Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radoslaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver dig den ljusa solen. Öppne
Himlen sig med vredens blixt och dunder,
Och förbittrad gifve jorden åter
Dina gömda ben. En son, en sonson
Efterlemne aldrig du. Må lyckan
Svika dig i krigets kamp, din maka
Snart bli nödgad att en sorgdrägt bära,
Och din svärfar ensam efterlefva.
Må Dalmatien sin röda drufva
Och sitt hvita korn dig aldrig gifva,
Dig, gudlöse son, som kan din gamle
Faders, Radoslaus’, död begära."
Medan så ännu den qvalde klagar
Och med tårar tvår den kulna klippan,
Kom ett litet skepp med fulla segel,
Fördt af Latiens ädla söner. – Tårad
Ropar dem den gamle an och ber dem,
Ber vid himlen, månens ljus och solens,
Taga honom opp ombord och bringa
Fram till Latiens strand. Och Latiens söner
Buro i sin barm ett ädelt hjerta,
Ädelt hjerta, och för himlen fruktan.
Upp de togo kungen på sitt fartyg,
Bragte honom till sitt land. Den gamle
Radoslaus for till Rom och upptogs
Vänligt der och hade, gift ånyo,
Se’n en son, som Petrimir sig nämnde,
Och, med ädelt romerskt blod förenad,
Födde Paulimir, Slavoniens konung.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
