Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. De olika djurgruppernas utveckling från hvarandra och sammanbindningsformer dem emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. De olika djurgruppernas utveckling från
hvarandra och sammanbindningsformer
dem emellan.
Liksom man förr delade upp växtriket i två
hufvudafdelningar, fanerogamer och kryptogamer, gjorde man
äfven en tudelning af djurriket i de två välbekanta stora
provinserna ryggradsdjur och ryggradslösa djur, mellan hvilka
man ansåg var befäst ett svalg så stort, att ingen bro
kunde slås däröfver. Och likadant var förhållandet,
man såg på dessa hufvudafdelningars olika klasser
och ordningar; de tycktes vara så vidt skilda från
hvarandra, att ingen behöfde tvifla på att de ej voro skapade
hvar och en efter sitt slag från världens begynnelse.
Men ju
mer naturforskarna började studera de
lefvande varelsernas byggnad och därefter sökte ordna
dem i ett naturligt system i klasser, ordningar, familjer
och släkten, desto tydligare visade det sig, att det var
svårare att skilja på grupperna än man till en början trott.
Där uppträdde nämligen öfverallt en del besynnerliga
former, som ej ville låta inrangera sig inom de snäfva
gränman uppdragit för de olika grupperna, utan på ett
eller annat egendomligt sätt afveko från hvad som
vanligen var regel. En karaktär visade dem hit, en annan
dit, och ingenstädes passade de bra; de voro som
främlingar bland de öfriga formerna, och man undrade mycket
hvad de hade här att göra och huru de kommit hit.
Så länge den gamla teorin om arternas
oföränderlighet allt från deras skapelse var rådande, hade man mycket
svårt att förklara dessa besynnerliga afvikelser från
naturens vanliga gång; det var helt enkelt en naturens nyck,
sade man, och då man ju föreställde sig naturen som en
alstrande kvinna, som i sitt sköte bar på allt kommande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
