Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Igorkvädet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
ANDRA KAPITLET.
Flyg hit till mig, o herre, med min make, på det jag i
morgonstunden ej måtte behöva sända honom mina tårar i havet!»
Jaro-slavna gråter arla på muren i Putivl och säger: »Klara och
lysande sol! Du är allom varm och skön. Varför, herre, har du
spritt dina brännande strålar på min makes krigare? Varför
spänner du deras bågar med törst på vattentomt fält och stoppar
deras koger fulla med sorg?»
Havet skummar vid midnatt; vindstötar tränga genom dimmorna.
Gud visar furst Igor vägen från polovtsernas land till den ryska
jorden, till fädernas gyllene tron. Aftonrodnaden släckes. Igor
somnar och vaknar, Igor mäter i tankarna fälten från den stora
Don till den lilla Donets. Vid midnatt visslar Ovlur på sin häst på
andra sidan floden och ber fursten besinna sig. Det stönar i jorden,
det susar i gräset, det prasslar i polovtsernas tält. Men furst Igor
rusade flinkt som en hermelin ut i säven, som en vit and i vattnet.
Han kastade sig upp på den snabba hästen och sprängde fram
på den som en grå ulv. Han skyndade till en krök av Donets,
ilade genom dimman som en falk och dödade gäss och svanor
till frukost, middag och kväll. Under det att Igor jagade som
en falk, rusade Ovlur efter som en varg, skakande av sig den
kyliga daggen. De drevo på sina snabba hästar.
Floden Donets sade: »Furst Igor! Ej ringa pris tillkommer
dig, men åt Kontjak ofärd och åt den ryska jorden glädje.» Men
Igor svarade: »O Donets! Ej ringa pris tillkommer dig, som
gungat fursten på dina böljor, bäddat åt honom på dina
silverstränders gröna gräs, klätt honom med varma täcken i gröna
träds skugga och livnärt honom med änder i vattnet, med måsar
på böljorna och med hägrar i luften.»
I Igors spår rida Gzak och Kontjak. Icke kraxade kråkorna,
kajorna tego och korparna gnällde icke. Men hackspettarna visa
med sina knackande läten vägen till floden; näktergalarna
förkunna med glättiga sånger den nya dagen. Då säger Gzak till
Kontjak: »Om falken flyger till boet, må vi skjuta falkungen
med våra gyllene pilar!» Men Kontjak säger åt Gzak: »Om
falken flyger tfll boet, må vi fängsla falkungen medelst en fager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
