Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hjalmar syntes. Lätt på blåa banan
Flög hans flotta mot hemmets strand.
Närmre, närmre glänste hvar stund hans segel,
Och kring kölar skimrade vågors skum.
Glädje sken ur gråa kämpars blickar,
Der de samlats på skyhögt fjäll.
Gamle kungen syntes allena mulen,
Tankfull, mörk mot skeppen han såg och teg.
Först när hamn de nått, och klippors branter
Skymde bergade segel re’n,
Föll kung Fjalars öga på Dargar åter,
Och han bröt sin tystnad och ordet tog:
"Ej jag trodde mig min son få skåda,
Ryktet sjöng, att han fjerran var.
Dock den dag af lifvet jag afsked tager,
Kan väl utan undran ett under ske.
Hjalmar nämnde du. Välan, han kommit,
Höja skall han min segers glans.
Här, med sol, med haf och med jord till vittnen,
Skall han stå och dömma emellan oss."
När han sagt det, syntes Hjalmar. Ensam
Kom han klippornas stig uppför,
Ej som fordom strålande, vapensmyckad,
Men med blottadt hufvud och utan sköld.
Blekhet i hans anlet låg, lik skenet
Öfver drifvan en månklar natt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
