Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om parodin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då t. ex. ett barn, huru idealiskt det än må vara,
icke får evigt förblifva barn, utan kan och måste
lossa sig ur barndomens bestämningar och blifva
yngling, månne icke dessa bestämningar, som för
utvecklingen af ett mera förklaradt lif måste falla,
äro brister, äro något vilkorligt, manérartadt,
som vålla, att äfven det idealiska barnet kan göra
en parodi möjlig? Utan tvifvel äro alla barnets
förgängliga uttryck, för sig tagna, brister; men
de äro det blott för sig tagna; ty hos barnet äro
de fullkomligheter. Gör blott dessa uttryck lösa
från väsendet, och hvart och ett af dem är ett
manér, som kan parodieras och förintas; men försök
ej att förlöjliga personen, i hvilken de framstå
som skönheter, genom att parodiera dem särskilda;
personen blir evigt ouppnådd och träffas icke. Väl
har hvarje ren individualitet sin fortgång i tiden
till högre och högre förklaring; men den fortgår
icke såsom ofullkomlig på hvarje punkt af banan,
utan såsom alltid fullkomlig på den punkt, der
den är. Och vore icke detta fallet, så skulle Gud,
såsom sig uppenbarande, evigt vara ofullkomlig och
aldrig träffa sig sjelf. Men om nu konstnären kan
fånga den framspirande äkta individualiteten i någon
punkt af dess utveckling och fängsla den vid duken,
marmorn, tonen eller ordet, så ger han åt evigheten
en skapelse, som väl alltid blommar, men aldrig
förblommar, som alltid pekar mot en högre förklaring,
men aldrig blir ofullkomlig i sin. Och sålunda framstå
skönheter, som gifva parodin blott ljus och kraft
att uppsöka och förstöra det, som ej är dem likt,
och menskligheten den tröstande lärdom, att väl mycket
kan finnas i verlden att skratta åt, men också mycket,
som påkallar endast välsignelse och dyrkan.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
