Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dyster var han sjelf som en syn ur grafven,
Och i handen bar han ett blodigt svärd.
"Var välkommen, son," med bruten stämma
Talte kungen till helsning då,
"Väl jag önskat finna dig annorlunda,
Men min glädje är du, hur helst du är.
Tala, tälj oss dina bragders skiften,
Hårda strider du pröfvat visst?
Bär du sår, som tömma din styrkas källor,
Ty din läpp syns darra, din kind är hvit?"
"Fader," svarte Hjalmar, "hårda strider,
Utan vapen, jag pröfvat har.
Intet stål har genom mitt pantsar skurit,
Dock förblöder hjertat af djupa sår.
Gömma borde jag min blick för dagen,
Och jag skyggar att se dig an;
Men min skuld jag ville för dig få blotta,
Derför bar jag lifvet och andas än.
Jag är krossad. Dock min lott af storhet
Hann jag taga, fast ung till år.
Fråga sagan, lyssna då barder sjunga,
Och du skall förnimma, hvad Hjalmar var.
Nordens ära, hafvens kung jag nämndes,
For kring verlden, som stormen far,
Bröt den fräcke, stödde, der stöd behöfdes,
Tog af drottar kronor och kronor gaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
