Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Något litet om bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller så väl reda på sig: de fordra sålunda så och så mycket
per areal, men vet man alltid hur många hushåll det finns på
arealen? Där det är tätbefolkat följer nöden i spåren på
statens krav. Detta är också ett enkelt räknestycke.
Apparaten är enorm. Även med bästa vilja kunna friktioner
icke undvikas. Statens ombud äro dessutom ingenting annat
än människor, alltså somliga vänliga, påhittiga, optimistiska,
lätta att komma till tals med, andra kitsliga, nyckfulla, kanske
oärliga, eller själva lata, supiga, eller råa karriärister.[1]
Och hur skall nu denna väldiga bondefråga i längden
utveckla sig?
Detta förefaller mig vara den största av alla gåtorna i vår
tids gåtfulla Ryssland. Skall man till slut med hjälp av
propagandans trumpetstötar, med hjälp av belöningar här och de
grymmaste straff där, övertalning och hot, kunna göra om
millioner människor och via resignation lyckas kanalisera deras
djupaste fäderneärvda instinkter efter den för dem i stort sett
obegripliga Statsnyttans paroll?
Man kan ju inte — även om man ville, vilket i alla fall inte
för närvarande tycks vara frågan om, ta alla barn från
föräldrarna. (Man kunde inte ens ta all boskapen från gårdarna!)
Hur skall man då kunna utrota den gamla surdegen, den
medfödda jordhungern, kärleken till förvärvet, den djupa
bondeegoismen, bottnande i en för människan naturlig
besittningslust? Det går, det går! säga entusiasterna. Det går, heter
det officiellt. Men kanske tiger bonden bara, tiger och kröker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
