Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Döbeln vid Juutas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och krigets skaror hade re’n försvunnit
Ifrån den nejd, der först de mött hvarann;
Men på det fält, der striden hetast brunnit,
Stod qvar i qvällens sena frid en man.
Invid hans sida var hans stridshäst bunden,
Han stod der ensam i den hemska runden
Bland lik och spillror på en blodstänkt jord.
Långt, långt i fjerran hördes segerfröjden;
Den bleke mannen såg med lugn mot höjden,
Och från hans läppar ljödo dessa ord:
"En pligt är fylld, de segra, mina leder,
Ett värf är öfrigt, äfven det är mitt.
Fritänkare jag nämns, det är min heder,
Friboren är jag, och jag tänker fritt;
Dock vet jag, att, hvar helst min tanke hunnit,
Har ytterst dig den sökt och dig blott funnit,
Du, i hvars vilja lifvets banor gå.
Det är till dig, jag blickar mot det höga,
Här, der blott döden ser med slocknadt öga,
Kan utan vittnen jag dig tacka få.
Du skänkt mig åter fosterland och vänner,
Den stund vårt hopp var djupt i mörker sänkt;
Du skådar allt, ransaka hvad jag känner,
Och se, om jag vet skatta, hvad du skänkt!
Må slafven för sin Gud i stoftet ligga;
Jag kan ej krypa, har ej lärt att tigga,
Jag söker gunst ej och begär ej lön.
Jag vill blott glad inför ditt anlet stanna,
Med eldadt hjerta och med upprätt panna,
Det är min manliga, min fria bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
