Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vända tillbaka till vinet i religionen och
kulten. Ofta har det varit offergåva, sacrificium.
Men även såsom sakrament i gudstjänstlig
gemenskap med det gudomliga har det haft plats både i
naturreligionen och i personlighetens religion —
med en olikhet så karaktäristisk, att jag måste med
ett ord påpeka den. I Dionysoskulten var vinet
genom sin rusande kraft en meddelare av gudomlig
yra. I den kristna nattvarden ingick det från
början, innan främmande mysterietankar kommit med,
såsom den ena beståndsdelen i den allra vanligaste
och oumbärligaste kost: bröd och vin, som vann
helg4d genom den sista måltidens minnen och tedde
sig som kroppsliga symboler av själens oumbärliga,
andliga föda. Religionen betraktas såsom
nödvändigt livsuppehälle, ej liksom en salig parentes, en
trolsk tjusning. Om man genomgår samtliga de
bibelställen, där vinet nämnes och prisas, kan man
ej finna ett enda, där vinet förflyttar människan
närmare gudomen. Det skall nämnas, att
vinfördömande riktningar i den äldsta kyrkan ersatte
vinet med vatten i nattvarden. Från en synpunkt
var detta fullt berättigat. Vinet förekom i
nattvarden såsom allmängiltig vardagskost jämte bröd,
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
