Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om parodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhållit dem och dolt deras sanna väsende. Parodin
såsom rent förvändande frambringar alltid en olikhet
af det föremål, den anfaller, då den åter såsom
en manérets tuktomästare åstadkommer något, som
omisskänligt liknar det parodierade och endast är
utveckladt till en skarpare karakter.
Så länge det yttre uttrycket är fullt af en inre
bestämmande ande och af den har sin förklaring, är
det skönt, harmoniskt och rättast sagdt naturligt;
fult och onaturligt åter är det, envar det må visa
sig, så snart anden är borta, som gjort det samma
nödvändigt. Men allt manér har sin grund i en individs
rätta och sanna sensation af skönheten i ett naturligt
uttryck och samma individs orätta och vanskliga lust,
att sjelf producera ett dylikt uttryck, oaktadt hans
natur nekar att fylla det med ande och kraft. Man
må exempelvis föreställa sig ett idealiskt barn:
nödvändigt måste hos det samma allt, dess joller,
dess oskuld, dess sätt, böjelser, lekar, m. m.,
bära stämpeln af ren skönhet; men låt en yngling,
förtjust af det ädla och naturliga i barnets väsende,
försöka att sjelf bli medelpunkt för dylika skönheter:
hans joller skall bli pladder, hans oskuld fånighet,
med ett ord, hela hans uttryck ett manér. Och
hvarför? Derför att hans individualitet måste på
sin punkt af utveckling naturligt hafva helt andra
uttryck af skönhet, och han sjelf vill hafva dem
naturen honom nekar.
Det är helt och hållet ur denna synpunkt, som
t. ex. en karakter, sådan som Don Quixote, varit
parodiabel och gifvit ämne till ett af de sannaste
och ädlaste konststycken, verlden äger. Man har
hört författare, äfven af utmärktaste rang, kalla
denna komposition en parodi på riddar-anden och
medeltidens fabellika heroism; men huru förhastadt
hafva icke dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
