Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zigenaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sitt späda barn, till barmen slutet,
Höll sin blick orörligt fästad qvinnan;
Mannen såg mot spången oupphörligt,
Längtande att der sin broder varsna.
Ej ett ord blef taladt; endast syrsan
Skrek i höet och i skogssjön anden
Och nå’n gång i modersfamnen barnet.
Så gick dagen småningom till ände.
Men när solen sjunkit bakom bergen,
Satt zigenarn Adolf, der han sutit,
Ej som förr med filen sänkt på bojan,
Men med ögat fäst på spången ständigt.
Och han såg omsider förarn komma.
Opp han sprang, och stora tårar sköljde,
Rullande, hans väderbitna kinder;
Men i glädje brast han ut och sade:
"Ingen nöd, mitt dyra barn och maka,
Ingen nöd, ty se, vår bror är trogen."
Straxt den kommande till mötes gick han,
Nådde honom och på starka skuldror
Bar den trötte fram till ladan åter.
Men när förarn framtog maten sedan,
Brast zigenarqvinnan ut i tårar,
Och zigenarn Adolf satt och talte:
"Äten nu, men jag vill fila bojan,
Se’n hvad öfrigt lemnas, vill jag äta."
Men när hungern alla stillat hade,
Sökte de med fröjd i höet hvila.
Re’n med mörker hade natten kommit,
Långsamt vandrande sin stilla bana;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
