- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
193

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om parodin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bedömt Cervantes och hans mening. Det är
icke riddartiden i sin lefvande företeelse,
han parodierar, icke en skön och individuel
uppenbarelseform för det eviga och högsta, utan
tvärtom en från sin bestämmelse lösryckt individs
vanmäktiga försök att reproducera skönhetsformer, som
tjusat honom, men icke mer kunna finnas tillsammans
med de nya, dem såväl han som hans samtid i följd af
natur och utveckling födt och bort föda. Å ena sidan
synes derför Don Quixote, genom sitt mot Gud och natur
upproriska, sjelfmäktiga sträfvande, såsom en dåre i
sin klokhet, en svag och löjlig fantast i sin kraft;
å andra sidan åter visar häri sig, genom den dyrkan
för det stora och sköna, som födt hans svärmerier,
såsom, man kunde säga det, vis i sitt vanvett, och i
sin svaghet ädel och beklagansvärd. I slutet af sin
roman karakteriserar Cervantes sjelf på det mest
herrliga och träffande sätt sin skapelse, då han
låter Don Quixote döende vakna ur sin förvillelse
och, glad och hög i sin inskränkta, men sanna verld,
lemna åt förtappelsen den verld, som lyste för honom
så bländande, men var ett missfoster af hans egen
lösryckta och vilseirrande fantasi.

Vi hafva med flit uppehållit oss så länge vid detta
stycke, emedan vi anse Don Quixote för den renaste och
mest storartade parodi, literaturen äger, och emedan
hans karakter förklarar och förklaras af det exempel,
vi straxt ofvanför uppställde, för att antyda, huru
vanskligt hvarje försök är att med sjelfviljans kraft
framkalla skönheter i likhet med dem naturen danat
och ensam är mäktig att dana.

Alldeles på samma vis, som en individ kan röja manér
i sitt sätt och sitt tänkesätt, kan äfven en annan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free