Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döbeln vid Juutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ynglingen steg fram och höjde armen
Och ref sin slitna gråa tröja opp,
Då lyste fram ett blottadt sår ur barmen,
Och frisk en ström af blod i dagen lopp.
"Det fick jag, herr genral, här nyss i striden.
Jag blödt kanske för mycket under tiden,
Och derför har min kind ej rodnad mer;
Dock kan jag än de tappres antal öka,
Jag låg väl fallen, men låt mig försöka,
Jag har fått kraft på nytt, se’n jag såg er."
Då bröt en tår ur Döbelns stolta öga:
"Välan då, ädla folk, till strid, till slag!
Jag har sett nog, att tveka båtar föga,
Vår kamp blir skön, i dag är Döbelns dag.
Spräng af, herr adjutant, vår skörd är mogen,
Befall på höjd, på slätt, längst bort i skogen,
Vår hela front, att den sig framåt rör.
Ej här, der borta må vi pröfva svärden:
Med dessa trupper kan man trotsa verlden,
Man väntar ej med dem attack, man gör."
Längs linjen hördes snart ett jubel skälla:
Framåt, framåt till seger eller död!
En åska var, Standar, din röst för alla,
Och gamle Nord slog trumman, att det ljöd,
Och ynglingen, med barmen sönderskjuten,
Gick fram på slätten, med hans blod begjuten,
Och främst red Döbeln sjelf med draget svärd.
Och innan qvällen hann sin skugga sända,
Var ryska styrkan kastad öfverända,
Och räddad Adlercreutz, och fri hans färd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
