Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin fulla förklaring. En ofantlig brasa af grof
tallved blossar vid ugnen och kastar ett bländande
sken kring stugan, som ytterligare upplyses af
pertbloss, än stuckna i väggarna, än uppburna af
egna klykor på golfvet. I detta skimmer rör sig eller
hvilar oftast en tallös menniskoskara. Qvinnorna sitta
vid sina rockar eller syssla med degtråg och gryta,
männerna göra korgar, slädar, skidor och dylikt,
tiggare och inhysingar sträcka sig för elden, och
den stående artikeln i stugans hushållsjournal,
pertklyfningen, skötes af någon äldre gubbe, som
med lugn händighet delar de tunna spjelarna i ännu
tunnare skifvor. Barnskaran har då vanligen krupit upp
på muren, der den i all samdrägt lefver och skriker
i kapp med syrsorna; vid den långa ho’n nära dörren
fröjdar sig gårdens häst åt hackelsen, värmen och
sällskapet, medan tuppen, om han ej än satt sig upp
till ro, i kretsen af sin familj gör visiter hos sina
gynnare i hvarje vrå af rummet och är öfverallt som
hemmastadd. Sådant visar sig, med mer eller mindre
afvikelse, ett finskt pörte om vinterqvällen. Tror
någon all treflighet vara bannlyst ur en sådan
boning, så misstar han sig; icke blott infödingen,
utan också den under helt andra förhållanden uppvuxne
kan finna sig väl i den. Luften der inne är genom den
ständiga eldningen och det alltid underhållna draget
ren och frisk, och det för ögat äckliga aflägsnas
med sorgfällighet och ordning. Det svarta golfvet
upphör att synas smutsigt, i och med det samma det
icke röjer någon skymt mer af en försvunnen renhet;
man tycker sig stå på mull, icke på nedsudlade bräder,
och den egenhet i menniskolynnet gör sig gällande här,
att tåla äfven en mindre putsning, så framt den icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
