- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
195

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om parodin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunna skänka honom kärlek, huru djupt vore hon ej i
villfarelse, och huru lätt kunde hon icke i honom möta
en individualitet, till hvilken inga bevekelsegrunder
i verlden skulle kunna förmå henne att sluta
sig? Häraf synes, att genom blotta skildringen af
handlingar, utan att deras inre fyllande princip är
uppfattad och klarligen antydd, ingen personlighet kan
göras förnimlig. Men när nu, såsom fallet ofta är,
en person göres till ett namngifvet substrat för en
dylik skildring och är till alla delar obestämd och
obestämmande, så framstår han såsom en sammanfattning
af idel manér, och hvarje föreställning om honom blir
rimlig. Han är att betrakta såsom ett falskt mynt,
som i sjelfva verket icke äger det ringaste värde ,
och just derför med lika rimlighet kan stämplas på
hvilken summa som helst. Om derför fabrikanten af ett
slikt mynt ger det samma en hög och vigtig valör och
framställer det som äkta, så kommer parodisten och
icke blott erkänner denna valör, utan förhöjer den,
och antager flere andra och gör myntet derigenom
till en mera åskådlig löjlighet, utan att han genom
sin åtgärd kunnat bryta emot någon regel, der en
sådan icke funnits, eller verka någon förstöring,
der intet fanns att förstöra.

Det är således mot manéret, mot det arbiträra,
onaturliga, icke inspirerade, som parodin spelar
med all oskuld och utan att förstöra annat än det,
som i sig sjelft innebär en förstöring, och som desto
ögonskenligare upphäfves, ju mer det befordras.

Slutligen må den fråga uppkastas: kan en skönhet
födas i tiden så fullkomlig, att den ej just genom sin
egenskap af att vara individuel och i tiden förgänglig
innehåller en brist, som gör den till ett rimligt
föremål för parodin?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free