Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ramido Marinesco
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och, det djupaste hos alla de andra är det, som
likasom Estella känner Ramido ensam.
Vi komma nu till den stora scen, i hvilken inom
omfånget af tre korta sidor alla strålar från de
föregående scenerna samlas såsom i en brännpunkt,
jag menar den sjette, hvari Ramido bestormas af alla
sina älskarinnor på en gång. Den är så kort, en stor
del af den samma kan här upprepas:
JUANNA.
Mig kärlek svor Ramido, svara, är du min?
RAMIDO.
Juanna Sol, i natten är min stjernglans du.
ORMESINDA.
Min ömma vän Ramido var, – är han det än?
RAMIDO.
Din röst är tonen, Ormesinda, i mitt bröst.
XIMENA.
"Ximena älskar jag," så sade du en dag.
RAMIDO.
Gestalt, – du doft, du skära gaz om lifvets allt!
Betrakta dem! Hafva ej alla här ett jag, på hvilket
de se, och för hvilket de fordra kärlek, äfven Ximena,
som annars genom en underbar konseqvens i sitt knappt
vakna sjelfmedvetande ännu nämner sitt jag blott
som ett namn? Estella ensam vet icke af ett sjelf,
fordrar intet, påminner om intet:
ESTELLA.
Mig äger Don Ramido, – intet äger jag.
Men henne, som ger allt och begär intet, svarar
RAMIDO.
Estella, – himmel, du om Don Ramido rår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
