- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
165

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Benoni Strand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bildade sig på dess yta; men under denna skenbara lek
sysslade hans tankar med sorgliga ämnen. Världen var
så förändrad, sedan hans moder dött; förut hade alla
varit vänliga mot honom, nu voro alla sträfva och hårda.
Herrarne, som sutto kring bordet i det otrefliga hus, där
han hädanefter skulle bo, hade talat om hans mor och
hennes död med en likgiltighet, som ingaf honom afsky
för dem; obehag, icke tröst hade han erfarit, då den svartklädde,
som bar prästkrage under sin haka, förmanade
honom att göra sig förtjänt af deras medlidande. Mannen
med kaffekokaren var en man med ovänlig blick och
hade nupit honom i armen, honom skulle Benoni
hädanefter lyda. Gossen målade sin framtid så mörk, som
barnasinnet kan göra det. Han jämförde det närvarande
med det förflutna, och vid tanken, att hon för alltid var
borta, som så kärleksfullt vårdat honom, att han aldrig
skulle återse den älskade, med hvars kyss på sina
läppar han plägade somna, vid hvars vänliga god morgon
han plägade uppslå sina ögon; vid minnet af den sista
omfamningen, de sista orden: »Fader i himmelen,
beskydda honom», ord som hon yttrade, då hennes hjärta
brast, kastade sig Benoni ned på marken, dolde ansiktet
i blomstermattan och grät ohejdadt. Han hade ej en
aning om de lidanden, de försakelser, som hon för hans
skull underkastat sig; djupet af hennes ömhet kunde han
icke mäta, ej ens nu, då han förstod, att icke blott en
älskad varelse utan ock ett stöd för hans hjälplösa ålder
blifvit bortryckt; men han var fäst vid henne med blodets
och instinktens hela styrka, han älskade henne med ett
friskt och känsligt barnahjärtas obegränsade hängifvenhet.

Sedan känslostormen något saktat sig, satte sig gossen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free