Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sträckte han sig hvilande på bänken
Och till värden med en vink begynte:
"Skicka, granne, bud till fogden genast,
Att med folk och vapen han må komma
Och zigenarkungen Adolf gripa.
Se, emellan nyckelben och nacke
Bär jag knifstygn, af hans maka hugget.
Nödgad sedan för det kära lifvet
Att dem följa genom ödemarken,
Har jag lefvat trenne dygn i skogen,
På det fjerde kommit hit omsider.
Men i natt, då månen sjunkit, smygen
Till den lilla ladan mellan bergen,
Der mot skogssjön Mättäkoski krökes;
Der är stället, der skall röfvarn finnas,
Hvilande i natt bredvid sin maka,
Der skall jag ock finnas käck till bistånd."
Sagdt, och värden åter: "Ingalunda,
Gamle granne, får du gå tillbaka;
Låt de friska styra och blif hemma."
Honom svarte förarn Anton åter:
"Om ej jag dem mat och bränvin bringar,
Om ej jag, som lofvadt, återkommer,
Fåfängt skall man söka dem i ladan.
Låt mig gå; och du, bestyr hvad öfrigt."
Så han sade, lastade sin påse,
Och, fast trött, begynte återfärden.
Men i samma stund satt röfvarn Adolf
I den glesa ladan med sin maka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
