Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus och mörker, värme och köld, gott och ont samt andra motsatser i den mellan de
olika signerade oändligheter liggande ändliga världen ävensom dess strävan å ena sidan
till den absoluta intigheten (— oo), å andra sidan till Guds allmakt (+ oo).
I det triadiska kosmos’ olika sfärer tänker han sig ställd, såsom den föga
lycklige Fredrik Johan Wiik i Materiens värld, såsom den från materien frigjorde F. J. W.
i Själens värld och som den rena Y i Andens värld, där han med andarna X och Z
ingår en lycklig triad. I trialistiska betraktelser över det ideala samhället och
förhållandena mellan folken samtt i sagor om ädla andar, som från höga och rena rymder fallit ned
till vår usla jord, giver han uttryck för sin pessimistiska syn påä den timliga tillvaron
med dess sorger och eländet i materiens värld, där t. o. m. naturen endast ofullständigt
fogat sig i idealkosmos kristallografiskt regelbundna normer och triadkategorier. Men i
vackra målningar av drömda och anade världar giver han också uttryck för sin tro på
absolut lyckliga sfärer, där de ädla och goda andarna åter samlas.
Denna kosmologi är ett verk av en idealistisk-romantisk fantasi, icke ett resultat
av forskning och logisk konstruktion. Från naturvetenskaplig och filosofisk ståndpunkt
tål den därför ingen ingående kritik. Wiik undanbeder sig även en sådan av samtiden,
som med den riktning forskande och tänkande nuförtiden hava, icke kan eller vill förstå
hans idéer. Därför har han ej häller tryckt huvuddelarna av sitt livsverk, utan önskat
att de skola som manuskript förvaras i universitetets bibliotek, ty „är det någon, som
står så ensam i världen, att han har ingen, åt vilken han kan anförtro sina innersta
heligaste tankar, så är det mitt råd, att han skall förvara dem så, att då i framtiden
möjligen uppstår en såningsman, som är hans själsfrände, denne må kunna finna dem",
skriver Wiik med ett citat från Israel Hwasser. — Wiik fruktar, att man skall anse
honom vara en fantast i stil med Dante eller Swedenborg, eller galen, såsom Lombroso
förklarat Schopenhauer, Baudelaire, Eousseau, Pascal, Haller, Ampere, Cardano, Newton
m. fl. vara, men han skulle tillika känna sig mycket ärad av att räknas till dessa berömda
mäns sällskap. Eller ock vädjar han tili granskarnes goda hjärta, i det han jämför
sig med gossen som blåste såpbubblor och kritiken med den vise mannen, som söndrade
dem, i Anna Maria Lenngrens dikt om Gossen och leksakerna. Slutligen säger han:
„Skulle en alltför kritisk granskare icke beteckna författarens kosmologiska metod såsom
vetenskaplig, utan såsom ett slags romantisk eller dramatisk skildring av världen, så
skulle detta vara det högsta beröm, som kunde uttalas om hans arbete. „Ty skalden,
siaren, står högre än både naturforskaren och fllosofen".
Så ville han bliva bedömd. Men han anade, att kritiken gick i en annan
riktning. Visserligen ansåg han det enda offentliga uttalande, som kommit arbetet tili del,
skrivet utan förståelse och orättvist, men han förstod mycket väl, vad som låg bakom
vänners och kollegers förehållsamma yttranden om „Utkastet" och „Prologen". „Med
undantag av några vänners välvilliga uttalanden", skriver han, „väckte mitt arbete ingen
eller föga uppmärksamhet." „Först hade han i sin ovishet hållit det för möjligt, att det
kunde finna en läsare, så intresserad, att han skulle upptaga det som sitt eget och
fortsätta det." Sedermera ville han hälst icke diskutera sina teorier med andra forskare,
nästan av fruktan att se dem vederlagda och sönderbrutna. Det fordrades själsstyrka och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
