Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försök till en naturalhistorisk beskrifning öfver den poetiska örnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<i>"Du känner ej lag,
Som du åt dig sjelf
Ej bjudande gaf,"<i>
Och vidare säger han, att till
örnens dricka hörde:
<i>"Förakt för det grus,
Der krälande slaf,
Som snäckan sitt hus,
Framsläpar sin lott
Af nesa och brott,
Som bojornas tvång
Förhånande skänkte."<i>
Detta bestyrker – et –, som
låter örnen säga:
<i>"Blott der har jag hemmet,
Der förr ock det varit."<i>
Allra tydligast yttrar sig
dock Sondéns örn:
<i>"Ej svekets snaror, ej försåtets dolk,
Ej hatets pil kan hinna luftens drott."<i>
Euphrosyne,
som sjunger om: den fångna örnen i bur, måste derför
tagit miste på hela fogelarten, kanske poetiskt
kallat en hök, eller någon annan sångbar fogel,
örn. I alla fall förorsakar en sådan lust att adla de
jordiska föremålen då och då missförstånd, såsom nu
är händelsen. Ty hvem, utan den invigde, kan väl tro
henne mena annat än den verkliga allmänna poetiska
örnen, då hon låter sin örn sjunga:
<i>"Ränkfulla snaror
Slöto i nesliga
Bojor min ungdoms
Djerfva förmåga,
Ville vid gruset
Stänga de höga,
De himmelska tankar."<i>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
