Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radoslaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konung Radoslaus, att honom fången
Eller ock hans gråa hufvud, hemta.
Men en ädel klippgudinna höjer,
Bebi höjer från den höga toppen
Så sin stämma: "akta, Radoslaus,
Oblidt är det öde, som dig hitfört;
Nära stå tolf knektar att dig fånga,
Slafven Milutin för dem i spetsen.
Gamle fader, ack, ett oblidt öde
Hvälfde stunden, då din son du födde,
Som ditt gråa hufvud eftertraktar."
Full af smärta lyssnar Radoslaus
Till beskyddarinnans ord och flyktar
Straxt från slätten, flyktar bort mot hafvet,
Att sig rädda bland dess blåa vågor.
Och han störtar sig i böljans sköte,
Hinner ändtligt till en kulen klippa,
Klättrar upp, och, himmel! utan fasa
Hvem förmått den gamles straffdom höra,
Midt i hafvet, på den kulna klippan:
"Ciaslaus, o min son, min älskling,
Som så länge jag af himlen tiggde,
Och som, ändtligt mig af himlen unnad,
Grymt din faders hufvud eftertraktar,
O, vik från mig, o, vik fjerran från mig!
Du, min son, min innerligen käre!
Gå, att hafvets djup dig sluka måtte,
Som det mig i detta nu skall sluka
Från den kulna klippan. Mörkne, mörkne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
