Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beroende av relationen tili andra. Häri visade sig bristerna hos en dualistisk syn på
tingen. Men om man ersatte den med en trialistisk och vid sidan av de positiva och
negativa elementen införde en grupp av indifferenta, då ordnade sig förhållandena på ett
„naturligt" sätt. Wiik antog nämligen att det fanns tre urelement med atomvikterna 1, 2,
och 3. Det första, vilket ingår i alla positiva element, känna vi i form av väte. De
andra äro oss obekanta i enkel form, men det förra av dera bildar i sjufaldig form (7 • 2)
kväve, och det senare möter oss i syret, vars atomvikt av Wiik tages jämt lika med 16
eller = 3 • 5 + 1. Genom att på liknande sätt upplösa alla atomviktstal i enkla faktorer
och addender finner Wiik, att ettor förhärska i de positiva, tvåor i de indifferenta och
treor i de negativa elementen. Dessa tal, av vilka + 1 betecknar överskott av ur-kraft,
— 3 underskott och +/- 2 jämnvikt, äro uttryck för de s. k. „dynamiderna", materielösa
kraftcentra, som enligt en i de anföra arbeterna närmare utvecklad „atomkemisk teori"
på kristallografisk grund tänkas samordnade till de likaledes immateriella atomerna. I
denna fantasilek med siffror äro de av Wiik använda atomviktstalen ständig hela tal och
kunna avvika från de verkliga atomvikterna i somliga fall ända tili 3 enheter och mera
(Br t. ex antages = 83 i st. f. 79,96; J = 131 i st. f. 126,68). Dessa differenser bero
enligt Wiik på naturens ofullkomligheter, vilka framtida forskare böra utreda.
En annan stor systematisering efter trialistiska principer gör sig gällande i Wiiks
„Kristallokemiska mineralsystem", enligt vilket även universitetets mineralogiska
samlingar voro ordnade. Som prov på, huru den följde naturens anvisningar till tredelning
må blott anföras uppställningen av de tre stora „naturliga" huvudgrupperna, som sedan
i sin tur tredelades: Grupp I Silikaten, grupp II „Övriga salter" och grupp III
„Oxider samt svavelmetaller och elementer."
Tillämpad på frågan om gneisernas och graniternas uppkomst låter den
trialistiska principen sålunda: „De tvänne motsatserna inom den primitiva formationen äro den
basiska (passiva) grönstenen och den acida (aktiva) graniten, genom vilkas växelverkan
i smältflytande tillstånd i jordens urtid under inverkan av överhettat vatten och högt
atmosfäriskt tryck den intermediära resp. indiffirenta eller neutrala övergångslänken gneis
uppstått".
De anförda tillämpningarna av den trialistiska principen på kemiens,
mineralogiens och geologiens gebit voro blott förarbeten för en högre uppgift, utarbetandet av
en komparativ kosmologi.
Redan jultiden 1869 hade Wiik författat en dock aldrig utgiven skrift: „Utkast
tili en antimaterialistisk filosofi", närmast riktad mot Büchners „Kraft und Stoff", och
sedan dess betraktade han det som som sin „ission i detta livet" att „genom en
filosofisk idé sammanbinda de särskilda vetenskaperna till ett endta helt i en jämnförande
världslära, varigenom man skulle komma ifrån den oreda och förbistring, som råda inom
vetenskapernas värld och från den inom det sociala livet". Denna frälsande idé blev
den „triadiska monismen".
Tretalets herravälde i Wiiks indelningar och uppställningar och hans sätt att
spekulera över tingens sammanhang hänvisa på intryck fråän Schelling, Oken och
andra naturfilosofer i det nittonde seklets början. Emellertid genmälte Wiik mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
