Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramido Marinesco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Juanna hotar med dolken, Ximena med
damascener-klingan, Ormesinda beveker med
amaranter-blomman i sin hand, alla äga de ett
något att göra anspråk med; Estellas vapen är hennes
vapenlöshet:
Ramido, jag i handen äger blott min hand,
Ack!.. Guadalaviars himmel ber dig hem till sig!
Hon äger icke ens en egen bön, hon låter Guadalaviars
himmel be! Men då hvar och en af de öfriga fåfängt ber
Ramido om en förklaring af den hemlighet, som hvilar
öfver hans förhållande, och han blott gåtlikt yppar
sig för dem:
JUANNA.
Är då en trolldom gjuten om Ramidos hår?
RAMIDO.
Sin krets om mig, Juanna, skref ett troll så hemskt.
ORMESINDA.
I äldre band ditt väsen har sig bundit, ack?
RAMIDO.
En boja dyster, grym, förskräcklig, underbar.
XIMENA.
Drar heligt löfte dig till Palestinas graf?
RAMIDO.
O, mig, Ximena, drar en svart, en ryslig hand;
då gör Estella ingen gissning, tager ingenting af
egen makt med, för att lösa hans gåta, utan flyr till
Ramido sjelf och för allmakten af hennes suck:
Ramido, älskade, skänk oss af nåd ett svar!
öppnar sig hans hjerta, och så klar som hennes bön, så
klart följer hans svar:
Estella Guymeron ... Jag är Don Juans son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
