Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. ÄSKIL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
raist, såsom bäst synes på en foto av F. Braun; i uti raisti B. 634, D. I,
100 är den ena av de två förbindelselinier mellan ögonen, som finnas
på denna orms huvud lika väl som på den andras, och dessa äro alla
raka.
Märk: a) Slingan är två ormar med platt huvud, vilkas huvud och
stjärt korsas upptill och nedtill. Korset har päronformiga toppar mellan
korsarmarna, som sammanbindas genom en tvålinjig ring. b) Runan o
förekommer blott i ot ’ande’, alltså ovisst, om den är a-runa eller o-runa.
c) r brukas för r : sir, got. sis ’sig’, d) Beteckningen för de gamla
diftongerna är diftongisk.
Samma anordning av slingan finnes på två andra uppländska
Ingvar-stenar, nämligen
b) Håbo hd:
2. Varpsund, Ö. Grans sn, B. 343, L. 38, D. I, 37. Enligt O. v.
Friesen, Uppl. runst. 1907, s. 26, 1913, s. 43: a[nu]itr : auk • kar •
uk : kisli : auk : [b]lisi : auk • [t]iarfr : ris[t]u : stin : þina : aftir : kunlaif •
foþur sin is u[a]s aust[r] m[i]þ • ikuari : tribin kuþ : hialbi : o[t]
þaira al[r]ikr ristik • ru[n]ar is kuni • ual : knari stura, vilket
av O. v. Friesen så översättes: "Andvit, Kar, Gisle, Blase och Djärf
reste denna sten till minne av sin fader Gunleif. Han blev dödad i
östervåg med Ingvar. Gud hjälpe deras själ. Jag Alrik (Erik?) ristade
runorna. Han (Gunleif) var en utmärkt skeppsbefälhavare."
O. v. Friesen, Uppl. runst. 1907, s. 26, 1913, s. 46 säger
Varpsund-stenen möjligen vara ristad av Erik. Hela inskriften är svårläst.
Uppgiften om ristaren var i B. 343: aþken raistik runar, vilket
ristarnamn synts misstänkt, se Bugge, Runverser s. 27. Då slingornas
anordning i så hög grad liknade 1, antog jag, att aþken vore felläsning
för askil men lyckades efter besök 1906 och 1907 först 10 sept. 1916
finna rätta läsningen. Det l, som O. v. Friesen läst efter a är alldeles
riktigt, av a finnes blott övre staven, som korsats av bistaven och därpå
viker av åt h., såsom mellanstreck till s, som mynnar in i staven till l.
B. 343 aþ, O. v. Friesens al är alltså en binderuna av asl, som utan
tvivel utgör förkortning av askil. I det följande B. 343 ken ser k ut
som þ med avflagad bistav, av vars översta del en fåra synes finnas;
k kan hava funnits, men dess bistav vore i så fall spårlöst borta; r, som
O. v. Friesen läser, synes mig däremot omöjligt, då dess nedre streck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
