Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. LIVSTEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
risi + runi + þisa + "Viste och Halvdan läto hugga stenen efter
Holme, sin fader, och Holmfast, sin broder. Livsten ristade dessa runor".
Utmärkande för Livsten äro alltså följande drag:
a) Det ornamentala djur, som brukas på korsets plats, har en mycket
lång hals, och svansen är riktad framåt mellan bakbenen. Inskriften är
i ormslingor, som i 3 ersatts av en sluten infattning.
b) Runan o har formen ᚬ och brukas i betydelsen nasalerat a!
1 buonta; 3 tuo; 4 alfton; ulmo.
c) De gamla diftongerna æi, au, øy motsvaras alltid av
monoftongisk beteckning: 1 erlug, stin, þursten, lifstan; 2 erlykn, stin
lifsten; 3 lifsten; 4 stan, lifsten.
d) Prep. ’efter’ tecknas med y i första stavelsen 2, 4 yftir, 3 yfti,
eller r: 1 rfti, har väl alltså uttalats øftir.
e) h- saknas i början av ord: 1, 2, 4 akua, 2 iuk, 4 alfton, ulmo, ulfast.
f) Ack. pl. runi 2, 3, 4.
g) a, n hava formen ᛆ,ᚿ
Av Livsten kan man förmoda följande runstenar i Uppland vara
ristade, vilka alla äro prydda med ett ornamentalt djur med mycket
lång hals och svansen mellan bakbenen framåt.
a) Simtuna hd:
5. Vänderstad, Simtuna sn, nu i Ashmolean Museum, Oxford,
England, B. 661, L. 787, D. I, 288, Brate 1905: liþsmoþr + lit + akua
+ stin + rfti + iulburn + faþ "Lidsman lät hugga stenen efter Julbjörn, (sin) fader."
Märk: b) liþsmoþr c) stin d) rfti e) akua. Namnet liþsmoþr är
troligen icke resarens ursprungliga namn utan ett tillnamn, varöver han
är stolt, emedan det betecknar honom som medlem av det berörda
tingalidet, ett livgarde, som uppsattes av Knut den store och skall hava
fallit till sista man i slaget vid Hastings 1066. Lidsman torde hava tillhört
det i början av dess tillvaro.
b) Åsunda hd:
6. Norby, Vårfrukyrka sn, B. 644, L. 717, D. I, 89, O. v. Friesen,
Uppl. runst. 1913, s. 39: kuþastr + [li]t + akua + steno + tuo
+ || yfti + est + sun sen + ayk + selfon + sik + "Gud(f)ast
lät hugga två stenar efter Est, sin son, och sig själv."
Märk: a) Slingan påminner mycket om 3, som uppenbarligen är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
