Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benoni Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segel, som långsamt nalkades Stapelviks hamn, han hörde
huru fåglarne slogo i träden bakom de grå och röda
trädgårdsplanken och lyssnade med nöje till en ung
tjänstflicka, som, knäböjande på en tvättbrygga med en balja
vid sidan, sköljde kläder och kringklappade dem med ett
klappträd under det hon sjöng en bland Stapelviks pigor
omtyckt visa, hvilken just tycktes ämnad för Benoni, fast
sångerskan icke hade varseblifvit honom:
»Gosse, hvarför gråter du?
Gråter du, gråter du?
Torka tåren af din kind,
Låt den fly med västanvind!
Sedan går det mycket bra,
Det försäkrar ja’.»
När Benoni hade staden bakom sig, plockade han
längs vägkanten så många blommor, som han kunde
upptäcka, för att därmed smycka sin mors graf samt inträdde
slutligen på den ensligt och naturskönt belägna kyrkogården,
som beskuggades af åldriga träd, mellan hvilka
reste sig ett gammalt träkapell. Sättande sig invid den
anspråkslösa torfkulle, som gömde hans enda vän, och
glad öfver att vara den älskade så nära, strök han med
handen det ur mullen uppspirande vårgräset, som, efter
hvad han ville föreställa sig, kom med hälsningar ur
djupet från henne, lyssnade till suset af lindarnes blad
och tyckte sig förnimma hennes röst, len och hviskande,
samt betraktade himmelen så länge, tills den syntes honom
vara hennes eget kärleksfulla blåa öga. Han genomgick
allt hvad han upplefvat med sin moder, så långt tillbaka
han kunde erinra sig. Huru ljufva dessa minnen nu voro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
