Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Dubbelt, dubbelt ve dig, vilde Dmitri,
Du, hvars svarta afund allt förvållat!
Vattenblomma utan frukter vare
Den välsignelse, jag ofta kallat
Öfver dina lockar ned, då fordom
I min famn ett skuldlöst barn du lekte.
Hemlös, fridlös, hopplös, af ditt eget
Hjertas ormar sliten, må du irra
Mot ett mål, som flyr dig, och som, hunnet,
Stöter dig med bruten kraft tillbaka!’
Så jag ropte. – Jag har hatat, broder;
Att jag hatat, är den skuld, mig trycker,
Jag vill dö med frid."
I häpen stumhet
Stod furst Dmitri, men den gamle fortfor:
"Du, som än kanske af lifvet pröfvat
Blott dess sötma, byts din lott, och fräter
Sorgens eller aggets gift ditt sinne,
Sök då henne, som jag fåfängt sökte.
Mången storm hon stillat, mången smärta
Har hon läkt, på hennes lugn re’n mången
Lagt ett skuldbelastadt hjertas börda;
Äfven jag, om hennes fot jag hunnit,
Skulle lärt att glömma och förlåta,
Skulle somnat lugn."
Han teg. En tystnad,
Djup som grafvens, rådde några stunder.
Då steg Dmitri fram och tog den gamles
Hand i sin: "Kom, följ mig," så han sade,
"Jag vill leda dig och visa vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
