Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ANDRA KAPITLET.
med dina pilar för den ryska jordens skull, för Igors, tjuren
Svjatoslavitj’ sår!
Och du, tjur Roman, och Mstislav! Ett tappert uppsåt leder
edra sinnen till dåd. Högt sväven I till ursinnig kamp, likasom
falken breder ut sina vingar i luften, då han i raseri vill
bemäktiga sig småfåglar. I haven järnhårda pansar under de latinska
(= polska?) hjälmarna, och för dem darrar jorden med många
länder: Chinova, Litva (Litauen), Jatvjazi* och Deremela, och
po-lovtserna vända bort sina spjutspetsar och böja sina huvuden
under stålblanka svärd.
Men redan, furst Igor, mister solen sitt ljus, och trädet fäller
olycksbådande sina blad. I Ryssland, vid Sula-floden ödeläggas
städer, och Igors tappra trupper väckas ej upp. Don anropar
dig, furste, och manar furstarna till seger.
Olegs ättlingar, de tappra furstarna, skyndade till värn. Ingvar
och Vsevolod och de tre bröderna Mstislav, dessa sexvingade
fågelungar i ett duktigt näste, haven I ej genom segerrika lotter
förvärvat er makt? Var äro edra gyllene hjälmar och polska
spjutspetsar och sköldar? Spärren med edra vassa pilar portarna
utifrån — för den ryska jordens skull, för Igors, tjuren
Svjatoslavitj’ sår!
Nu mer flyter ej Sula med silverklara böljor till staden
Pere-slavlj, och Dvina rinner som ett träsk genom det gruvliga Polotjan
(Polotsk) under hedningarnas glädjerop. Endast Iziaslav, Vasileks
son, lät sina vassa svärd klinga mot litauiska hjälmar och
lyfte sin farfader Vseslavs ära, men sjönk själv under röda
sköldar på gräsets matta för litauiska svärd och sade: »Ditt följe,
o furste, har beklätts med fågelvingar, och vilddjuren slicka
blod.» Där var varken hans ene broder Brjatjislav eller den
andre, Vsevolod; ensam utgöt han sin pärleklara själ ur den tappra
kroppen, genom det gyllene halssmycket. Rösterna blevo dystra,
glättigheten svann, de gorodenska lurarna smattra. Jaroslav och
* Jatvjageraa bebodde Podlesien. De övriga stammarna voro sannolikt grannar
till litauerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
