
Men när törst och hunger han tillfredsställt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
