Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nestorkrönikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stått i ett visst samband med den inre kaotiska anarkien, ty det
talas visserligen om att en grekisk kejsare Michail regerade vid
denna tidpunkt, men alls icke om att slaverna i Ryssland då ännu
skulle ha haft något slags ordnat samhälle eller statsstyrelse.
Hvad som gör Nestorkrönikan till en än i dag underhållande
läsning, är den levande framställningen av de mer eller mindre
historiska tilldragelserna, i vilka författaren söker finna ett inre
sammanhang såsom ett uttryck för den gudomliga försynens
ledning. Och den är alltigenom nationellt rysk. Endräkt mellan
ryska furstar prisas såsom himlens välsignelse; men det inbördes
splitet är djävulens verk, och författaren sörjer däröver. Där den
subjektiva uppfattningen tar överhand, märker man, huru Nestor
i allmänhet är benägen att ta parti för de äldre mot de yngre,
även på bekostnad av den historiska sanningen. Krönikornas
medarbetare voro icke blott munkar, utan sannolikt även lekmän, ty
eljest skulle innehållet näppeligen ha blivit så omväxlande.
Naturligtvis är dock det religiöst-sedliga momentet det viktigaste, och
den undervisande tendensen sticker nästan alltid fram, t. ex. då
varjagernas inkallande framställes såsom ett himmelens straff, en
följd av det slaviska folkets synder. Den religiösa tron är
därför den röda tråden i berättelserna och framhålles såsom en tröst
i de politiska olyckorna. Redan här spåras ock det äktryska
draget att i det mänskliga lidandet se icke blott ett nödvändigt ont,
utan rentav en positiv dygd, en nödvändig förutsättning för den
andliga segern — denna med österländsk filosofi uppblandade
religionsåskådning, som i den ryska vitterheten spelat en så stor
roll och tog sitt mest storartade uttryck hos Dostojevskij. Men
denna ortodoxa religiositet hindrar ej författarna från att se det
goda, som kunde finnas även hos hedniska folk, eller att ge ett
historiskt erkännande åt Rysslands poetiska sägner (t. ex. de
förkristliga traditionerna om Askold i Kiev).
Det bredaste rummet upptaga naturligtvis skildringarna av
kristendomens införande och utveckling i Ryssland, och här höjer sig Nestors
språk stundom till hög lyrisk flykt, utan att det enkla, klara språket
därför blir svulstigt eller frasrikt. Vacker är t. ex. episoden om Olgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
