- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
241

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till författaren af "Svar till den gamle trädgårdsmästaren"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall äga krafter att kufva det fiendtliga i afståndet
och dock låta den rika herrligheten, som bildar detta
afstånd, vara qvar till er hugnad och glädje. Vill ni
nu, om ock endast såsom i en spegel eller ett mörkt
tal, se, huru försoningen segrar öfver verlden,
utan att tillintetgöra den, ja, utan att göra den
till annat än skönare och mera himmelsk, så betrakta
de medel, menniskoanden i lugn och långsam, men
evigt säker fortgång funnit och finner att besegra
afstånden och dock hafva till sin fröjd i behåll
den jord, som bildar dem. Märk, huru en rymd, som
fordom antingen helt och hållet gäckade eller med
långa tiders tvång belade den menskliga viljan, nu
likasom böjd och kufvad åtnöjer sig med offret af
några dagars ansträngningar och försakelser, om man
ens får bruka så allvarsamma benämningar, om man icke
snarare bör säga några dagars segrar. Och sålunda,
när skall väl menskligheten upphöra att i stigande
klarhet realisera den lära, att menskoanden måste
vara jordens herre och icke jordens slaf, taga af
den sin glädje och icke sina bojor?

Jag nämnde, att menniskans fortgång till frihet,
eller om ni så vill, till sitt högre lif, sker i
likhet med växtligheten långsamt och utan språng. Här
möter oss den bild, min aflidne vän begagnade för att
läka sin sjuka dotter; jag menar bilden af liljan,
som han lösryckte från jordens stoft och blottade
för solen, för att låta den på en gång tillegna sig
alla dess strålar, och som vissnade i stället för
att fullkomnas. Af edra åsigter följer, och ni torde
äfven tillåta mig säga, att ni påstår, det ett sådant
blott steg för steg skeende fortskridande till det
högsta och till målet är af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free