- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
83

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En blick på Sveriges nu gällande poetiska literatur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

publikens smak, hvarigenom hvarje högre utflygt af
fantasien, hvarje uttryck af en djupare känsla på
allt sätt motarbetades. Men detta onda gick ändå
längre. Vissa män uppstodo, som affekterade att gå
längre än sina föregångare, och sträfvade derföre
att flyga högre, än vingarna buro dem; och på detta
sätt uppkommo dessa antithes-poemer, der hvarje trög
vers späckades med alldeles orimliga liknelser,
men i hvilka, så snart bilderståten – den yttre
fernissan – bortblåstes eller borttvättades, icke
annat återstod än den trivialaste erfarenhets-sats
eller den orimligaste paradox. Deraf uppkom vidare och
utbredde sig den tron, att poesien icke var annat än
ett förändradt namn på prosan, eller att poesi var
en osammanhängande, bilderfull, rimmad prosa. Ännu
en tredje följd af denna konversationsskaldekonst
var det qvasi-esthetiska axiomet, att smak – ett ord,
hvartill man icke finner något motsvarande i de äldre
språken – blef hos ett poetiskt arbete den yppersta
egenskap, hvilken naturligtvis endast i hufvudstadens
bontons-societeter kunde vinnas. Ett skaldestycke
måtte förråda så starkt, så djupt, så lifligt
snille som helst, var likväl att förkasta, i fall der
saknades hvad man gifvit namn af smak. Och detta ord –
hvad betyder det? Jo, ett troget släpande i den gamla
slendrianen[1], i ett sorgfälligt undvikande af andra,
än de högre kretsarnes utkrusade ord och gallicerade
talesätt, i en ton, som hvarken är varm eller kall,
och i ett sväfvande emellan hvardagsprosa och
rhetorisk deklamation. Och detta utgör qvintessencen


[1] Den, som härpå vill hafva ett handgripligt
bevis, må blott läsa Svenska Akademiens yttrande om
Franzéns förträffliga sång öfver grefve Creutz. Se
Sv. Ak. Handl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free