- Project Runeberg -  Sägner, berättelser och skizzer /
169

(1907) [MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -     Benoni Strand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En gång hade han djupt bedröfvat henne. Det var
då hon ertappade en osanning på hans läppar. Detta
minne var sorgligt. Blott den fege ljuger, hade hon
förebrående sagt till honom. Han lutade sig till grafven och
hviskade ned: »Jag lofvar dig mamma att aldrig vara
feg, att aldrig ljuga.»

Med detta beslut steg han upp och kände nu ingen
ängslan för att återvända till det dystra, fängelselika hus,
där mannen med kaffekokaren regerade och hvilket
hädanefter skulle blifva hans bostad. Det gladde honom,
att moderns graf icke var längre borta än att han dagligen
kunde besöka den. Där skulle hans egentliga och
riktiga hem vara, men icke i det där försörjningshuset.
Med den tanken tröstade han sig.

Han hade ännu icke lämnat grafkullen, när han såg
tvenne män, som under samtal vandrade en af de genom
kyrkogården slingrande gångstigarne. Han igenkände dem
bägge. Den ene var åldermannen och fattighusdirektören
Askenstedt, i hvars hus han och hans mor hade bott.
Åldermannen, tyckte Benoni, bar skäl för sitt namn, ty
hans hår var gråsprängdt och hans kroppsställning något
framåtlutad. Han brukade en rock med långa skört
samt stöflar med blanka skaft, som räckte upp till knäna.
I handen bar han en käpp med guldkrycka. Den andre
var åldermannens bror, auktionsförrättaren Askenstedt.
Auktionsförrättaren såg mycket yngre ut och tycktes hvad
dräkt och hållning beträffar alldeles icke eftersträfva den
aktningsbjudande borgerlighet, som tryckt sin stämpel på
åldermannens väsen. Han axlade en slängkappa, prydd
med snören och tofsar, hans hand svängde en tunn
promenadkäpp, hans hatt och blanklädersstöflar glänste i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:46:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rydbsagn/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free